Zoran Lukic är ute och sprider sitt evangelium om topplagen som inte vågar vinna (till skillnad från Djurgården under hans tid) i DN idag. En myt han kolporterar i eget intresse. Det råkade ju vara Zoran som stod för den "mentala biten" under de där åren i Djurgården, och denna version av historien gör alltå honom till den huvudsakligen ansvarige för framgångarna. Däremot förklarar den inte varför det gick åt helsike när Zoran skulle hantera DIF på egen hand, eller varför Örgryte och Qviding visat sig så egendomligt resistenta mot hans vinnarbaciller. Nej, jag tror nog mer på Lasse Lagerbäcks idé om att Djurgården under Sören och Zoran helt enkelt var ett väldigt skickligt kontringslag, som råkade ha väldigt duktiga spelare (Kim, Andreas Johansson och Elmander) för uppgiften. Och att det helt enkelt finns för många duktiga kontringslag, lag som är duktiga på att förstöra för motståndarna, i Sverige just nu.
29 september 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Och dagen efter vaknade Zorans vinnarbaciller.
Efter ett år i den glömska fick Zoran - av alla - vara med i sportspegeln för att diskutera svensk fotbolls utveckling. Samma kväll som hans Qviding gick upp i superettan igen.
Det gjorde för övrigt också Assyriska - tränat av Micke Borgqvist.
Borgqvist för övrigt mer resistenta vinnarbaciller. Borgqvist har varit tränare tre säsonger och har vunnit division I norra alla tre.
Zoran är mera tv-genique, men om jag får välja föredrar jag Borken.
billy: det mest resistenta med Zoran är just hans övertygelse att han själv har rätt, oavsett eventuella korrektiv från verkligheten. Och eftersom hans idéer aldrig kommer att prövas fullt ut i Sverige är det riskfritt att framföra dem - har Zoran framgångar är det för att han har fått chansen att tillämpa sina idéer, går det åt pipan är det för att den tröga svenska omgivningen har bromsat honom. Enkelt men genialt.
Den _ENDA_ fördelen med en figur som Zoran är att han tänker fotboll annorlunda jämfört med den GIH-maffia som lagt beslag på den stora majoriteten av kvalificerade elittränar-jobb i Sverige, där 70-tals-tipsextra-sändningar tycks vara facit på hur fotboll ska spelas. Det är ungefär den enda fördelen jag kan se med Peter Antoine också, för övrigt.
Man behöver variation och opposition för att utvecklas. Man skulle ju dock kanske önska att denna opposition inte bara bestod av ego-drumlar.
Jesper: Din analys synes mig korrekt, ungefär som vanligt. Att som Zoran gå från hyllad guld-coach, till i praktiken sparkad, vidare till Örgryte där det också gick åt helvete och sedan så småningom missa att få Qviding att hänga kvar och ändå ha det där självförtroendet. Det är, fascinerande, rentav nästan imponerande.
Neander: Antoine har även andra fördelar. Jag var en gång på en Assyriska-träning på den tiden Daniel Nannskog spelade för Assyriska (jorå, det är sanning). Under uppvärmningen sa Antoine till Nannskog: "Carl-Gustaf Daniel Nannskog, vafan är det för namn. Det är ju som om min mor hade döpt mig till Fritz-Otto Peter Antoine". Tre sekunder senare vände sig Antoine mot Bashkim Shaqiri och sa: "Ta i nu Fritz-Otto Shaqiri."
Faktum är att jag häromdan på Södertälje Fotbollsarena, under Assyriska-Östersund, efter en misslyckad Ö-hörna i mitt inre hörde Antoine vråla "Oupp me lage'".
Till sist, jag har också sett Antoine visa upp en del övningar jag aldrig hade sett tidigare. Jag har däremot sett andra tränare köra varianter på dem - ett par år senare. Antoine är, eller snarare var, inte bara en tom tunna.
billy swan: Jooorå, jag har en ungefär jämnårig kompis som hade Antoine som tränare som lovande junior i Mjällby för ungefär tjugo år sen. Som påstår att Antoine är grym. Och bra. Men till skillnad från Zoran kan Antoine inte backa upp det med några guld.
Men det är just det där med nya övningar, ett annat sätt at prioritera, som kan vara utvecklande.
Någonstans känns det fegt att ge en nederlagstippad trupp till exempelvis Ole Mörk (Mörch?) eller José Morais, och sen lägga all skuld och allt ansvar på dem när truppen inte räcker till.
Neander: Som Antoine var utanför planen förvånar det mig inte ett dugg att han aldrig fick något allsvenskt lag. Lika lite som det förvånar mig att TV4 tog in honom i sitt stall.
Lika lite som det förvånar mig att Peter Jihde inom kort kommer leda ett panelprogram om sport i fyran med lillebror Timell som sidekick...
Iofs - det är sånt som gör att man har tid att läsa böcker istället. ;-)
Neander: Skogs-tv rules!
Skicka en kommentar