Människan, skapelsens krona

Vi uppmanades häromdagen att skriva mer om de tänkbara landslagsanfallarna Johan Elmander och Rade Prica. Vad gäller Elmander antog Isobel utmaningen på ett sådant sätt att inget finns att tillägga, och jag antar, med en tveksamhet vars orsaker snart ska bli uppenbara, att det då blir min plikt att återberätta det jag hört om Rade Pricas inkilning i Ljungby IF. Denna ska ha gått så till att Prica försågs med ögonbindel, varvid en lagkamrat tog tag i hans ena hand och placerade fingrarna i sin egen nakna armhåla, som han dessförinnan smort in med nötkräm. Därefter vände sig lagkamraten snabbt om, drog ner byxorna och vände sin nakna bakdel mot Prica, som under tiden befriats från ögonbindeln.
Att lyssna på denna anekdot fick mig att förstå vad Olof Lagercrantz menade med sin klassiska recension av Bergmans Sommarnattens leende: "Jag skäms att jag har sett den."