Fotbollens funktion

Jag har skrivit om min familjehistoria i två stora artiklar i Expressen den senaste veckan. Jag var lite nervös för vad pappa skulle tycka, för det var oundvikligt att beröra en del jobbiga saker. Men han ringde igårkväll för att tala om att han hade tyckt mycket om dem, båda två. Han blev tyst ett tag, sen sa han.
"Jag har bara så svårt att förstå att jag har kunnat påverka era liv så mycket. Att sånt jag har gjort och tyckt har kunnat ha en sån betydelse."
Jag kände mig generad, tänkte på min uppväxt, tänkte på mina egna barn, tänkte på det fruktansvärda ansvaret i att vara far, började säga någonting och avbröt mig genast. Men han uppfattade vad jag sagt och avslutade meningen.
"På gott och ont. Ja, jag är väl medveten om det."
Sen blev han tyst. Och jag blev tyst. Och han var tyst. Och sen sa jag:
"Sist jag hörde efter låg HIF under med 1-0."
"Ja, det är nåt som saknas i deras lag, det tyckte jag redan när jag såg dem på tv mot Djurgården! Det räcker inte med Jacobsson på mittfältet!"
"Nu kommer tidningarna att skriva att det är kris..."
"Det är för löjligt, jag orkar inte läsa det längre..."

Och så vidare.