26 maj 2008

Prov utan värde

Ska man verkligen se på träningsmatcher före ett slutspel? Betyder de egentligen nånting? Plågar man inte bara sig själv eftersom man bara sitter där och är nervös för att nån ska bryta benet av sig? Jag vet inte. Jag kan på rak arm nämna usla genrep som lett till lyckade turneringar (02), lovande genrep som lett till fiaskon när det gällde (90), menlösa träningsmatcher som förebådat lika menlösa turneringsinsatser (00 och 06) och hyggliga uppvärmningar som faktiskt mynnat ut i lika hyggliga slutspel (94 och 04). Fan vet vad sens moralen är. Men jag vet att jag förmodligen kommer att sitta där framför Slovenienmatchen ändå och hoppas på en stabil 2-0-seger. Elmander och Anders Svensson målskyttar.

Har för övrigt läst genom en bok om rysk fotboll, "Fotboll Dynamo" av Marc Bennett. Det är tämligen klart att ryssarna är på väg att bli en makt att räkna med och att de, under Hiddink, helt uppenbarligen har fått ihop sitt skit. Vi kan uppenbarligen inte räkna med samma labila motstånd som 94, då halva laget strejkade och andra halvan ägnade sig åt suporgier på träningslägret. Notera dock att Hiddink trots allt lyckats bäst i länder utan fotbollstradition, där han fått helt fria händer och inte haft en massa klåfingriga lokala maktfaktorer att ta hänsyn till. Det kan man med bästa vilja inte säga om Ryssland. Notera också att ryssarna även under Hiddink verkar komma i darrning så fort de vågar sig utomlands. 1-2-förlusten i Israel, som nästan tog EM-biljetten från dem, är det senaste exemplet. Trots allt kom de till Österrike tack vare att de mötte ett ÄNNU MER neurotiskt och självdestruktivt land, nämligen England. Att de är på gång är det inget snack om - se en annan intressant artikel här - men förhoppningsvis är de inte framme riktigt än.

Dessutom - även gamla Sovjet hade ett genomgående bra landslag, som aldrig riktigt nådde ända fram. På det viset påminner ryssarna ganska mycket om våra andra gruppmotståndare Spanien: de har en tradition av att underprestera. Båda har tagit varsitt EM-guld på den tiden EM hette Europacupen för landslag och inte lockade alla europeiska länder att delta, och det är faktiskt Grekland, med ett EM-guld, och Sverige, med ett VM-silver och två VM-brons, som har gruppens tyngsta meriter. Såna traditioner kan betyda mer än man tror.

3 kommentarer:

Eric Goesta Rosén sa...

Vad gäller träningsmatcher får man i så fall hoppas på hyggliga uppvärmningar antar jag? Och i bästa fall riktigt snygga mål som ger enskilda spelare extra självförtroende. Eller superräddningar från målvakterna.

I Rysslands fall tycker jag ändå att det är underligt att de med så många fotbollsspelare, i ett så stort land, ändå inte lyckats bättre. Rent statistiskt borde de ju få fram talanger vare sig de försöker eller ej.

Annars har jag positiva vibbar inför EM. Vilket såklart bäddar för än större besvikelse när det går åt skogen. Mellberg, den fan, ska vi inte glömma, han misslyckas ju så gärna när det verkligen gäller.

Anonym sa...

Slovenien får väl tyvärr hamna i kategorin "menlös". Det skulle betyda att turneringen - utan en skadad Zlatan - blir 0-0 mot Grekland, 0-2 mot Spanien och heroiska 1-0 mot Ryssland vilket ger oss ett fall på målsnöret eftersom Grekland slår ryssarna med 2-0 och går vidare med ett mål.

Och sen får Hysén ledigt för att supa skallen i bitar på Midsommarafton. Eller slipper vi 3an när riktiga EM börjar?

Jesper sa...

pelle: Nej, jag tror faktiskt att en match som det här är ganska lovande. Intetsägande, men utan nån genomklappning eller något överdrivet resuktat åt nåt håll. Och ändå seger. Som de där matcherna jag knappt minns inför EM 2004.