Det sista som överger människan

I kväll ska det smälla. Det är då Lars Lagerbäck ska "unleash hell" på Europa. Det tror jag när jag ser det. Vi vet vad det brukar heta: om Sverige ska gå långt måste spelarna vara friska och i form. Vi vet också att det inte är i närheten av att vara så i år.
Jag ska inte älta allt som talar emot Sverige, för det finns ändå små strimmor av hopp.

1. Allt kan hända i fotboll. På riktigt. Faktiskt. Jag har ett starkt minne från EM i Portugal 2004, inför matchen mot Italien. Jag satt på Belenenses hemmaarena i sydöstra delarna av Lissabon och såg Italien träna, det var liten plan, tio mot tio och trångt som katten, och mest gåfotboll i makligt tempo. Och så ibland, som på ett givet kommando, blixtrade det till med passningar, rörelse, teknik i ett tempo som var så uppdrivet att man nästan inte trodde att man sett rätt. I jämförelse med de svenska träningarna - stora ytor, slentrianmässiga inläggsövningar med käppar som motståndare, avslut som landade på läktartaket - var det som att få ett facit på hur fotboll ska spelas, och jag gav inte svenskarna större chans mot Italien än vad jag hade gett det svenska rugbylandslaget mot det engelska.
Sen blev det 1-1 i matchen.

2. Alla andra lag är inte superbra.
Som Frankrike till exempel. Visst gick det rätt långsamt? Visst såg det ganska enkelt ut för rumänerna att hålla fransmännen borta från straffområdet? Om inte ens Frankrike är briljanta, då kanske inte Grekland är det heller.

3. Gio inspirerar Henke
Förhoppningsvis såg Henrik Larsson bäste kompisen van Bronckhorts makalösa match mot Italien. Bättre peppning kan han inte få.

Till sist, två reflektioner på lustiga svenska perspektiv:

1. Fröjdfeldt. Väldigt svenska recensioner av hans bedömning av första målet. Uppenbarligen finns en paragraf som säger att en spelare måste begära tillstånd av domaren för att lämna planen. Eftersom man inte ska kunna ställa någon offside genom att lämna planen, kan domaren bedöma att en spelare som hamnar utanför planen fortfarande är delaktig i spelet. Domaren KAN alltså bedöma det så, men han KAN alltså bedöma det precis tvärtom. I fallet Panucci är det mycket begärt att han skulle be Fröjdfeldt om lov att kliva av i samma ögonblick som han krockar med Buffon. Och jag tycker att det är magstarkt att hävda att han påverkar spelet när han ligger i en hög vid sidan av målet. Om du vill läsa alternativa recensioner av Fröjdfeldts beslut - där recensenterna inte är Fröjdfeldts svenska domarkolleger - rekommenderas valfri utländsk tidning på nätet.

2. Dissandet av Vastic. Alla svenska medier raljerar över den österrikiska fotbollens status och tar som paradexempel det faktum att 38-årige Ivica Vastic finns med i truppen. Att snart 37-årige Henrik Larsson, detta föredöme och fysiska pratexemplar, skulle kunna säga samma sak om svensk fotboll talas det däremot tyst om. Jag konstaterar bara att Vastic var bra när han kom in mot Kroatien.