Nej, det är ingen slump att det är just Helsingborgs och AIK:s fans som håller på på det här viset. En uppblåst självbild och en osund fixering vid framgångar som vanns för sisådär ett halvsekel sedan är goda förutsättningar för aggressivitet, paranoia och klanmentalitet. Och detta ständiga sökande efter "förrädare" att hata och förfölja. Det är samma mekanismer som gör jobbet som engelsk förbundskapten så omöjligt.
29 juli 2007
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
12 kommentarer:
En sak i Babis-debatten har irriterat mig. Kommentaren "Fansen måste inse att detta bara är ett jobb". Nej - det tänker jag inte göra. Så länge fotboll är underhållning för de som står på läktarna, så länge fansen förväntas stödja sitt lag passionerat så kommer de inte inse att det är ett jobb för spelarna.
Jag vill ställa krav på spelarna att de gillar min klubb när de spelar där. Jag vill att de inte går till närmsta rivalen. Jag vill ha lojala trotjänare som kämpar i varje match. FÖr det är det jag gör på läktaren.
Sedan är det fel att övergå till hot och kors-utplacering. Men den dan fotboll bara blir ett jobb för alla inblandade - då lägger jag av att kolla.
Petter Andersson till AIK.
Ola Toivonen till HIF.
Mattias Jonsson till Hammarby.
Skulle Bajens, MFFs och Djurgårdens fans tiga still?
Underligt nog tycks inte övergångar till TFF och Landskrona spela någon större roll i Skåneland. Det tycker i alla fall jag är lite märkligt, trots att MFF och HIF är mil före i maratontabellen.
Eller nej, jag tar tillbaka det. Det är värre för mig ifall en blåvit spelare lämnar för AIK än för Gais.
Att bua åt Babis när han kommer till Olympia i ljusblå tröja vore helt ok.
Att ropa "hora" åt honom vore idiotiskt och föraktligt.
Att hota honom är helt enkelt straffbart.
Instämmer med Jesper, men lägger till...
Att slänga en kvick, spirituell satirisk kommentar med glimten i ögat åt honom, är rekommendabelt (heter det så?).
Till det sistnämnda räknar jag inte ordet som börjar på h och slutar på ora. Det är bara idiotiskt och föraktligt.
studiomannen: Nä, verkligen inte, om Bajen värvade Jonson skulle jag vredgas något enormt.
Han är passé.
studiomannen: att avlagda MFF-are går till TFF är vördnadsvärd tradition (Möller, Palmér, Engqvist, tom Bosse Larsson och Kristensson) och kan således inte mötas med irritation. Att TFF-are går till MFF är (Christian Karlsson, Abelsson) är nånting man som TFF-are lärt sig acceptera - det skulle kännas en aning överdrivet att ställa sig och bua åt dem.
Den här dödliga rivaliteten mellan HIF och MFF är för mig nånting onaturligt och konstruerat, eftersom HIF befann sig i Hades under hela min uppväxt. Det jag heller inte kan förstå är att man lägger dessa tunga lojalitetskrav på spelare som ju faktiskt kommit till klubben just i kraft av att vara fotbollskarriärister - jag menar, Babis kommer från Stockholm via Grekland, han är inte direkt någon ur-helsingborgare och trotjänare. Det var ungefär likadant med Chanko i MFF. Varför investera alla dessa känslor i dem om det inte är så att man närmast vill bli besviken?
Nu vet jag ju att jag och Jesper har olika syn på vilka ord man får använda på en fotbollsläktare, för att inte tala om att jag personligen har närmare till min inre grottmännska, men just ordet hora är ju rent etymologiskt inte helt orimligt i samband med vissa spelarövergångar. De säljer det som skulle kunna misstas för kärlek för pengar. För jag tycker inte att det bara är ett jobb.
