Vilka voro de då, hemligheterna som Filemon Syklon förde med sig från farao Kih-Oskhs grav? Jo:
1) Vänskapsmatcher betyder ingenting alls nuförtiden.
2) Om de råkar betyda något mer för ett av lagen (till exempel Egypten) så vinner detta över sina inte fullt så motiverade motståndare (till exempel Sverige).
3) Om detta inte fullt så motiverade Sverige dessutom saknar Fredrik Ljungberg och Johan Elmander förutom den rasande Zlatan och den lyxpensionerade Henke, då är det kris i befolkningsfrågan.
Men, som Horatio uttryckte det: "Det tarfvar ej, att andar gå ur grafven, att oss berätta sådant." Eller som Strindberg sa: "Det ha vi hört." Sedan vi funderat över anledningar till att Sverige spelar landskamper som den igår, och undrat vad erfarna konspirationsteoretiker som Lars Krantz eller Noam Chomsky skulle kunna tillföra i saken, har vi alltså nått fram till följande
slutsats:
Det svenska landslaget bevarar numera den sista resten av Olof Palmes solidariska utrikespolitik. Se bara hur de under det senaste året spritt glädje i Jordanien, Trinidad & Tobago, Elfenbenskusten, Venezuela, Ecuador och Egypten! Vi som misstänkt förbundskaptenerna för att ha övergett ungdomens socialistiska ideal har därför skäl att besinna tänkespråket att handling talar högre än ord.
08 februari 2007
Berätta det inte för nån, men jag är Ramses II
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
16 kommentarer:
Appropå sandlåda så undrar jag om inte Linderoth tog priset idag...
Ja, jag undrar samma sak som francophobe.
Linderoth?
Vad har jag missat?
Om Sverige ska spela på det sätt som de gjort sen VM är de snart lika populära som volleybolllandslaget.
Jag kan inte se någon som helst tjusning i att offra 90 minuter av mitt liv för att se långbollar från Mellberg över huvudet på den förvirrat funderande Linderoth till en fumlande Prica. När jag istället med en lätt knapptryckning på fjärren kan se Frankrike-Argentina eller England-Spanien (eller hade kunnat om min snåla BRF ville investera i kabelteknologi). Svensk fotboll utan finess och Zlatan är dömd till undergång.
Herregud, det är ju en artikel signerad Robert Laul... Självklart vinklas den på det som kan se ut som sandlådenivå. Linderoth säger ju också att Zlatan är välkommen tillbaka och har respekt för hans beslut. Vad skulle han säga, tycker ni? "Kom tillbaka, snälla Zlatan, vi behöver dig?" Jag tror återigen att landslaget skulle bli bättre med Zlatan, men nån måtta får det ändå vara på de krav man ställer på de andra spelarna. De är inga yrkesdiplomater, och Zlatan beter sig faktiskt som en jävla diva. Det är en sak att önska att förbundskaptenerna ska lirka med pågen så att han tar sitt förnuft till fånga, men jag tycker faktiskt man får ha förståelse för att hans lagkamrater ser med blandade känslor på hans uppträdande.
Vet du mer än vad du skriver ner Jesper? Nä, snarare har du inte en jävla aning och sätter all din tillit om det som hänt mellan Z och Lars-Roland till "Lauls sandlådevinklingar".
Utan nån sorts information om framtiden får man väl säga att Zlatans nej tack till gårdagens skitmatch var ett synnerligen välgrundat och klokt beslut.
Majlard, igen.
"Bergman var inte precis kylig som sheriff Wyatt Earp i duellen mot bröderna Clanton vid OK Corral, i Tombstone, Arizona 1881, men trots extraskottet greppade han åter stavarna 18 sekunder före den utmanande fransmannen.
På OS var differensen in mot mål efter sista skjutningen 13 sekunder. Bergman kunde i nervpärsen blivit en olycksgubbe som Staffan Tapper. Men den här gången fick Poiree aldrig någon vittring."
Varför?
pelle: vet du mer än vad du skriver? upplys mig i så fall gärna. annars: tror du att zlatans landslagsvägran grundar sig på nåt annat än beslutet att skicka hem honom från göteborg för att han överträtt gemensamt fattade regler, samma beslut som mellberg och chippen ju tydligen kunde leva med? den ende jag har hört som har hävdat att detta var ett oskäligt beslut är "landets galnaste sporttyckare" anders timell i expr idag, som på så sätt återigen gjorde skäl för sitt epitet.
dysterkvisten>: förnuftet står maktlöst
Jesper: Inte en dag för sent. Du som vet, på vilka grunder har pajasen Timell etablerats som expert i en tidning av Expressens dignitet? Och självklart handlar Zlatans beslut bara och enbart och inget annat än om att han är en pipsill som inte tål auktoriteter. Detta efter att ha blivit utsatt av en sådan hela sin uppväxt; en auktoritet som han, löjligt nog, inte ifrågasätter.
bad boy: Vet inte varför Timell engagerats, men just i den spalten verkar inte kvalifikationskraven alltför svåra. Vad gäller Zfinxen utan hemligheter är det som vanligt svårt att föra ett nyanserat resonemang. Men jag tycker som så att om man ska ha förståelse för hans "komplexa psyke" och "konstnärliga känslighet" mm så kan man väl gott ha förståelse för tobias Linderoth också. Ska man bejaka en del av den mänskliga dramaturgin ska man väl bejaka den fullt ut.
