26 februari 2007

Henke eller ingenting

Jag tror att Magnus Hedman har rätt: i Marcus Allbäcks frånvaro finns det en chans för förbundskaptenerna att få med Henke Larsson i landslaget mot Nordirland. I sådana fall som ett temporärt inhopp, i stil med det han gjorde mot Ungern under den senaste landslagsvägrarperioden. Henke är en spelare som presterat bäst när han inte tas för given, när han kan ses som en räddare i nöden, och den halvårslånga frånvarn har gett honom möjligheten att få tillbaka den positionen i landslaget. Men Zlatan? Herregud, ett läge när det går fantastiskt bra för honom i Italien och där Sverige verkligen behöver honom? Nej, att han njuter av den situationen är lika säkert som att det är den som minst av allt kan få honom att ge vika. Kanske, om eller när hans latenta auktoritetsproblematik börjar ge utslag i Inter också, och han börjar få känslan av att han har någonting att vinna på att komma tillbaka till landslaget. Men inte innan dess.

11 kommentarer:

francophobe sa...

Ja är ledsen Jesper, men nu börjar du sålla dig till fånarna i pappersmedia. Du gillar inte honom, ok med det, men att klämma in honom i var och varannan bisats blir dumt till slut. Särskilt när budskapet är att vi ska strunta i honom. Nu är detta en blogg så det kan ju kvitta, men efter SVT:s lustmord på Zlatan under VM så har jag viss förståelse för att samma personer nu bölar över att han inte ställer upp.

francophobe sa...

men efter (bl.a) SVT:s lustmord på Zlatan under VM så har jag viss förståelse för att han njuter av att samma personer nu bölar över att han inte ställer upp.

leifengkvist sa...

Det här blev visst samma kommentar som francophobe men jag kör ändå:

Jag tror alla läsare, efter ett vidunderligt antal upprepningar, nu har förstått att Jesper tycker Zlatan är en barnunge. Det kan vara en sann och klok iakttagelse men nu är det för mycket. (Och precis som francophobe säger:) Om nu budskapet är att landslaget klarar sig bättre med Elmander och Prica så skriv då om dessa bollvirtuoser.

På tal om lustmord så var det igår TV4s tur att såga Zlatan. Lösa rykten från en ratad fuskarklubb i serie B blir sanningar. En Ibratackling som experten Blomqvist tyckte var snäll men lite sen blev hos kommentatorn ett solklart gult - nästan utvisning.

Varför är det så svårt för just sportjournalister att acceptera att stjärnorna inte vill snacka med dem? Inte skriver en rockrecensent ner Springsteens konsert för att han inte får en intervju? Inte sågar reportern Mandelas politik oavsett hur lite han uttalar sig i TV4?

Spara snyfthistorierna om sportreportarnas tuffa arbetssituation till memoarerna.

Jesper sa...

leif e: när det gäller sportjournalister i allmänhet o deras syn på omvärlden håller jag såklart med dig. Annars, well, min ursäkt för alla dessa upprepningar är att jag förr i tiden alltid kände att jag stod på Zlatans sida. Och då får uppgörelsen gärna en viss tjatig biton över sig, en som man inte alltid uppfattar själv. Jag ska se om jag inte kan hitta på nåt att säga om Petter Hansson istället.

leifengkvist sa...

jesper: Det är klart att det är roligare att skriva och läsa om Miles Davis än om Rednex...även om det bara blir gnäll.

Men det allra roligaste vore faktiskt att läsa om vad Ibra faktiskt gör på plan i Italien (och CL), snarare än vad han inte gör i landslaget och vad han inte säger till journalister. Kan vi inte lämna ämnet landslaget&Zlatan åt sitt öde så länge?

Jesper sa...

leif: känslan jag (o många andra) har svårt att befria oss från är nog att vi med Zlatan o Lagerbäck befinner oss mitt inne i nåt form av historiskt skådespel av Shakespeares eller Strindbergs typ, ett där personerna får en symbolisk och mytisk tyngd som kommer sig av att de representerar historiska krafter och gör dem större än sig själva... (Nån annan skulle kanske helt enkelt tala om tvålopera). Då är det lätt hänt att ägna sig åt kaffeperstjatter om det som händer.
För min personliga del tillkommer att jag aldrig hinner se vare sig Serie A eller Cl på tv, något som jag erkänner är en svår begränsning om man skriver på en fotbollsblogg.

francophobe sa...

Såg TV4:s reportage på nätet nu,det är ju faktiskt näst intill absurt. En journalist står och säger att spelarna gillade inte Ibra, men ingen spelare vill säga det offentligt. Förmodligen var han inte omtyckt av alla och det var knappast den första konflikten i Juventus omklädningsrum. Man kunde ju också ställt sig frågan, gjorde Zlatan något bra i Juventus? Varför petade han Del Piero i varje match. Var det anledningen till att Del Piero blev förbannad på Zlatan? Zlatan var knappast den förste Juventus forwarden som hamnade i konflikt med Del Piero. Tydligen bråkade han med både Del Piero och Capello men fick ändå spela.


Ska sanning fram så nådde nog förhållandet Sverige/Zlatan vägs ände under VM, maken till illvilja hos journalisterna fick man leta efter. De gillar inte honom, kanske på goda grunder, men det här har gått så långt att man omöjligen kan lappa ihop det igen. Det blir för fånigt. Zlatan är/var älskad av väldigt många, men sina belackares långa knivar har han haft i ryggen långt innan konflikten med Lagerbäck, den har väntat på att vrida om ända sedan han gick till Ajax. Vi får slå igen kapitlet Zlatan nu, det blir inget mer.

leifengkvist sa...

jesper: Grejen med den här såpan är ju att författarna heter Laul och Ekwall och inte Shakespeare. Förutom den lilla kvalitetsskillnaden hade Shakespeare förmodligen heller inget personligt agg till sina rollfigurer - "Shylock vägrade svara på mina frågor och kallade mig oprofessionell..."

leifengkvist sa...

jesper: Grejen med den här såpan är ju att författarna heter Laul och Ekwall och inte Shakespeare. Förutom den lilla kvalitetsskillnaden hade Shakespeare förmodligen heller inget personligt agg till sina rollfigurer - "Shylock vägrade svara på mina frågor och kallade mig oprofessionell..."

Jesper sa...

leif e: nej, den skillnaden har jag helt klar för mig. Men jag är inte Laul eller Ekwall eller Majlard och jag har aldrig blivit arg för att Zlatan svarat snutigt på en presskonferens. Har jag retat mig på Zlatan är det för att jag tycker att han - på sistone - uppträtt divigt gentemot ledning och lagkamrater i det svenska landslag jag håller på, och den irritationen har varit blandad med viss fascination över dramat.

francophobe: kände inte till tv4- inslaget. Men var ute med en inbiten siciliansk juvesupporter i fredags och även han tyckte att Zlatan var dum i huvet och var glad att han lämnat klubben. Detta återger jag bara utan kommentarer. Och Thuram sa visst nyligen att Zlatan var en mycket bra spelare skulle bli en fantastisk spelare den dag han lärde sig att uppträda som en vuxen man.

Anonym sa...

Det där säger typ ingenting, de flesta supportrar brukar tycka att spelare är dumma i huvudet när de lämnar, särskilt när laget ifråga har åkt ut. t.ex Thylander är Tamandi i MFF. Var går gränsen för fantastisk,