Det är italienarna som har dragit igång den spekulativa paranoian i huvudet på mig också. De äe verkligen världsbäst på det där. Risken är att holländarna nu blir så fantastiskt trötta på tjatet att de kommer att lägga sig mot Rumänien bara på pur jävelskap. Annars är faktum att de tre senaste EM-lag som varit klara gruppvinnare före sista matchen (Portugal och Italien 2000 och Tjeckien 2004) faktiskt alla VANN sina matcher mot högmotiverade motståndare (Tyskland x2 och Sverige). Det är alltså inte alls självklart att motivation slår klass.
Den nya variabeln i det hela, den som nu när italienarnas alltid lika lättväckta paranoia, är att holländarna på nåt sätt skulle "föredra" att få med sig rumänerna till andra omgången, med baktanken att få möta dem igen i semifinal. För det första skulle man kunna tänka sig att matcherna mot Italien och Frankrike kunde ha gett holländarna en del tro på att kunna rå på även dem. För det andra vore det ett konstigt resonemang till att börja med, för om rumänerna nu är så usla att de behöver en holländsk läggmatch för att gå till kvarten, då är det också rimligt att tänka sig att de förlorar den matchen, förslagsvis mot Spanien, som sen kommer krytt och utvilat till semifinalen mot Holland. Eller har jag missat nåt?
På tal om siffror - det imponerande i holländarnas framfart hittills framgår med all önskvärd tydlighet av när Italien resp Frankrike senast fick stryk med tre mål i en slutspelsmatch. För Italiens del var det med 1-4 i VM-finalen 1970, för Frankrike med 2-5 i VM-semifinalen 1958. Båda gångerna var det Pelés brasilianare, de två bästa årgångar detta lag någonsin haft, som låg bakom. Det rörde sig dessutom om cupmatcher, där det är lätt att siffrorna springer iväg för det besegrade laget - Frankrike fick dessutom sin centerhalv Bob Jonquet tidigt justerad i den där VM-semifinalen. I en gruppspelsmatch i ett mästerskap har varken Italien eller Frankrike NÅGONSIN TIDIGARE fått stryk med tre måls marginal.
Det paranoida tankemönstret har nu rotat sig i hjärnan på mig och satt igång en mängd besvärliga spekulationer inför kvällens match. Till exempel:
1) Om Sverige förlorar med mer än ett mål har vi inte avancemanget i egna händer längre. 0-2 mot Spanien ikväll plus grekisk seger över Ryssland leder till att 3-1 till Grekland över ett gäspande Spanien i sista matchen skulle innebära att Sverige åker ut, hur mycket vi än slår Ryssland med. Allt tack vare den fantastiska inbördes-möte-regeln.
2) Det bästa är att bli kvartsfinalklart redan ikväll, men den enda möjligheten är att vinna, samtidigt som Ryssland inte slår Grekland. Om vi vinner med 1-0 över Spanien och Ryssland slår Grekland, då måste vi dock bara undvika att få stryk med två mål mot Ryssland samtidigt som Spanien slår Grekland (den underbara inbördes-möten-regeln igen).
3) I andra hand gäller det att hålla Ryssland bakom oss i tabellen, det vill säga hoppas på att de inte öser in 4-0 på Grekland om vi skulle förlora med 1-0.
Ja, det var väl allt. Förutom påpekandet att Lagerbäcks landslag numera tas ut med samma närmast matematiska konsekvens som ovannämnda tabellpermutationer. Två defensiva krigare på innermittfältet betyder Svensson och Danne och sorterar bort Kim. Men det betyder också att yttermittfältsplatserna viks åt offensiva speedkulor, vilket betydde Chippen och nu Elmander före Sebastian Larsson.
Hvilket skulle bevisas.
14 juni 2008
Hej matematik
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
En rolig grej med Italien är att Donadoni, sa han, direkt efter matcherna ringde Van Basten och efter det sa att han litade på honom och han var en garanti för att Holland skulle försöka vinna. Men det ser kanske inte heller så snyggt ut om Italien och Holland är i maskopi. Nu har han ändrat sig, det var inte alls i fredags utan för sex månader sen som han pratade med Van Basten.
Han var en garant, menade jag. Eller, hur säger man?
malena: Det lite illavarslande för italien är att man faktiskt, så vitt jag förstår, kan gå vidare genom att spela oavgjort. Om nämligen Holland slår Rumänien. Det borgar för en sedvanligt lamslagen italiensk insats, där de har i bakhuvudet att den poäng de har kanske är värd att hålla i ändå... Men OM de tar sig vidare genom 0-0, sedan Rumänien åkt dit med 0-1 på ett mål i slutsekunderna, då ger jag mig fan på att italien sen slår ut Spanien och vinner hela skiten...
Italien är inte bra på att spela på resultat längre, och det vet de om. Jag tror de kommer gå för vinst oavsett, sen om de klarar det återstår att se.
malena: Har sedan jag skrev det ovanstående räknat ut att Italien knappast klarar sig på 0-0. Det gör onekligen saken mer intressant. Men herregud, bara de kämpar och pressar! Det är inte ofta jag saknar Sacchi i såna här sammanhang men lite gammal hederlig Milanpress på bollhållaren skulle väl uträtta underverk?
Ja, men det var ganska länge sen italienska lag spelade så, fast de har väl inte glömt bort det helt antar jag. Det är offensiv-Lippi som är den store tränaren nu. I Italien är det ingen som saknar Sacchi, de vill ha tillbaka Lippi.
Nu verkar det ju som att det är viktigt att göra mål snarare än att vinna, så man får se hur de gör ifall de skulle göra 1-0.
malena: När jag såg Italie mot Rumäniern erkänner jag att jag saknade press och understöd ganska rejält. Backlinjen gick mest och gäspade, när de inte nickade bollar till Mutu förstås.
Ja precis, det som de varit mest kända för är de nu helt kassa på. Men kolla på backlinjen, den är hopplockad av gamlingar och gröngölingar och Fabio Grosso. Panucci spelar inte ens som mittback vanligtvis, i Roma är det Mexès som styr backlinjen - han platsar inte ens i Frankrikes trupp. (När Domenech tar ut den i alla fall.) Italiens defensiv är inte vad den varit.
Skicka en kommentar