Minnet är kort i fotboll. Eller så är det långt. I tunnelbanan till Råsunda hörde jag folk gnälla på Zlatan ("När gjorde han mål i landslaget senast egentligen?") precis som om hans båda EM-mål aldrig ägt rum. I tunnelbanan från Råsunda gnällde de på Daniel Andersson ("va fan ska han va med för egentligen?") precis som om han inte precis hade gjort en fläckfri insats på det svenska mittfältet. Det är avigsidan med fotbollens episk-historiska dimension, den som gör att varje match är en upprepning av hundratals tidigare matcher, att eposets deltagare lätt får sina stående epitet - Zlatan är den geniale bohemen som aldrig riktigt lyckas i landslaget, Daniel A den färglöse slitvargen som är med i brist på bättre.
Och Johan Elmander, bara för två år sen en stjärnforward i europeisk toppklass, hade nu förvandlats till en nödlösning. Efter matchen mot Spanien hösten 2006 var det ingen som sörjde att Henke Larsson slutat i landslaget; nu sågs det faktum att Henke var skadad som ett gigantiskt avbräck.
Det var väl det som blev uppenbart på Råsunda igår. Det var ganska stillsam stämning, inte på något sätt euforisk, men lite lugnt belåten, som när man plötsligt erinrar sig ett trevligt faktum man av någon anledning råkat glömma bort. Javisst ja, vi är visst ganska bra ändå. Folk som Daniel Majstorovic, Petter Hansson, Micke Nilsson, Sebastian Larsson, Samuel Holmén, Daniel Andersson och Johan Elmander är trots allt ganska bra fotbollsspelare (som de ju BORDE vara om vi hade tänkt efter, med tanke på deras klubbadresser) och inte de halvblinda krymplingar vi ofta framställer dem som. "Världslaget" Portugal hade synbarligen respekt för oss, var uppenbarligen mer än nöjda med en poäng. Och varför skulle de inte vara det, när man tänkte efter - ett lag med italienska ligans mest omsusade forward på topp, förutom den där Elmander?
Det var behållningen av alltihopa. Jämförelsen mellan Lars Lagerbäck och Gustaf III känns kanske inte så helt självklar, men detta var ett slag vid Svensksund snarare än ett Narva eller Poltava, ett lite teatraliskt återupprättande av den nationella prestigen snarare än några sensationella resultat åt någotdera hållet. En hätsk lagerbäckhäcklare kan säkert påstå att detta var en match vi med lite framåtanda kunde ha vunnit, att Elm och Berg borde ha slängts in på slutet för att jaga den obligatoriska hemmasegern. Då måste man ha glömt bort allt om den stämning som rådde så sent som igår. Och så kort bör inte minnet vara ens inom fotboll.
12 oktober 2008
Inget Anjalaförbund för min del
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Jag tror att folk gillar att leka "osvenska" (vilket svenskar gillar), i det här fallet att ha starka åsikter om enskilda fotbollsspelare, som en riktig sydeurope. Och folk som inte är så insatta kör på åsikter/etiketter som de hört många säga. Att de hörde många säga det för mer än fyra månader sedan, och att mycket kan ha förändrats sen dess, spelar inte så stor roll.
Men gnäller folk verkligen fortfarande på sidleds-danne? Ser de i såfall på matcherna?
Jo, Portugiserna hade en tydlig respekt för Sverige. Men varför, egentligen?
Nästa match spelar Sverige i Portugal, och nog vet vi hur det kommer att se ut? Vindsnabba portugiser trampar plattan i botten från avspark. I bästa fall kan vi med skicklighet och tur hålla stånd, kanske nicka in någon hörna (som Danmark). I normala fall blir det torsk med sisådär 2-0.
Och min fråga är, varför gjorde inte Portugal så på Råsunda? Kan de inte? Är de inte så bra som jag tror? Mitt scenario inför Lissabonmatchen kanske är helt uppåt väggarna?
Det känns helt klart som om Portugal gick in till den här matchen med en mycket mer passiv inställning än de skulle ha haft hemma, och jag fattar ärligt talat inte att det ska vara så stor skillnad på hemma- och bortaplan. Kan någon förklara?
