Jag såg inte tv-debatten om fotbollsjournalistik, men har inga tvivel på att den var lika menlös som alla säger. Själv undrar jag mest över det faktum att det bara är parterna i målet som kallas in till debatten. Vem skrivs fotbollsjournalistiken för egentligen? Är det för Lars Lagerbäck, Robert Laul eller kanske för någon helt annan? När det gäller litteratur, film och konst i allmänhet anses det naturligt att utbilda en hel kår av bedömare vars åsikter sen anses ha en viss vikt när man debatterar fenomenet, men när det gäller sportjournalistik är det bara det egna intresset som styr om man gillar det eller ej.
Så nej, jag antar att man inte en enda gång tog upp vad som i min värld är huvudproblemet med ämnet. Nämligen att fotbollsjournalistiken i så hög utsträckning fortfarande är så illa skriven.
31 oktober 2008
Intresset ljuger aldrig
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ja, jag hade gärna sett Majlard sitta där och försvara sej.
fotbollsjournalistiken är en scen som vrider sig 360 grader med akrobatiska adjektiv som krumbuktar sig i spotlighten. Och med det sagt vill jag stryka ett streck i debatten.
B Ranelid
Har kanske inte så mycket med ovanstående inlägg att göra men eftersom Majlard ändå kom på tal:
Citat från dagens alster:
"Ingelstens förlösande 2–1-mål mot Gefle – med axeln! – hade garanterat fått (Roland) Sandberg att sträcka på armarna och fara iväg för att slå sina patenterade volter."
Festligt att då i Jespers bok Blågult läsa att Sandbergs kullerbytta efter målet mot Uruguay 74 enligt egen utsago var ett spontant infall som varken förr eller senare upprepades.
Och sen dagens Majlardare:
"Tottenhams tröjfärg förde tanken till söndagens möte på Fredriksskans. Spurs är inte avsågat som lika vita IFK Norrköping, men grep sig an uppgiften med en lidelse som långt nere i gruvschakt fyra betalade sig med 4–4-målet."
Vad sägs om den?
pusjkin: Som vanligt är det inte så mycket att tillägga.
Ja, Ranelid mot Olof Lundh lär också ha varit ett stort tv-ögonblick. Men herregud, det går ju inte att prata om Ranelid längre. Det är meningslöst att raljera med honom, det är meningslöst att diskutera i sak med honom, det enda som återstår är att förhålla sig på något distanserat överseende sätt som egentligen är lätt nedlåtande - och så har ju också recensenterna börjat förhålla sig.
Varken stilistik eller vad jakten på nyheter aka skvaller leder till togs upp. Inte heller var det någon som diskuterade idolisering, PR-isering, produktplacering, TV-isering och allmän penga-isering - varken vad gäller fotboll eller journalistik.
Tyckte faktiskt nästan synd om Laul som skulle försvara/motivera/tycka något om Bladets publicering av vad som hände när Zlatan var på Spy Bar.
Sedan dog inte så lite av debatten när det visade sig att Chrunak kallat Nyström på Expressen för ärthjärna. Trots att Nyströms enda anledning att tvivla på vad Chrunak egentligen sagt var att han kände reportern och därmed kunde säga att den reportern är en man att lita på.
Sedan var Lagerbäck inte heller någon klippa då han först säger att Gatu är bra, men ändå menar att hon borde byta jobb om hon inte tål kritik. Som man känner sig själv känner man andra, eller om det nu möjligen är tvärtom.
Billy Swan
Skicka en kommentar