02 augusti 2008

Einmal Österreich

Helsingborg verkar ha gått i bräschen för att introducera nya nationaliteter i svensk fotboll. Rätta mig om jag har fel, men jag minns ingen österrikare före Roman Kienast, precis som jag inte minns några rwandier, algerier eller ivorianer före Karekezi, Tamboura och Omotoyossi. Dessutom var väl Helsingborg först med att ha en framgångsrik brasse, för Piracaia och den där nissen Börje Lantz fixade till MFF på sjuttiotalet räknas väl knappast och Alvaro Santos var väl före Afonso, Paulinho, Ari och de andra?

Eftersom jag sitter på ett tåg som just nu passerar Hässleholm fick detta mig att tänka på andra exotiska besökare i den svenska fotbollsfaunan. Jag lyckas komma på belgare(MFF:s Bernard Beuken), bulgarer (Brages gamle Plamen Nikolov), portugiser (de sorglustiga flyttfåglar José Morais tog till Assyriska), irakier(den store Ghassan Heamed i samma lag), schweizare(ett annat sorglustigt fall, Felix Magro), australier(stackars Luke Casserley i AIK somjag mest minns för tt han blev åuppsnurrad i Zlatans allsvenska debut), tjecker (Östers regelbundet strejkande Zavadil) och kanadensare (Mjällbys Garret Kush som höll på att skjuta laget tillAllsvenskan innan han sumpade en avgörande straff mot Häcken.)Dessutom har vi numera tyskr, fransmän, argentinare, sydafrikaner, uruguayaner, amerikaner och holländare som ett tillägg till de engelsmän,islänningar, norrmän,finländare,polacker och jugoslaver som varit de vanligaste gästspelarna. Men är det någon som kan minnas en italienare, grek, japan, rumän eller spanjor i en svensk klubb? (Ochnu talar jag natutligtvis inte om andragenerationens invandrare som Babis Stefanidis eller Ishizaki)? Finns det någon exotisk nationalitet jag glömt?Och vilken är egentligen en mest framgångsrik nation när det gäller att förse svenska klubbar med spelare? Norge (Stavrum), England (Landsdowne), f d Jugoslavien (Vuksevic), Finland (den oöveträffade Tommi Grönlund), Polen (Kubisztal,Marek Skurszynski o den fantastiske Igor) eller Island (Teitur och Arnor). Sånt man utan vidare kan ägna en tågresa att fundera på.

20 kommentarer:

Kent Brockman sa...

Javier de Pedro (spanjor) spelade för IFK Göteborg 2005-2006. Fast spelade är kanske att ta i. Minns när jag åkte över halva stan för att se honom i en b-lagsmatch, bara för att se honom örfila en öis-spelare efter en minut och bli utvisad.
Hans fysiska form gav mycket att önska och inspirationen att spela fotboll verkade vara försvunnen.

Anonym sa...

Det fanns fler finnar! T o m i TFF! Men vad hette karln... lång och bra på huvudet... säsongen -01.

Anonym sa...

Glöm inte Gais som de senaste åren haft spelare från exotiska länder som Azerbadjan, Albanien och Armenien samt Jamaica.


Hade inte Öster några landslagsspelare från Angola i sitt senaste besök i allsvenskan föresten?

Anonym sa...

Förlåt att jag hi-jackar, men jag bara måste framhålla årets hejaramsa: "Malmöklacken ge oss ett R!".

Och nu lovar jag att aldrig glömma bort namnet Mika Kottila igen!

Anonym sa...

Omotoyossi är väl från Benin om jag inte missminner mig. Kouako däremot, han var ivorian.

Jesper sa...

kent: Javisst, han låg och skramlade någonstans i bakhuvudet. Men nån italienare har det väl ändå inte funnits?

studiomannen: Nej, hur kan man någonsin glömma bort Mika Kottila? Och självklart finns det fler finländare: Rami Rantanen minns väl alla hammarbyare t ex? Och så minns man ju Erkka Petäjä, Jari Rantanen och Pertti Alaja från forntiden.

staffan: jamaicanerna hade jag glömt. Lutade faktiskt åt att Mellanamerika och Karibien var en helt outforskad region för svenska talangscouter. Däremot hade väl Halmstad en målvakt från Kazakstan?

sb: Det är såklart rätt! Jag blandade ihop Benin med Elfenbenskusten för en X 2000-omtöcknad sekund. Men finns det nån kenyan i Sverige före Mariga i Helsingborg? Och bör inte HIF ha varit väldigt tidiga med egyptier också - jag tycker mig minnas att det fanns en på Olympia redan för dryga tio år sen, på den tiden deras tröjor hade nån form av konstig blå haklapp.

Annars har jag börjat luta åt att Island faktiskt är den mest framgångsrika exportnationen till Sverige, särskilt om man ser det proportionerligt. Teitur Thordarson, Arnor Gudjohnsen och Pétur Marteinsson är en svårslagen trio.Dessutom finns det få fiasko-islänningar (nån anmnan än den legendariske Petur Björn?) Jag ska försöka återkomma till frågan på ett mer systematiskt sätt.

Anonym sa...

ÖSK har haft några kenyaner i laget, Maruti och Mambo Mumba är de jag kommer på nu. Det måste ha varit innan Mariga (det är något konstigt med namn som börjar med M här...) kom till Sverige och Enköping.

