Ingen nationalsång går upp mot den italienska. Den har allt, dramatiska temposkiften, obegriplig text om Scipios hjälm och så ett känsloladdat crescendo om att dö när Italien kallar. Kände hur all min latenta kärlek till italienarna vaknade när jag såg dem sjunga den före matchen igår med armarna om varandras axlar. Sen blev det ju inte mer än den där sången. Eftersom jag tippat Holland som EM-segrare borde jag jublat över händelserna igår, men istället slet jag mitt hår över Grossos friläge, över del Pieros friläge, över Luca Tonis friläge och Pirlos frispark, och till slut började jag fråga mig när Italien sist fått stryk med tre mål i en mästerskapsmatch (VM-finalen 1970 visade det sig vid kontroll, 1-4 mot Pelés Brasilien). Men tror fortfarande att Italien slår Rumänien och eftersom Frankrike knappast slår Holland innebär det att det kommer att räcka med oavgjort för italienarna i sista gruppmatchen.
Och vad gäller Holland - om deras utdömda backlinje kunde hålla så kan vår göra likadant. Det var det stora hoppingivande tecknet från igår.
Säga vad man vill om TV4, men Perlskog och Fjellström är bra.
Här kommer förresten EM:s nationalsångstopp, med förbehållet att Danmark och Finland inte är med:
1.Italien.
2. Frankrike. Klassiker som är svår att komma förbi, särskilt när det är Lilan Thuram som klämmer i med "Aux armes, citoyens!"
3. Ryssland. Javisst är det den hederliga gamla CCCP-hymnen som får en att se Tretjak, Charlamov och Maltsev framför sig, nu avdammad och lagom omgjord för att representera Putins och Abramovitjs Rysslan istället, men samma mäktigt-melankoliska donkosackerna-feeling.
4.Portugal. Otippad, men ytterligare en ståtlig marsch m grandios klimax.
5. Holland. Har tydligen femton verser, men är också den bästa representanten för alla de sorgmodiga,mollstämda nordeuropeiska nationalhymner som egendomligt nog all representerar hedonistiska välfärdsstater.
Sen skulle jag vilja lägga några ord för Grekland och Turkiet också. Tjeckiens är snygg, men är den inte lite lik Danmarks? Polens är grandios och laddad med det patos som en tragisk historia för med sig, men når inte riktigt ända fram. Sverige? Parkerar utan vidare i träsket. Lika bra att inse det, "Du gamla du fria" hävdar sig lika bra i internationell konkurrens som uppspelen från vår backlinje.
10 juni 2008
Siam pronti alla morte, Italia chiamó
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
Jag skulle vilja slå ett slag för den östtyska sången som tyvärr sällan hörs nuförtiden. En förtrollande prelud och ett rejält tryck i refrängen. (http://www.youtube.com/watch?v=IrJ_zfENj_c)
Kanske kan östtysken Ballack sjunga den efter finalvinsten mot Spanien?
'Du gamla du fria' är inte alls så dålig som de där uppspelen. Inte mycket är det. Tänk om 'folket' fått som de ville och Zlatan och Ljungberg hade tvingats sjunga Öppna Landskap med armarna runt varandras axlar? Vilket katastrofscenario.
Håller stenhårt på den italienska. Den är mäktig som få och när dessutom Gattuso med slutna ögon sjunger med en lidelse som tangerar parodins gräns är åtminstone min lycka total.
Kanske kan en katastrof som den här vara det som får Italien att ena och skärpa sig. Eller så ska det bara vara så här efter VM-guldet att allt går åt helvete.
Om Del Piero och Cassano kan starta som du frågade längre ner Jesper, vet jag inte. Donadoni fick många frågor om att de som byttes in i matchen spelade bättre än de som började, men han sa såklart inget som indikerade nåt åt något håll. Jag vill gärna se dem. Och ut med Materazzi! Och ut med milanmittfältet! Tydligen spelade Ambrosini istället för De Rossi på mitten för att han är så samspelt med Gattuso och Pirlo. Men gattuso, Pirlo och hela Milan har ju varit helt samspelt usla hela säsongen så den logiken är lite svår att köpa. Mest vill jag ha in De Rossi, som jag skulle tro är Europas bäste mediano, eller i alla fall en av de allra bästa.
