23 juni 2008

Tillbaka till åttiotalet

Förbannelsen mot enfärgade dräkter fungerar bra, som ni märker. Fast i efterhand tycker jag nog att jag borde ha tänkt på att lägga en ännu kraftigare förbannelse över lag som har spelare som ser ut som Sergio Ramos. Det där hårbandet på den där axellånga frisyren är förbanne mig det fulaste jag har sett sen Björn Borg konfirmerades. Att han dessutom är en sån där klacka-på-mittplan-jävel gör inte saken bättre. Ut, ut, ut med Spanien i semin!

Det snackas en massa om den nya fotbollstiden men för min del måste jag erkänna att jag ofta känt mig förflyttad sådär 25 år tillbaka i tiden. Gårdagens match var en perfekt iscensättning av nån Europacupfinal från tidigt åttiotal, Real Madrid mot Juventus i en match som man visste skulle gå till straffar eller möjligen sluta 1-0 efter ett mål på hörna. Allt som fattades var 3000 bakåtpassningar till målvakten, upplopp på läktarna och spelartröjor i åtta nyanser av rött.

Dessutom är ju det ryska lag som ny hyllas som utövare av en ny sorts fotboll i mina ögon en ganska trogen företrädare för den som Valerij Lobanovskijs sovjetiska landslag, byggt på Dynamo Kievs cupvinnarcupvinnare, praktiserade kring åttiotalets mitt. Är det nån som minns den där VM-matchen i Mexico mot de stackars ungrarna där Sovjet gjorde 2-0 på de första fyra minuterna och sen vann med 6-0? Är det nån som minns Erik Fredrikssons ingripande i åttondelsfinalen, där han gav Belgien två offsidemål och chockade de stackars sovjeterna så svårt att de sen förlorade förlängningen? Skillnaden, förstår jag av en nyutkommen reportagebok om rysk fotboll - Marc Bennetts "Football Dynamo" - är att Guus Hiddink närmast åstadkommit en social revolution i en extremt auktoritär fotbollstradition. Hiddink kom till jobbet första dan i röda gabardinbrallor och sandaler, Hiddink har sagt åt spelarna att kalla honom "Guus" och detta i ett land där man aldrig skulle drömma om att tala om presidenten på annat sätt än "Lillefar" eller "Vladimir Vladimirovitj". Om man nu oroar sig, vilka somliga tydligen gör, för att ryska framgångar på något sätt ska förstärka deras auktoritära traditioner så borde man faktiskt ta med den faktorn i beräkningen: att de inte skulle ha fått de framgångarna om de inte hade liberaliserat sig, om de inte hade öppnat sig för omvärlden.

17 kommentarer:

Ulf sa...

I din omvärlds och samtidsanalys borde du även få in det faktum att de svenska landslagsspelarna kallar Lars Lagerbäck för Lasse, men inte spelar roligare för det...

Jesper sa...

Kontext, Ulf, kontext...

weman sa...

Mexiko (med k) minns jag då inte. Men jag minns en genomklappning på Malmö Stadion. Var det samma arkitekt bakom den smällen? Eller var det "bara" Laban och hans experimentlusta som var orsaken?

Jesper sa...

weman: Den genomklappningen ägde rum redan -80. Då leddes Sovjet av Spartak Moskva-tränaren Konstantin Beskov och "höll på att bygga ett lag inför det prestigeladdade OS i Moskva" enligt mina KvP-klipp. "Ett överraskande vasst lag, överlägset det svenska både i bollkontroll, smidighet och fysik. En elastisk fotboll", skrev Birger Buhre i KvP. Som sagt: åttiotalet upprepar sig...

weman sa...

Låt oss hoppas att det bara stannar vid rysk fotboll. Ingen syntpop, inga axelpuffar, inga fula frisyrer.
Fast Ramos kanske är typisk 80-talare...

Jesper sa...

Snarare 70-talare. Guillermo Vilas, Vitas Gerulaitis, Björn Borg...

Thomas sa...

För Ryssland gick det alldeles utmärkt att spela i helvitt.Alltså funkar bara förbannelsen på lag som förlorar eller?

Jesper sa...

Nja, men holländarna dömdes hårdare i egenskap av avfällingar från den sanna multikolorerade läran.

Ulf sa...

Jag tycker att ryssarna ska dömas mildare för att de trots allt valde just vitt.

Ibn Kafka sa...

Sovjets 3-4 förlust mot Belgien i Mexiko-VM 1986 var ett regelrätt justitiemord. Le Monde pratade då om Erik Fredriksson som en stationsvakt, som blåste i visselpipan så fort någon stins viftade med flaggan. Jag tror att han dömde bort ett par tre regelrätta sovjet-mål. Han kanske var EAP-are, för att anknyta till 80-talet?

Jesper sa...

Han var nog snarare klassisk Nordisk Rikspartist...

Pinte sa...

Sovjet-Belgien är fortfarande ett av mina tyngsta fotbollsminnen. Som jag älskade det sovjetiska laget. Alejnikov, Rats, Belanov - vilket lag. Och tänk att Vadim Jevtisjenko var med på ett hörn, eller ska man säga en bänk.

Någon annan som minns ett citat från Erik Fredriksson efter att han dömt bort tre mål i en allsvensk match, och sa något i stil med att "det var väl ingenting, en gång dömde jag bort fem".

En domar-furir av värsta sort.

Jesper sa...

Och extra populär just i Ryssland, sedan han dömt bort Sovjet även i VM -90. Kanske dags att lämna ut honom nu? Vi kunde få Hiddink istället!

Studiomannen sa...

Jesper: akta dig! Rätt vad det är får du den här mannen istället:

Miroslav Stupar - domaren från Sovjetunionen som får Erik Fredriksson att framstå som riktigt ...hygglig!

Ulf sa...

pinte: Vilket fantastiskt lag de hade. Men det känns fint att långskottaren Rats har fått en värdig efterföljare i Kolodin.

Jesper sa...

Jag minns det där sovjetiska laget från EM -88 också. Mitt minne är att de där spelade blixtsnabb kontringsfotboll, slog både Holland i gruppspelet och Italien i semi på det sättet. Kändes ändå som någonting mer försiktigt och kontrollerat än de ändå kunde ha åstadkommit, kanske som konsekvens av Belgienmatchen, kanske som konsekvens av den auktoritära sovjetiska kontrollmanin. Minns att Lobanovskij hade ett citat - "Matcher vinner man om man inte gör mer än 15-18 % misstag". Hiddink kan nog ha byggt vidare på den här traditionen o ändå frigjort nånting som inte riktigt kom till uttryck tidigare.

Ibn Kafka sa...

Erik Fredrikssons domarkarriär visar sig vara minst lika rik på polemik som Frisks, den vedervärdige mannen från Mölndal:

"Nineteen-eighty-four is best remembered for Bruce Grobbelaar's rubber-legged antics during the penalty shoot-out. The referee was Erik Fredriksson. The Swede subsequently irritated Soviet football officials so much by his failure to spot Diego Maradona punching a goal-bound shot off the line during the USSR's 1990 World Cup match with Argentina that one of them, Nikita Simonya, told reporters: "If Fredriksson had any morality, he should pack his bags, burn his referee's licence and leave football for ever." "