Seger hemma mot Kazakstan, två portugisiska poäng tappade mot Armenien och en serbisk förlust mot redan avsågade Belgien. Den som inte vet något om finländsk fotboll skulle funnit skäl att jubla, men den som vet något om finländsk fotboll känner igen makternas försök att lura den troskyldige: ett halvt löfte om framgång, allt för att göra den slutliga, oundvikliga frustrationen desto mer bitter.
Egendomligt så enkelt det är att känna igen sig för ett TFF-fan. Nerflyttningsplatsen lämnad, de förlorade sönerna Bjurström och Haynes tillbaka, hemmamatch mot en huvudkonkurrent i gungning. Behöver jag säga att jag är vettskrämd?
24 augusti 2007
Finskt tips
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Är Haynes spelklar redan då? Brukar det inte vara en sjudagars-karens eller något sån't?
Jesper: Hur var det nu I Bergman, via ditt tangentbord, sa? "Fruktan realiserar det fruktade", va?
Ändå ett helt inlägg utan ordet "tränareffekt"! Jag vill ha allsvensk fotboll på Vångavallen nästa år. Så jag får väl bidra till god karma.
För övrigt ska jag jobba på derbyt på Malmö Stadion nästa vecka...
neander: vet faktiskt inte om Haynes är spelklar, eller ens om han skulle bli uttagen i så fall. Bjurström var bara inhoppare mot Gefle.
Skicka en kommentar