En optimistisk betraktelse

Det är kanske så här körigt det måste vara för att nåt nytt ska kunna födas. Åtminstone låter det alltid så på de trösterika ordspråken. Kris och skapande. Skapande förstörelse. Natten är dagens mor. När nöden är som störst är hjälpen närmast. Fast svarta måndagar kan såvitt jag vet också leda till långvariga depressionsperioder, och ser man på lag som Malmö FF (över en längre tid) och Kalmar FF (över den senaste veckan) verkar det snarare som det är en gångbar lag inom fotboll. Små motgångar blir större motgångar och så har man, innan man vet ordet av, hamnat i en ond cirkel.

Precis var svenska landslaget befinner i för sorts cykel är alltid lika svårt att lista ut. Ibland får jag för mig att Lagerbäcks hela idé är att undvika cykler, tendenser och konjunkturer överhuvudtaget (hade han varit ekonom skulle han förmodligen klamrat sig fast vid byteshandeln och/eller guldmyntfoten) Skadeläget påminner om klassiska katastrofer (VM 1990, våren 1995 när Tommy Svenssons skamfilade bronsmedaljörer tappade bort EM-chansen, EM 2000), men man skulle också (som Alfelt påpekar i Aftonbladet idag) kunna fokusera på Zlatans klack, Henkes serie av drömmål och Rosenbergs toppform. Hoppas på att Sverige skulle satsa på att gå ut och vinna - som man ju faktiskt måste göra i en kvalmatch på hemmaplan - istället för att undvika nederlag.

Fast fan vet. 1-1 låter mest troligt. Och ett lika obestämt läge som alltid.

Sladjan ska förresten skriva en deckare om den korrupta fotbollsvärlden. Som inspirationskälla citerar han "det sätt England tilläts vinna VM 1966". Tja, att engelsmännen gynnades den gången kan man nog hävda, men knappast mer än Italien 1934, Brasilien 1950 eller Argentina 1978. Men vad fan, om det är något svenska språket behöver så är det fler kriminalromaner...