Visst är det en roligt att fjorårets oförglömliga Gefleinsats i Uefa-cupen nu kan få en uppföljare. Borde det inte det schysstaste laget i Uefa-cupen dessutom belönas med en plats i Champions League? På så vis skulle Häcken mot alla odds kunna bli årets lag i svensk fotboll. Och vi vet ju alla att Teddy växer mot bra motstånd... En annan rolig sak är att Häcken ju tänks få platsen i stället för redan Champions League-första kvalomgången-klara (ah, framgång!) Fair Play-segraren Elfsborg. När hände det senast att en svensk mästare vann Fair Play-ligan? Var det Zorans Djurgården, Stuart Baxters AIK, Stefan Lindqvists IFK Göteborg eller Martin Dahlins Malmö FF?
...och på tal om fair play så läser jag Herbert Tingstens memoarer. Som är det roligaste jag läst på länge. Jisses, vilken skribent, vilken stilist, vilken människa - dubbelt så bred, rolig, mänsklig, mångsidig, öppen och varm dom hans förgudade efterträdare Lagercrantz. Att Tingsten nästan är bortglömd medan Lagercrantz ska få ytterligare en hyllningsbok tillägnad sig i år (reklamen från förlaget talar om den stores "medkänsla och intellektuella öppenhet") får mig nästan att tro på de elaka tungor som påstår att Sverige är ett land där kulturen går bakåt och där bara politiska åsikter räknas.
Bara några passager, en om motviljan att bli officiellt uppvaktad på sin födelsedag: "Därtill kommer att om jag blir prisad i denna genre, känslor inställer sig hos mig själv, som verkar pinsamma: glädje, sentimentalitet och självbelåtenhet, följda av äckel över att jag känner det så, ett slags högfärd över denna komplikation, äckel inför högfärden o.s.v. hur länge som helst, en infinit regress, som filosoferna säger."
Om att inte vilja gå bort på middagar: "Till min oroskänsla bidrog, det vill jag betona, att jag på bjudningar gärna - om också mindre än i yngre dagar - stannade för länge och drack lite för mycket; min egen tendens till överdrift och omåttlighet drev mig till hemmet och lugnet."
Är det bara jag som känner igen mig?
13 februari 2007
Fair play-glädje med exkurs
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Som jag gillar ditt associativa flöde. Hur många texter har vi hittills skådat som börjat med Gefle IF och landat i Herbert Tingsten? Låter därmed som en insirerande bok i min smak. Om jag inte hittar den själv (antikvariat, gissar jag) så ber jag ödmjukast om att få ställa mig på lånelistan. För övrigt bor den snällaste av klubbar bara två mil från mig. TFF borde ha en fast plats i samtliga europeiska cuper. Ett känslomässigt korrekt beslut att fatta en dag som denna.
bad boy: TFF:s europeiska poängsnitt överträffar, det vågar jag nog säga, samtliga svenska klubbars utom möjligen IFK Malmös (sedan deras kvartsfinalplats i Europacupen 1960-61.
Försöker Bad Boy härmed leva upp till sitt namn och säga att Majlard skulle få en match om Jesper åkte till Åre?
Den matchen, som skulle kräva två discipliner och därmed passar i Åre dömer jag så här:
Majlard vinner sin gren lätt på KO då ingen förstår någonting.
Jesper vinner sin gren på teknisk KO då allt plötsligt står klart.
Skiljedomare tillkallas, Jesper vinner på stil och elegans. Alla applåderar utom Majlard som är upprörd.
"Min synkopisering av orden då? Mitt sätt att finna upp ett nytt språk som Lena K säger? Mina argt andäktiga A-litterationer om Agerbäcks andligt angenäma avstängning av Atan? An, ag atar allt".
Tingsten applåderar roterande i sin grav.
Jag ber er notera hur elegant jag har fixat till associationen i min lilla uppdatering...
I en era av nationellt enande bakom lagen i De Europeiska Cuperna ("Det är bra för svensk fotboll att svenska lag lyckas utomlands", (Prahl 2004, Jonevret et al 2005 samt Haglund 2006)) ska man givetvis, som den goda medborgare man är, glädjas med det där laget vid spårvagnarnas änd(!)-hållplats.
Samtidigt undrar jag om det inte är så att de sammanlagda svenska prestionerna i cuperna divideras med antalet deltagande lag (vilket har antydits på denna websida) och om Uefa, i så fall, inte gör oss en enorm björntjänst när de skickar ut sopiga "Super"-ettanlag för att stångas mot walesiska övermänniskor.
Klart är dock att Värendsvallen är en framgångsarena för de svenska Superettanlag som oförtjänt har åtnjutit plats i någon cup. Det var här ÅFF slog ut Brann och det var här Öster med sedvanlig elegans grundlade sina exempellösa framgångar 2004.
Där har vi något att bita i - poängsnittet! Mina blåvita har ärorika och stolta traditioner, men ack så många bakslag. Jag tänker inte käfta om att IFK Göteborg skulle ha bättre snitt. Hur är det med HBK?
Att toppa det här blir svårt. Kanske att börja med att skriva om Olof Lagerkrantz och gå över till hur IFK Sundsvall en gång var bättre än GIF Sundsvall? Hm.
Enl trepoängssystemet tog IFK Malmö 10 poäng på 6 matcher (1, 67 i snitt) medan TFF knep 11 på 6 (1, 83). Det skickar upp TFF i svensk europatopp, skulle jag tro.
Jag skulle tro att samtliga andra svenska lag ligger på minusstatistik - det naturliga om man varit med mer än en gång, och inte, som TFF, haft turen att spela mot Götu från Färöarna i en tredjedel av sina matcher.
Om ni kan ge er till tåls några månader kommer ni att kunna ta del av en utförlig genomgång av olika klubbars europeiska poängsnitt i en kommande Statistiker i Offside. Otroligt nog fördjupade jag mig i frågan igår och utan att avslöja för mycket kan jag bekräfta att TFF mycket riktigt är bäst i Sverige medan den europeiska ligan för närvarande toppas av Europas förnämsta förening.
Tim
Skicka en kommentar