17 maj 2007

Och sjömansgossens lilla, lilla vän står sörjande på strand

Jag måste säga att pay-per-view är ett oöveträffat sätt att uppleva Vångavallen. I pausen, när den orörliga kameran vilade på den folktomma läktaren närmast Östervångsparken och kommentatorerna var ute och tog sig en mazarin, då var det som de där tv-sändningarna från Wimbledon som av någon anledning fortsatte fast det var regnavbrott. Fast skillnaden var inte så stor när det väl blev match. Jag satt och funderade om kommentatorn kunde vara släkt med gamle speedwaystjärnan Anders Michanek, eller den store Frödingforskaren Germund Michanek, och på vem som skulle missa TFF:s nästa öppna målchans. Jag antar att det var Jon Jönssons flagranta tröjdragning på Mensah och den uteblivna straffsignalen som fick Mensah att kvickna till så pass att han verkligen gjorde mål; otur bara att det i sin tur fick Elfsborg att kvickna till såpass att de gjorde mål.

Jag vet aldrig hur mycket jag ska tro på det där med mentala faktorer inom fotboll. En omedelbar riskfaktor är att det är någonting vi som inte begriper oss på fotboll kan förstå oss på och som vi därför är alltför snara att projicera på det vi ser ("the romantic fallacy" var det någon som talade om, benägenheten att läsa in sina egna känslor på processer där de faktiskt inte spelar någon roll). Minns när höll på med ett rep om finländsk fotboll och frågade Bosse Johansson (som tränade HJK Helsingfors ett tag) om det fanns en "förlorarmentalitet" i Finland. Nej, menade han, det enda var att finländarna helt enkelt inte var tillräckligt bra; om man förlorar sina kvalmatcher med 0-1 på hemmaplan hela tiden handlar det om kvaliteten på spelet, inte på att man på något sätt framkallar nederlaget genom sitt tänkande. Detta sagt undrar jag ändå över ett lag som Elfsborg. När man såg dem gång på gång missa markeringen vid hörnor och frisparkar - hade det inte varit Thommie Persson, Linus Malmqvist och Erik Sundin som fått chanserna hade det blivit tre påsar bakom Wiland - var det omöjligt att inte tycka sig se en viss nonchalans i laget. Precis som Sverige efter VM 1994 och precis som Frankrike i VM 2002 och EM 2004 verkade de bara springa omkring och vänta på att det skulle vända (för, det var den uttalade förutsättningen, det måste ju vända förr eller senare). Och precis som då är jag helt övertygad om att man faktiskt har förutsett faran - att Magnus Haglund nu, precis som Tommy Svensson och Roger Lemerre då, faktiskt har insett att risken för mättnad är stor och gjort allt han kunnat för att motverka den. Det är bara det att mättnadens makt, att bekvämlighetens makt, är större än vi människor ibland vill erkänna. Detta sagt fast det, kanske, verkligen vände för Elfsborg idag.

