Så kom våra 0-0 mot Albanien i ett annat ljus. Kanske också våra 0-0 mot Portugal? Men det bekräftar bara att förhandsreklamen varit missvisande. Portugal är inget Spanien. De är ett stort mittfält hela laget, utan forwards och utan målvakt. Redan i kvalet till EM hade de väldiga problem att vinna sina matcher - oavgjort hemma mot Serbien, Polen och Finland. Min vän och med-medarbetare på Offside, den brasilienbaserade Jönsson, brukar tala om den portugisiska folksjälens dragning till fadobaserad melankoli och det är möjligt att en sådan mentalitet är på något sätt självbekräftande.
Sånt finns å andra sidan på närmare håll. Mina skotska förebilder excellerade i skotskhet i lördags med den stackars Chris Iwelumos otroliga målmiss. Och vad gäller mina andra countrybröder känns de två självmålen igår nästan för finskt för finnarna själva.
För övrigt: "Det är lika bra vi låter bli att prata om honom, det leder ingen vart och vi blir bara osams". Så ströps, i vaggan, den diskussion jag försökte ta upp på Expressens kulturfest igår. Var det Jan Björklund jag nämnt, eller Per Ahlmark? Nej, det var bara den andra närvarande Tre Hörnor Straff-medlemmen som avböjde ett litet meningsutbyte om Kim Källström och hans insatser i landslagströjan.
På tal om Per Ahlmark är jag säker på att han är själaglad över senaste VM-kvalomgången. Hedersamt oavgjort för Israel, stryk för både Kuba och Nordkorea. Ah, det var visst Iran som slog dem...
16 oktober 2008
Albaner i pyjamas, de stojar och står på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Mmm, jag tänkte också på det igår kväll, att jag kanske har övervärderat Portugal. Och det jag såg på SVT imorse var en parad av helt absurda missar i vidöppna lägen. Det är förstås inte otur.
Vari består ”skotskheten”?
"Skotskheten" består helt enkelt i att arbeta sig fram till öppet mål och sedan missa det. I ordagrann eller överförd bemärkelse.
Det var den överförda betydelsen som intresserade mig. Jag vet, insåg jag plötsligt, inte så mycket om Skottland, så jag undrade lite om vad som finns i den skotska folksjälen eller nationella självbilden (vad tusan sånt nu betyder) eller kanske historien som har sin motsvarighet i bortsumpade lägen. Ren nyfikenhet.
Är det bara Finland och Skottland du backar visavi lerfotboll, eller finns det plats för nytillskott?
Efter Europas postsovjetiska sönderstycking finns det ju ett antal nya landslagstillskott (typ Lettland eller Slovenien) som borde kunna motsvara kravprofilen...
Lettland har dessutom väldigt fina, åttiotalistiska tröjor av den spräckliga, fluorescerande varianten. Litauen kör nån gulgrön variant som får spelarna att påminna om tunnelbanevakter, det är också berömvärt. Men det krävs, som du förstår, en lång tradition av misslyckanden, fiaskon, för en tid tända förhoppningar som till sist alltid ändats i tårar och aska för att uppnå den sanna finsk-skotska statusen.
För dig, fredrik i, rekommenderar jag en helg i tystnad på landet, en där du mediterar över de tio skotska VM- och EM-slutspelet som i noll fall lett till avancemang. Och där det i hälften av fallen bara rört sig om ett enda mål i slutmatchen som fällt avgörandet.
Skicka en kommentar