Två och en halv månad kvar

Jag minns att mötet mellan IFK Göteborg och Helsingborg mitt i sommaren 2007 beskrevs som en stormatch. Då låg det ena laget sjua, det andra åtta i tabellen. Rimligen borde detta då vara en typisk mittenmatch - men jag kan gå med på att det verkligen är en stormatch med allsvenska mått mätt. Vi har ett antal klubbar som genom sin tradition och ambition känns stora även när deras resultat är medelmåttiga.

En effekt av det senaste decenniets sanslösa guldspridning har blivit att vi faktiskt fått fler stora matcher. Det skulle kunnat ha blivit tvärtom, att alla klubbar fallit ner och fått medelmåttighetsstämpel och att deras matcher därmed blivit grå vardag. I stället är de klubbar som en gång var framgångsrika fortsatt "stora", samtidigt som det kommit till klubbar i den här kategorin.

Varför skriver jag nu om detta?
Tydligen längtar jag till Allsvenskan ändå.