F ö tycker jag också att svenskarna gjorde en bra match i vissa avseenden, men jag vill påminna om två viktiga detaljer: Vi sumpade alla mållägen och slog bort en lång rad fasta situationer. Och med tanke på hur viktiga dessa moment är så dras betyget ner kraftigt i min bok. I vissa matcher är fasta situationer de enda målchanser man får, och då är det FÖRBJUDET att sjabbla bort inläggen.
fredrik i: De saknade trots allt sin Olof Mellberg i Carvalho. De saknade sin mittfältsgeneral, Deco. De hade en målvakt som kanske inte gjorde några direkta tavlor i lördags, men som utstrålar osäkerhet. De hade en superstjärna som är konvalescent, de hade förlorat en match hemma redan och visste att ytterligare en förlust skulle betyda att de var väck. De är inte något fantastiskt bortalag ens i vanliga fall (där är jämförelsen med Spanien missvisande, spanjorerna har betydligt bättre facit i bortamatcher under det senaste decenniet) och nu kom de till en bortamatch som de flesta i fotbollsvärlden anser är riktigt svår - jag är inte alls förvånad över att de tog det försiktigt.
fredrik i: Kim envisades med att ta alla fasta situationer i st f Sebastian Larsson. Jag kan inte riktigt se att det skulle vara till lagets bästa. En annan etikett som fastnat är den att Kim aldrig riktigt presterat på topp i landslaget därför att han "aldrig riktigt känt lagledningens förtroende". Nu är frågan: gäller det fortfarande? Och förtjänar han i så fall det förtroendet?
Det där du skriver om minnet och fotbollsmatcher, Jesper, handlar väl så vitt jag förstår om omgivningens - publik, bloggare etc - krav på landslaget utifrån diverse minnesbilder.
Lagerbäck bör väl stå någorlunda opåverkad, och brukar med envishet visa att han gör det också. Då kan man väl inte ha de på förhand låga förväntningarna som förklaring till att inte byta Elmander mot Berg? Varje match har sin egen historia, och mitt minne är att Elmander var slutkörd och Berg, får man förmoda, pigg.
Då känns ett byte rimligt.
Kim har mycket vilja, men han har fel sorts vilja. Han vill bara bli stjärna, han vill inte göra ett grundligt bra jobb för laget. Att springa rätt är alltid viktigare än att springa mycket. Att göra det som man innerst inne vet är bäst för laget är alltid bättre än att göra det som SER bra ut.
Jämförelse: Johan Stael von Holstein vill väldigt gärna bli en framgångsrik internetentreprenör, men han har varken tålamod eller tekniskt kunnande för att skapa en grundligt bra produkt för användarna. Därför försöker han ta genvägar via externa pengar och kaxigt snack.
Jämför Kim med Ingesson-Schwarz-Thern. Tidigt hade de (liksom alla andra landslagsspelare) talang för fotboll. Men sen växte också den rätta inställningen fram "organiskt" efterhand. I en trygg miljö, antagligen.
Nuförtiden finns det mycket större anledning att sålla spelare beroende på mentalitet. Fler lever mer olika liv och satsar på fotboll av olika anledningar.
Det känns inte alls som att vi kan ta brons med Chippen- och Kim Källström-typer på mittfältet. De kommer att lura oss på något sätt. Sebastian Larsson och Samuel Holmen ser dock mycket lovande ut.
Hmm... Jo, det verkar rimligt, det var förmodligen så de tänkte, och det är ju ett vanligt resonemang.
Men måste de tänka så? Skulle inte portugiserna själva vara betjänta av att våga tänka på att annat sätt och vända på det? Ungefär:
"Visst, vi förlorade senast, så mycket större anledning att inte tappa poäng igen. Visst, vi har inget fantastiskt bortafacit, men det beror på vår passivitet. Nu ska vi ta initiativ. Visst är den här bortamatchen svår, men 11 lallare från Nordirland kunde störa svenskarna i Solna. Det kan vi också."
Det faktum att de saknade spelare är förstås relevant för deras prestation i lördags, men det där passiva bortatänkandet hade nog härskat ändå, misstänker jag. Jag är övertygad om att de med motsvarande förutsättningar ändå öst på från första spark om matchen spelats i Lissabon.
ulf: jo, jag var själv förvånad när jag såg matchen att det inte blev nåt byte. Har Lagerbäck själv kommenterat saken? Min poäng var att opinionen svänger väldigt snabbt ibland och att den dominerande efterhandskänslan för min del var belåtenhet över poängen och det helt tillfredsställande spelet snarare än besvikelse över den uteblivna segern. Men visst - man ska vinna hemma när det är kval. Nu har vi fyra förlorade poäng, enligt Rain man-tabellen...
daniel: Ystén, som jag satt med, påpekade hur Daniel Andersson hela tiden ser ut att vara på rätt sida motståndaren medan Kim ofta chansar för att vinna mark.
fredrik i: du har säkert rätt, berätta det inte för portugiserna bara.
Apropå anjalaförbund, cronstedt och sveaborg så kan man väl använda dessa händelser, personer och begrepp för att skriva upp matchen mellan Finland och deras kära Granne ikväll. Efter vad finnarnas u21-lag gjorde igår ser det bättre ut för finsk fotboll än på mycket länge. De jag känner som var mycket skeptiska till Baxter när han tillträdde har blivit farligt optimistiska.
Skicka en kommentar