Jesper sa...

dennis: det stämmer såklart! Ledsen att spräcka din M-teori, men fanns det inte en som hette Paul Oyuga också och som lämnade laget med ett kort sms till lagkompisarna?

Anonym sa...

Man får inte glömma den reslige islänningen Hördur Hilmarsson i Gnaget i början på 80-talet. Vill minnas att han sköt otroligt hårt, men nästa alltid skyhögt över.

Jesper sa...

falcao: Honom skulle jag säga att jag hade glömt, om det inte hade underförstått att jag en gång känt till hans existens... Däremot avslöjar en snabb koll att jag, när jag satt på tåget, inte kom att tänka på sådana succé-islänningar som Thorvaldsson i Halmstad och Hallfredsson i MFF. Shame on me. Egentligen konstigt att det inte funnits islänningar i TFF, där de verkligen borde ha kunnat känna sig hemma. Men jag misstänker att de traditionellt drog till sig samma nationaliteter som de som jobbade på Gummit - finnar och jugoslaver. Och så polacker, förstås.

Unknown sa...

I dagens IFK Norrköping: Petru Racu från Moldavien och Russel Mwafulirwa från Malawi. Även ungraren Balazs Raboczki (riktigt bra den säsongen faktiskt) har representerat IFK det året man åkte upp allsvenskan senast. I samma veva hade IFK en fäbless för australier, Joe Spiteri, Nick Bosevski och Hamilton Thorpe (han som slogs med Gudmundur Mete efter ett parti vändåtta) representerade klubben runt 2001-2003

Anonym sa...

HIF har ju oxå kört med kanadensare - Atiba Hutchison. HIF verkar som du säger va mångfaldsmästare. Är de kreativa eller har de bara usel ungdomsverksamhet?

Angående finnar tycker jag inte att Johansson, Halsti och Litmanen i dagens MFF får glömmas bort. Och våra västafrikanska stjärnor kamerunen Elanga och nigerianerna Ijeh & Ofere. Fast ovanligast var kanske Sammy Barlay från Sierra Leone.

Hur är det med Zvirgzdauskas? Kan inte va jättemånga litauer?

Jesper sa...

mårten: Jag upptäckte att jag också glömt bort Ante Covic, men så spelade han ju också klubblagsfotboll i en stad som inte brukar intressera mig så särskilt.

Dessutom hade jag glömt urbrasilianaren själv, Valter Tomas jr. Som spelade i en annan mångnationalismens banérförare, dvs Örgryte IS (inte ens Helsingborg kan väl skrya med en zambier som Boyd Mwila?).

leif e: Hur var det med den nigerianske murbräckan Bala Garba, hade inte han kanadensiska förbindelser han också? Eller tänker jag på nån annan?

Unknown sa...

Hur är det med tränarna då? Ungern (Laslo Czeijer), Storbritanien (Houghton, Hodgson, Baxter, Money, Colin Toal)
, Holland (Frans Thijssen), Norge (Hareide, Erlandsen, PJ Hansen), Danmark (Viggo Jenssen och han i trelleborg för 4-5 år sedan), Tyskland (Peter Antoine), Portugal (José Morais), Island (Siggi Jonsson), Finland (Sixten Boström) kommer jag spontant på.
Hade/har inte Öster någon rysk tränare också?

Även här lyser sydeuropeerna med sin frånvaro med något undantag.

Fast det är ju värt ett eget blogginlägg kanske?

Anonym sa...

Hmm Jesper, det är MFF jag är "expert" på - inte Nigeria.

För att föra in en ny nation i diskussionen kan ju LdB Malmös turkiska (nu utlånade) supertalang Aylin Yaren nämnas. Där finns också tjeckiska Scasna och holländska Melis. Och förstås de obligatoriska isländskorna och danskorna.

Jesper sa...

mårten: Utlänningar har ju varit tränare i Sverige sedan urminnes tider, först med engelsmän o skottar (ända från förra sekelskiftet) och senare med österrikare o ungrare (20-talet och framåt). På spelarfronten dröjde det emellertid till 70-talet innan gränserna öppnades.

Vad gäller sydeuropeiska tränare vill jag bara erinra om Malmö FF:s guldtränare från 60-talet, Antonio Durán.

Anonym sa...

Melki Amri i Bajen torde ha varit allsvenskans förste Tuninsier.

Vilka tränade Vilmosz Varzegy ?

Ronnie Powell (Magnus pappa)i Brynäs var väl första utländska spelaren efter importstoppet 1974.

Jesper sa...

johnny rep: var Melki Amri före Samir Bakaou?

Varszegi tog tre allsvenska guld m Norrköpimg (57, 60, 61) och ett med Öster (68), tränade dessutom ÖSK, Degerfors o Gais.

Anonym sa...

Jesper: HIF kan skryta med en zambier, Isaac Chansa. Ljungskile har också en, den gamle ÖIS:aren Edwin Phiri. HIF har också en ugandier, och Makondele från Kongo. Plus att Christoffer Andersson ett tag körde med Valderama-frisyr.

Och du har nog rätt om Oyuga.

Anonym sa...

Melki Amri spelade sina 3 matcher i Hammarby 1977