Och TFF? Ja, där kan vi lyckligtvis helt räkna bort de mentala faktorerna idag. TFF kämpade, och jag tänkte på vad en annan gammal Conny Karlsson-adept Assyriskas libero, Zoran Manovic, sa till mig en gång om att det handlade alldeles för mycket om att kämpa med svenska lag. "Kämpa gör man om man inte kan spela! Om jag sätter in min pappa på plan, han ska kämpa!" Jag tänkte på honom när jag såg Erik Sundin slå en halvvolley i öppet läge fem meter utanför mål, eller Jimmie Augustsson slå bort en passning som hade frispelat en TFF-forward. TFF räcker inte till, helt enkelt. Inte med sådana här motståndare i alla fall. Det är bara att hoppas på att det kan finnas ett sämre lag i Allsvenskan.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Zoran har koll.
Problemet är, det har i någon mån svenska tränare också. Tränarna vet vad som funkar, tränarna vet vem som får sparken om det inte funkar, tränarna vet hur ont om tid man har på sig i en svensk förening och vilken typ av kultur man verkar i. En kämpe förlåter man, en dribbler ger man skit när tunnlarna inte går hem. Se Hagströms inlägg om Kennedy häromdan t ex.
I och med att den allmänna tekniska kompetensen är så där hos många allsvenska spelare får man ut väldigt mycket av någon som konsekvent kämpar, löper och sätter press på bollhållaren.
Det var slående att se 2:a halvlek av Manchester U-Milan efter att ha sett Hammarby-AIK. Hammarby-AIK var just en vildsint press på bollhållaren och det funkade därför att för få kan ta emot bollen och sedan passa den vidare med precision och i tempo (Jonas Thern, någon?). Sedan kom Man U-Milan där man såg att spelarna inte VÅGADE sätta pressen för då åker brallorna ner.
Hammarby-AIK kändes som fanatisk religon, intressant och medryckande på sitt sätt, men... Man U-Milan var däremot fotboll.
Att kvällstidningarna tjafsade så enormt mycket om det taktiska spelet inför den Hammarby-AIK är för mig obegripligt. Jag såg ingenting som ens liknade taktiska finesser eller försök att hålla sig till en given plan - bortsett fråpn det vildsinta pressandet och kämpandet.

Anonym sa...

Så tesen är att "klass slår motivation"?
Om det är regelmässigt sant vill jag att någon förklarar för mig det faktum att det faktiskt relativt ofta inträffar skrällar även i "bolltekniskt utvecklade" länder och ligor som i La Liga i Spanien till exempel?

Och snälla... Dra inte in Italien eller England i det här!!! Ta reda på hur Abramovitj skrapat ihop sina pengar, och vem Luciano Moggi är först.
Jag tror att Milan hade varit väldigt mycket sämre om de hade haft en elegant finsnickrare istället för Gattusso, och jag tror lika fullt att till exempel norska landslaget under Drillo om de inte hade haft en lirare som Erik Mykland mitt i allt tjongande.
Enkla klyschor blir inte mer sanna bara för att man vänder och vrider på dom, fram och tillbaka.
Vissa saker är lite mer komplicerade än så.

Sånger från nedre botten sa...

Neander, helt off topic, jag har en utmaning till dig här:

http://sangerfrannedrebotten.blogspot.com/2007/05/abstinens.html

Bloggparasiten, Flugan på väggen, nappade och har blivit med blogg:
http://ingendansarnykter.blogspot.com

Besök honom så att han inte känner sig ensam när han fått så mycket ansvar att ta hand om. Glöm inte att kommentera.

Peace!

M.N. sa...

Schhh...
Berätta inte det för någon men jag är redan reggad, och har varit det oroväckande länge... Har svårt att komma i gång bara...
Jag returnerar bättre än jag servar, för att komma med en tennisliknelse.
/ Neander

M.N. sa...

Plus att jag har ett sömnigt gammalt försök till blogg här...
http://mattias-neander.livejournal.com/
mvh,
Neander

Sånger från nedre botten sa...

Matt..., Neander, oj, nu kom det fram en hel del. Mitt tips är att du gör som Flugan, aktivera blogspoten, lägger ut din lista och får tummen ur r...n. Du har ju uppenbart mer att skriva om än fotboll och låtar som berört dig. Även om det är ämnen nog för ett helt livs skrivande.

C'mon, C'mon, C'mon, C'mon
C'mon, C'mon, C'mon, C'mon.
C'mon!

Jesper sa...

neander: tesen är naturligtvis bara att klass slår motivation när skillnaden i klass är så pass stor att skillnaden i motivation inte kan utjämna den. "Only a Sith deals in absolutes" som Obi-wan Kenobi sa till Anakin Skywalker i dvd:n ungarna satt och tittade på igår kväll.

Anonym sa...

jesper: du menar som skillnaden mellan Carlstad United och Bajen, vars cupmatch gick till straffar nyligen?
Det skiljer två divisioner.

Jesper sa...

neander: Vilket säger nånting om hur viktig cupen är för Hammarby.