Sammanfattningsvis: det är lite kroatienvarning på Grekland. De verkar ytterst välorganiserade och samtidigt bollskickliga, med andra ord ett lag som Sverige kan tänkas ha svårt för. Å andra sidan förlorade de med 1-4 på hemmplan i den minst sagt prestigefyllda hemmmatchen mot Turkiet i EM-kvalet, så helt solida kan de inte vara - troligen tycker de, precis som Sverige att inledningsmatchen blir nyckelmatchen. För Spanien måste ses som gruppfavorit, trots alla bevis på hur svårt spanjorerna har att axla favoritbördor, och Ryssland är laget vi troligen måste slå, trots Guus Hiddink. Utan att ha sett dem på sistone antar jag att även ryssarna är mer välorganiserade än på länge (de gnetade tydligen till sig 0-0 borta mot Kroatien), men 1-2 i det avgörande mötet borta mot Israel avslöjar att dostojevskijnerverna finns kvar. Ska man vara pessimist kan man peka på att det hade varit bättre att ha ryssarna i första matchen - oavgjort mot Grekland och förlust mot Spanien skulle försätta oss i ett prekärt läge är vi inte längre hade saken i egna händer - men då spekulerar man nog alldeles för mycket. Återigen - går det åt helvete i sommar kan vi åtminstone inte skylla på lottningen.
02 december 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Spanien utanför Spanien är inte vad Spanien är i Spanien. Jepp, den formuleringen klurade jag på en stund...;-)
Sverige-Grekland. Jag tippar på 2-1 - i målchanser. Vi kommer inte behöva en allsidig målvakt, men väl en specialist på fasta situationer. Joddling på hög volym och starkt kaffe rekommenderas för den med benägenhet att somna framför tv:n.
Ryssland - en offensivt lagd coach med ett defensivt uppfostrat kollektiv till förfogande. Det kan sluta precis hursomhelst, faktiskt.
Italien, Frankrike, Holland och Rumänien kommer bränna så mycket krut i gruppspelet att ingen av dem håller hela vägen. Minns Nigeria, England, Argentina och, ja... Resten har jag förträngt.
Tyskland kommer lalla med som grupptvåa bakom Kroatien, och på traditionellt vinnarmanér växla upp i lagom takt för att vinna turneringen. Tror jag.
1-2,
1-2,
1-2.
Vi kan alltid skylla på lottningen! Hade vi hamnat i en svårare grupp hade vi kunna skylla på övermäktigt motstånd och hävda att vi i alla fall kämpade väl. Nu när vi har hamnat i en svagare grupp får vi skylla på att vi har svårt att föra matcher, gillar att slå ur underläge och alltid presterar bättre mot bättre motstånd.
Eh... jag är kanske sist att få reda på detta, men allas vårt UEFA har tydligen denna gång ordnat det så briljant att kvartsfinalvinnarna möter varann på samma halva i semifinalen.
Dvs.:
1) Skulle Sverige mot förmodan vinna en kvart skulle de möta antingen ett grupp C-lag igen eller förmodligen Spanien igen i semi.
2) Man måste ta sig förbi dödens grupp två gånger för att gå till final från den.
Om önskan var att maximera värdnationernas små chanser så får man ju säga att lottningen utföll väl.
/JJ
JJ - jag har noterat denna minst sagt märkliga spelordning. Fattar inte riktigt vitsen med den, förutom att den har något med det delade arrangörsskapet att göra. Men vad? I VM 2002 tror jag att turneringen också var uppdelad i två olika "halvor", en japansk och en sydkoreanskm och syftet var rimligen att se till att Japan aldrig skulle behöva spela i Sydkorea (eller vice versa) förrän tidigast i finalen. Men nu? Om Österrike på nåt märkligt sätt skulle ta sig fram till semifinal får de ändå spela i Basel medan Sverige klår upp Italien i Wien. Cui bono, som det sägs att man alltid ska fråga.
Cui bono, är det typ "who benefits"? Har inte min latinbok närvarande, och är inte lika lärd som du :) (Det skulle kunna vara titeln på en call&response-artad EM-låt som gubbarna i U2 inviger spektaklet med, under det att de bjuder upp Blatter och Platini på scenen för att dansa, bland rekvisita i form av guldfärgade fotbollsballonger. Usch, nu blev det otäckt...)
2002: Relationen mellan Japan och Sydkorea är/var väl också lite mer komplicerad, politiskt och geografiskt (vatten...).
Och -94 mötte vi ju brassarna två gånger.
Om inte annat tycker man det ju är slöseri i en kort EM-turnering, om två lag möts två gånger. Det kan ju alltid bli i finalen igen iofs., men det blir mindre tjatigt. En final blir ju alltid en annorlunda "kontext", på så och vis.
/JJ
Jo, men 94 fanns det en extra matematisk komplikation, i och med att det var 16 lag som gick vidare från 24 grupper (de två bästa i varje grupp+de fyra bästa treorna) och därmed upphävdes det vanliga arrangemanget, som just går ut på att lag från samma grupp hålls rån varandra tills finalen, där ju bara två lag är kvar och ettan och tvåan från samma grupp alltså kan stöta på varandra igen. Som skedde i VM 1962, med Brasilien-Tjeckoslovakien. I VM 1982 delade de förresten också in turneringen i två halvor minns jag nu - 24 lag, de två bästa i varje grupp gick vidare till fyra trelagsgrupper, men sen möttes de segrande ur de trelagsgrupper som innehållit lag från samma grupper varandra igen - alltså blev det Italien-Polen i semifinal, fast de mött varandra i samma grupp.
VM 1954 ska vi bara inte tala om.
Och jo, "cui bono?" betyder "till vems fördel" och ansågs vara den första fråga en antik brottsutredare borde ställa sig.
Oj, research må jag säga. Det var alltså inte bättre förr.
Ska nu försöka fortsätta se Milan-Celtic utan att somna eller vomera pga Super-Pippo-exponering.
/JJ
Skicka en kommentar