18 oktober 2008

Hur svårt kan det vara?

I Dagens Göteborgs-Posten säger Kalmar FF:s ordförande Johnny Pettersson att det är ett "misslyckande för storstadslagen" att Kalmar leder Allsvenskan och är på väg mot SM-guld.
Jag skulle vilja hävda att det är ett misslyckande för alla andra lag i serien, åtminstone för dem som spelar i Rain Mans övre tabellhalva.
Titta på spelartrupperna: åtminstone nio av lagen i serien har kvalitetsmässigt utbytbart spelarmaterial. Det är en landslagsspelare här, en ärrad veteran där, ett par spännande talanger och några stabila allsvenska knegare i vartenda omklädningsrum.
Ekonomin skiljer inte nämnvärt, eller åtminstone räcker det med en enda hyfsad spelarförsäljning för att gå från botten till toppen i den ligan.
Fortfarande har de flesta lag jämndåliga arenor.
Det enda som behövs för ett SM-guld är lite ordning och reda samt flyt med skador och stolpträffar.
Man kan, som Jesper för ett tag sedan, argumentera för att Kalmar FF är svensk fotbolls framtid. Ordning och reda verkar de ju ha. Och då låter det rimligt när Malmö-Madsen säger att "Roland Nilsson ska få den tid han behöver för att utveckla laget".
Men i den här allsvenskan finns det ingenting som säger att just tiden skulle vara en faktor som gör Malmö FF bättre. Förra året blev till exempel Blåvitt mästare med helt färska tränare. I år, när laget skulle "utveckla sin spelidé" går det sämre.
Årets smak är gråhårig tränare, bygga bakifrån och landsort.
I fjol var det unga tränare, unga spelare och storklubb.
2006 var det ung tränare, landsort och fotboll på plast.
2005 storstad, attityd och utländska spelare.
Nästa år kan det vara något helt annat, men slutsatsen måste ändå vara att det är ganska enkelt att vinna SM-guld. Se bara på hur många som har lyckats de senaste åren.
Det är inte så - som förr eller som i många andra ligor - att en eller två storklubbar sitter på en hemlig framgångsformel som andra suktar efter och inte är i närheten av. Alla, nästan, kan vinna. Och det är helt rimligt att supportrar till alla andra lag än Kalmar (och möjligen Ljungskile) är besvikna på sina spelare/ledare/tränare. Så himla svårt kan det inte vara.

2 kommentarer:

Hagström sa...

Tack för att du tar upp tråden. Jag vill hävda att det här beror på att fotbollen rent generellt blivit så genomanalyserad att alla kan till sig den och göra bra resultat. Det går helt inte enkelt inte att bli så oerhört mycket bättre än andra på fotboll att man självklart vinner matcherna.

Det är därför vi plötsligt kan få Grekland som vinnare av EM, det är därför nationer som Liechtenstein med 1700 licensierade spelare kan göra anständiga resultat mot etablerade VM-nationer.

Resultaten i dagens fotboll handlar i ganska stor utsträckning om slump. Möjligen kan denna min teori motsägas av några megaklubbars insatser (Chelsea, Man U, Real Madrid osv) som alltid finns i toppen, men när det gäller dessa spelar de så oerhört många matcher i sitt ligaspel att deras bättre slagstyrka till slut blir avgörande. Men även dessa åker på stryk ibland mot klubbar från lägre divisioner. Jämför gärna med hockey, där det i stort sett är otänkbart att Färjestad skulle få spö av Sveriges 30:e bästa lag.

oskar sa...

Hagström: Håller med dig till viss del, men Färjestadsexemplet är inte särskilt bra. Där beror det avsevärt mycket mer på att hockey är betydligt mindre sport än fotboll, snarare än att den senare är sönderanalyserad.

Om man däremot skulle säga att ett lag som befinner sig precis i mitten av ett seriesystem har större eller mindre chans att slå det bästa laget, då blir det en mer rättvis jämförelse.