Nu är ju Stefanidis knappast någon urhelsingborgare så i det här fallet har jag svårt att begripa den extrema upprördheten (han har ju gjort samma sak förut så vad fick hif-fansen att tro att han bytt karaktär...) men utan att på något sätt försvara hotelser eller liknande övertramp är det väl bara självklart att supportrar kan känna sig svikna om en spelare överger laget, särskilt då för en specifikt rivaliserande klubb. Men det beror ju på hur det går till. Jag var ledsen när Lollo flyttade till Malmö, men det var ju med klubbens goda vilja. Han ville spela och vem av Kim, Arneng, Johansson skulle han rimligen ha konkurrerat ut? Och i dag har jag inga känslor för honom alls. Däremot om han gått direkt till bajen trots att vi hade velat ha honom kvar, då hade jag skrikit med i hånkörerna.
Ishizaki hanterade det också fint tyckte jag när han inte jublade efter sitt mål på Aik på Råsunda. Det är ett jobb i viss utsträckning, såklart att han ska göra sitt bästa och sätta den där bollen för Elfsborg. Men man vet var han har hjärtat. Och sånt betyder något.
Jag tycker att det är toppen att bua åt spelare som ena dagen talar om hur speciell klubben de spelar i är för att nästa skriva på för värsta lokalrivalen. Särskilt då om det är en egen produkt eller något i närheten. Jag tycker det är önskvärt till och med att vädra den sortens missnöje. Att däremot skrika och vissla åt varenda liten spelare som byter klubb, eller hamnar i lokalkonkurrenten efter tre år utomlands eller liknande är ju hemskt. Inte minst ur supporterperspektiv. Det går inflation i buropen, de betyder inte längre något. Tittar man på allsvensk fotboll idag finns i varje lag alltid en spelare som det ska visslas och buas åt och jag har svårt att hålla reda på varför.
Burop och osympatiska skrik ska sparas så att de betyder något. De ska svida.
Och hot och annat är självklart out of line i alla lägen. Med mer sparsmakat användande av visselorkester behöver man dessutom kanske mer sällan bränna kors utanför radhuset? Eftersom skriken från läktaren då är syrak nog.
eric: det kunde inte gärna formuleras på bättre sätt. Men jag får för mig att många supportrar just nu följer nån form av mall - man ska ha en lokalkonkurrent att "hata" (det är den rollen MFF och HIF helt abrupt får spela för varandra) och man ska förakta och förfölja "avfällingar" bland spelare. Oavsett om man har känt någonting för dem från början, vilket faktiskt borde vara förutsättningen om man ska känna sig sviken. Det är ungefär som de där människorna som är ihop med nån kille och tjej som de är helt likgiltiga för, fram till det ögonblick de blir dumpade. Då jävlar ska stora offermaskineriet sättas igång.
Minns även en viss Jesper Jansson...
Vad gäller Chanko var jag nere på Malmö Stadion och jobbade på MFF-Bajen. Burop var förnamnet, sa Bull.
Enligt min gamla polare med årskort sedan många år berodde det framförallt på att Chanko stack och förhandlade med andra klubbar i anslutning till den där Thun-matchen. Inte att han spelar i Hammarby.
Håller med Isobel om Ishizaki för övrigt.
När Rehn tränade DIF hyllade de blåvita fansen honom med sång och banderoller. Det värmer hjärtat att det omvända gällde nu när han bytt klubb.
Men det kan ju ha sina sidor att hylla gamla tränare FÖR mycket... :-)
2 saker till:
(favorit i repris) att, som några MFF-fans gjorde, mitt under ett rap-uppträdande med Peter Ijeh, överlämna trettio silverpenningar tyder på en viss stil...
Och att MFF-polaren också påminner om att HIF:s kliv uppåt i tabellerna med uppflyttningen -92 till mångt och mycket berodde på hjälp från de himmelsblå. Ingvar Wenehed, HIF:s dåvarande ordförande, skolades under Cavalli-Björkman. Sedan sade han några andra exempel jag glömt. Kanske nämndes namnet Mats Magnusson.
studiomannen: Även Möller hamnade i HIF till slut. Men det handlar om maktbalans. En gång i världen var Helsingborg Skånes främsta fotbollsklubb (det var ju dit fotbollen kom först från Danmark, eftersom det är där sundet är som smalast). Sen kom Landskrona och först sen malmöklubbarna, men på 40-talet körde Malmö FF om och behöll sen täten ett halvsekel framöver. Klart att det sved när man fick konkurrens igen.
Skicka en kommentar