Eftersom jag är romanista så tycker jag att Donadoni borde byta ut hela Milan-mittfältet mot Roma-trion som fick sitta på bänken hela förlustmatchen. De har ju haft eningen högre kvalitet på sitt spel än Milanditon under klubbsäsongen.
Vad gäller italiens fina nationalsång så kan jag rekomendera ett besök i Garibaldi Mausoleumet i Rom där texten på Fratelli Italiani står i guldskrift på en svart vägg flankerad med namnen på alla som stupade vid slaget om Rom när Italien enades.
En annan gammal nationalsång som var min favorit var Tjeckoslovakiens eftersom man fick två sånger i en, först den lite lugna tjeckiska och sedan den mer pampiga slovakiska.
Exakt, Staffan. Jag tycker i och för sig inte att Perrotta heller varit sig själv den härsäsongen, med De Rossi och Aquilani borde få chansen. Vem var det som slog ut Madrid ur CL? Inte Milan i alla fall. Och vad har Donadoni emot Chiellini?
Daje
Senaste 0-3 förlusten i tävlingsmatch torde annars vara oförglömliga Italien-Sverige 0-3 i Napoli 1983, med två mål av Strömberg om jag inte missminner mig.
Franska nationalsången är vedervärdig: "qu'un sang impur abreuve nos sillons" betyder ju, i fri översättning, "må ett orent blod vattna våra åkrar"; "les étendards sanglants sont levés" betyder "de blodiga fanorna har rests upp". Patologisk våldsromantik...
Spanska nationalsången är kul - saknar text då landsdelarna inte kan komma överens om huruvida blott Spanien eller landsdelarna skall hyllas. Har för mig att det dröjde ett tag innan den ryska nationalsången fick postkommunistisk text.
Synd att Belgien inte är med: sist jag såg "les Diables rouges" på Kung Baudoin stadion bestod den belgiska nationalsången - "La Brabançonne" - av tre strofer, en på vart och ett av de tre nationalspråken - franska, nederländska och tyska. Undrar om den schweiziska följer samma mall eller sjungs samtidigt på tre olika språk.
Den östtyska är verkligen en nationalmusikalisk höjdare. Perfekt kombination av pompös och vemodig. Tolv poäng från den grönvita juryn.
Ah, vilka flashbacks jag får av prispallen efter nån simtävling i ett OS på åttiotalet... Kraftiga damer i badmössor, hängande flaggor som hissas upp i simhallstaket.
ibn kafka: Det är bara det att vi råkar förstå franska. Men du har rätt att nationell stolthet kan uttryckas på tt mer diskret och fredligt sätt. Som i den fina turkiska (engelsk övs från Wikipedia):
"The lands of the West may be armored with walls of steel,
But I have borders guarded by the mighty chest of a believer.
Recognize your innate strength, my friend!
And think: how can this fiery faith ever be killed,
By that battered, single-fanged monster you call "civilization"?"
Mitt starkaste minne av Fratelli d'Italia är när jag stod tillsammans med en fascistisk grupp i Lazios curva och hela curvan sjöng den precis i början av matchen mot Livorno, komplett med "Duce!"-rop och sträckta armar på slutet. Inte så positivt minne, men ändå mäktigt. Fjantigt, vidrigt och mäktigt samtidigt.
Det verkar just nu som att Del Piero får starta på topp tillsammans med Toni, och med kaptensbindeln. Ingen Cassano men däremot De Rossi istället för antingen Ambosini eller Gattuso och kanske Chiellini istället för Materazzi.
malena: Men visst var det så att Fratelli d'Italia inte var Italiens nationalsång under Mussolini?
Tur för Italien att de har Rumänien nu - de brukar ju alltid slå Rumänien. Och att gå in och möta Frankrike med den här katastrofen i ryggen hade nog inte varit lätt. Nu tror jag på italiensk kämpainsats och 1-0, ungefär som när de slog Norge i VM 94 sedan de torskat inledningsmatchen mot Irland.
Nej, jag tror de började använda den senare. Men Lazios curva brukar sjunga den i början av matcherna hur som helst.
Det är ju klassiskt egentligen att Italien börjar dåligt i turneringarna. Som sagt kan det kanske bli en reaktion nu.
"And think: how can this fiery faith ever be killed,
By that battered, single-fanged monster you call "civilization"?"
Det där måste ha undsluppit EU-tjänstemännen som handlägger Turkiets inträdesansökan...
Skicka en kommentar