Ingesson-la-la-la-la-la-la

Jag har tillbringat veckan på vägen. Bland annat har jag hälsat på Klas Ingesson i obygderna mellan Kisa och Österbymåla och en gammal landslagsmassör i Sörmland. Jag har fått reda på att en bilresa som enligt Klas Ingesson skulle ta tre timmar verkligen tog tre timmar (ett gott betyg åt min pedalfot, tyckte jag) och att Masse Magnusson verkligen är den mest stroppige landslagsspelaren alla kategorier. Vidare att Tommy Söderberg inte tyckte att Ingesson skulle ta en öl efter landskampen i Vigo eftersom han måste tänka på att han var "ett föredöme för Yksel". Samt en story om när den gamle landslagsmassören träffade Nacka Skoglund på en parkbänk i en söderförort i en kavaj med alldeles för långa armar. "Han satt på Långbro då och ville vi skulle köpa en vinare och gå upp till mig. Men jag hade ju patienter inbokade.Två veckor senare fick jag höra att han tagit livet av sig." Jag har aldrig hört att Nacka skulle ha tagit livet av sig, men det framfördes som om det var ett allmänt känt faktum och det låter väl inte helt omöjligt, varken att det skulle ha kunnat vara så eller att det skulle ha förtigits med hänsyn till familjen.