Jämlikhet, ja. En situation som sätter detta värde på prov är att möta ett korplag bestående av hälften tjejer. Tacklar du lika hårt? Sätter du till lika rejält i närkamperna? Det gläder mig att säga att vi i Godismännen, åtminstone mer och mer ju längre matchen led och det blev uppenbart att tjejerna vi mötte var ganska bra (och minst sagt hårda), bestod provet med den äran. Vi tacklade tillbaka. Ja, vår anfallare Rasmus blev så uppretad över en amazon till högerback som fällde honom tre gånger på rad utan att domaren ingrep att han till sist rev åt sig bollen, dribblade sig fram längs kortlinjen och avgjorde matchen med ett så kallat Kurre Hamrin-mål. 2-0 till Godismännen och en stor seger för jämställdheten.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
Varför skulle jag inte tackla i en närkamp om bollen? Lika hårt? As hard as it takes. Frågan är nog snarare hur får du mig att låta bli, det skulle jag vilja veta...
..från det ena till det andra i söndags stod lagets kortaste spelare. Matchen slutade 1-0 till de andra efter ett välplacerat skott i stolproten.
sånger: ett subtilt sätt att guilttrippa mig! Jag kan glädja dig med att vi hade en fullkomligt helvetisk badutflykt,komplett med gnäll, gräl och gråtande ungar.
Huga, som man säger på norrländska. De där utflykterna är aldrig kul. Var det för stora förväntningar från alla inblandade om att 'nu ska vi ääääääntligen ha en skön dag tillsammans' som fick det att skita sig?
Så brukar det bli för min familj. Alla vill, men förväntningarna skiljer sig på hur det skulle vara. Å så blir det tokigt. Å så blir det gnäll. Å så blir det gräl. Å så blir det gråt. Å besvikelse.
Ungefär som en landslagssamling?
Malena, klockren liknelse!
Jesper
Stod ni utanför Söderstadion?
Skicka en kommentar