Vaknade just ur bloggdvala och fann att både Jesper och Rain Man har kvicknat till. Hög tid för mig att ruska av mig sommaren och återinträda i bloggvardag. Det är ju som av en händelse landskamp strax, med ett taktikexperiment som faktiskt börjar bli en Lagerbäcksk tradition efter halvdana mästerskap. Om Lagerbäck tänker följa sin egenskapade tradition kommer också detta experiment att bli en engångsföreteelse. Om vi nu inte byter förbundskapten är det ju friskt och sunt att Lagerbäck och Andersson i alla fall börjar den nya säsongen med ett vitt blad, men jag kan inte påstå att jag hoppas att det här experimentet blir långvarigt.
Mest oroar jag mig ändå för Kim Källström.
Här skräddarsyr förbundskaptenerna en taktik som sägs passa Kim, och tanken måste ju vara att han ska ånga på framåt med sina framspelningar och skott.
Det är ju på ett sätt snällt mot honom, men kan lika gärna vara att skicka Kim ur askan i elden. Utrymmet för en central offensiv mittfältare i en match mot Frankrike blir minsann inte stort, och är det någon gång Källström verkligen inte ser ut som en världsspelare är det när ytorna blir små och det krävs kvicka vändningar.
Faktum är att trots alla Källströms uppenbara kvaliteter har han fortfarande inte gjort en enda riktigt helgjuten, lyckad landskamp där han verkligen har satt avtryck, sådär som alla vill att han ska göra, som man han har tyckt att han borde kunna. Att det skulle ske i en experimentlandskamp mot Frankrike där lagkamraterna - och Kim själv förresten - kommer att leta efter sina positioner känns osannolikt.
Det skulle kunna bli en match som definitivt tar Kim in som centralgestalt i laget. Men det kan lika gärna bli en match som får förbundskaptenerna att säga: "Nu gav vi honom en drömroll, utan defensivt ansvar, och inte ens det gick bra."
Nu börjar det. It´s good to be back.