15 augusti 2008

Den osynliga handen.

Ytterligare en av svensk fotbolls oskrivna men järnhårda lagar: inget lag som det går minsta bra för i Allsvenskan får ha framgång i Europa. När det gäller regerande mästarna gäller såklart att det inte får gå bra nånstans. Skulle ändå inte förvåna mig om Kalmar tar sig vidare. Även om det såklart innebär att de kan kyssa SM-guldet farväl.

Har för övrigt försökt samla ihop mig till en sammnhållen argumentation mot Uefas agerande i Max-Borås Arena-frågan. Särskilt äckelframkallande var SvFF:s inlägg häromveckan till försvar för pappa Uefa, ett stycke sykofantisk advokatyr med ett tillkämpat egenrättfärdigt tonfall som var det Jan Myrdal igång med att förklara bakgrunden till någon revolutionär massaker. Den där kombinationen av kapitalistisk egennytta och salvelsefull altruism ("vi måste garantera sponsorerna branschexklusivitet för att kunna ge pengar till den svältane fotbollsungdomen i Norrland") tar verkligen fram det sämsta ur alla världar. Dessutom: branschexklusivitet eller ej, ingen ska inbilla mig att det inte hade gått att dribbla fram ett undantag i den här frågan, om man verkligen velat. Undrar vad konsekvensen blir till slut: att de som arrangerar mästerskap i fortsättningen bara kommer att tillhandahålla tomma skal som Fifa-Uefas sportmaterielkontraktörer kan fylla med målställningar, gräs och plaststolar.

Själv har jag ju alltid hållit på landslagsfotbollen som en sportsligare variant av en idrott där den rike annars alltid vinner. I landslagsturneringar kan Holland, Kroatien, Sverige och Rumänien fortfarande hävda sig mot England, Frankrike och Italien, i och med att de rika lagen inte kan köpa upp de fattigas bästa spelare. Men om landslagsfotboll är lika med Lagrell, Blatter och Platini och deras "affärspartners"? Det här är ju ingen ny fråga, hela Lagrells tid som SvFF-ordförande har ju präglats av värderingen att förbundet, när så passar, ser sig som nationens representant och när så passar som affärdsrivande företag. Hanteringen av tv-rättigheterna är det bästa exemplet. Fortfarande sätter sig ju Fifa-Uefa-nationella förbund gärna på höga moraliska hästar när så passar (och det är bara i kraft av detta man kan ta sig rätten att till exempel kräva av fotbollsspelare som är anställda av klubbar att de kan ställa upp i landslag) samtidigt som deras verksamhet är mr genomsyrad av affärsjuridik än någonsin förr.

Men den illusionslöse Regnell på Offside menar att jag är naiv. Max agerar också av egenintresse och publicitetsskäl, menar han, "alla är kalkylerande svin". Jo, jo, men redan George Orwell visste att några svin är mer sviniga än andra.

1 kommentar:

Weman sa...

Jag hade en liknande diskussion (där jag fick hela Offside över mig) om spanska ligans ogenerade modell med att gå in och "uppmuntra" andra lag i slutomgångarna.
Jag reste mig upp och slogs med väderkvarnarna, men möttes av resignerade leenden. Det är ett helvete att vara naivist.