03 mars 2007

Men när i gryningen sken den rosenfingrade Eos

Vem är klok nog att fundera ut allt som kan hända med svenska landslaget nu? Inte jag. Men ett par saker står klara när morgonrodnaden brer ut sig över Vanadisplan:

1) Hurra lite högre kan vi börja göra när Zlatan är med i startuppställningen i Belfast. Och hurra på allvar kan vi börja med när han och svenska landslaget infinner sig i Österrike eller Schweiz nästa sommar.

2) Landslaget kommer att bli extremt instabil materia från och med nu. Alla potentiella konflikter kommer att granskas och nagelfaras, alla eventuella sprickor i truppen, all potentiell särbehandling av Zlatan, allt, allt kommer att bli föremål för rykten och spekulationer och det som inte kan vetas kommer att hittas på. Så nu blir det mästarprovet för Lagerbäck-Andersson. De kommer att tvingas administrera ett landslag där de potentiella personmotsättningarna påminner om ett europeiskt klubblag, men som samtidigt bygger på helt motsatta idéer om arbete för lagets bästa.

3) Trots allt behöver båda parterna varandra. Att landslaget behöver Zlatan är så självklart att det inte behöver utvecklas (vilket inte är att säga att det inte hade överlevt utan honom), men trots allt behöver Zlatan också landslaget. Visst händer det i andra länder att stjärnor som Ruud van Nistelrooij bojkottar landslaget, men det är länder där förbundskaptenerna byts ut på regelbunden basis och man som spelare kan hoppas på att komma tillbaka under efterträdaren. Zlatan vet nog någonstans att det inte är den svenska modellen, att Lagerbäck och Andersson, vad än pressen och malmöborna må säga, inte kommer att bytas ut på grund av att han bojkottar dem. Han är ingen Zidane, Thuram eller Makelele, som har haft sådana framgångar med landslaget att han kan känna sig mätt med dem. Och han kan inte byta landslag.

4) Allt detta som skrivs och så lite vi vet om vad som verkligen händer. Kan man hoppas på att Lagerbäck och Zlatan gör en Carl Bildt och börjar blogga? Nja, det skulle vara Roland Andersson i så fall.

5) The rest is silence, tills Belfast.

4 kommentarer:

Anonym sa...

För att vara petig, så stora framgångar har väl inte Makelele i landslaget? Han var väl inte ens med 1998 och 2000. 2002 var ett fiasko för Frankrike, och 2004 ett halvt sådant.

I övrigt håller jag med om det mesta.

Anonym sa...

Tror och hoppas att de kör vidare som förut, typ. Laget levererar. Jiddret hålls internt så gott det nu går. Alla La(u)llare, Ekwalls o Majlarder behandlas med illa dolt förakt.

Studiomannen sa...

Han är välkommen tillbaka.

För övrigt skrev jag folk (Jesper?) på näsan om var i Medelpad Ovansjö ligger (Lagerbäcks hemtrakter). Jag hade rätt eftersom jag visste svaret: Ovansjö ligger strax väster om Ånge, ca 10 mil från kusten.

Men idag hittade jag ett Ovansjö till som låg där THS skrivit att det låg.

Inget av Ovansjöarna kan dock sägas vara händelsernas centrum. Men så sade man nog om Tavelsjö, Hörnefors och Finflo också...

Anonym sa...

En bloggande Zlatan? Det vore något, det!