Jesper: Jag noterar dina citattecken kring "komplexa psyke". Z är ju i själva verket lika lätt att avläsa som en Pixi-bok. Pappan bestraffade med slag, visade varken tillit eller förtroende. Parenthood by fear. Han lärde honom (jag har skrivit om det flera gånger) att man aldrig ska lita på någon. Om Z då ändå skulle lockas att lita på någon och sedan - i egna ögon - bli sviken, så finns det ingen väg tillbaka. Han pratar inte med Hasse Borg, som hjälpte honom så mycket med så mycket. Och nu är det iskallt med Lagerbäck. En enda oförrätt och det är kört.
Jag vet inte vem det är som säger att Zlatan har ett komplext psyke. Alla verkar väl vara överens om att han reagerar barnsligt och långsint? Det som gör saken komplicerad är ju att han samtidigt är en av världens bästa och mest fascinerande fotbollsspelare och att man därför gärna vill att han ska spela för ens lag.
Jag förstår verkligen om de andra spelarna i landslaget har svårt för sättet Zlatan agerar på. För min del fick gärna Linderoth säga till Robert Laul att han INTE respekterar Zlatans beslut, att han tycker det är fel att säga nej utan att ange en rimlig anledning och att man ska ställa upp för sitt landslag när man blir uttagen. Om det är så han tycker. För mig hade det varit en mycket mer förståelig åsikt än att, som alla spelarna säger, att de respekterar Zlatans beslut. Zlatan har ju inte ens talat om exakt vad det är han har beslutat.
Bra sagt, kloka Malena. Och bra sagt kloke Bad boy. Det värsta är att jag undrar vad som nu ska hända om Zlatan återvänder? Hur skör blir inte hans relation med de andra spelarna, hur bräcklig blir inte hans egen position, om det nu ska bli så att förbundskaptenerna ska behöva gå till nåt slags Canossa för att få tillbaka honom utan att han gör något som helst motuttalande? Tänk också på att den närmaste match vi har blir en sunk-, slugg- och kämpahistoria mot Nordirland i Belfast. Den kommer att se ut ungefär som matchen mot Lettland i Riga eller den mot Island i Reykjavik. Om vi behöver Zlatan så behöver vi honom mot spanjorer och danskar.
Risken finns också att Zlatan anser sig sviken även av de andra spelarna i laget, inte bara av Lagerbäck.
Zlatan KAN ju funka bra i ett lag, det gör saken ännu sorgligare. Det är så fint att se hur han blir allt mer av en lagets man i Inter, förutom att han spelar bra. Han tar ansvar, jobbar, lugnar ner Materazzi när han blir upprörd och så vidare. Jag hade älskat att se en sån Zlatan i landslaget, men jag tror varken Zlatan kommer vilja det eller att de andra skulle ge honom förtroendet.
Angående mot vilket motstånd Zlatan behövs och inte så kommer jag nog aldrig fatta det. Jag trodde det var mot just Spanien han inte behövdes.
malena: uh... jag får säga som Walt Whitman - "Motsäger jag mig? Visst, jag motsäger mig. Jag rymmer mångfalder."
Jesper: Jag måste erkänna att jag föredrar Grouchos variant. "If you don't like my principles I have others".
Det här med vänskapsmatcher håller jag inte riktigt med om heller. Något borde de betyda, om inte annat för t ex Kim K, Anders S och alla andra som med Linderoths ord "ska platsa också" - även när det gäller något.
Egypten är bra och hade hemmaplan, ingen skam att förlora mot dem i Kario. Men, om man inte har tillstymmelsen till målchans och än mindre skott på mål och förlorar med 0-2, så tycker inte jag man ska säga att "vi kämpade och försvarade oss väldigt bra".
Egypten-matchen ger i mina ögon en bättre och tydligare anledning att diskutera Lagerbäcks (och Anderssons) ledarskap än hur duon har hanterat Zlatan.
För Zlatan är om inte annat tillräckligt gammal för att inse att man har ett personligt ansvar för sina handlingar och att de kan medföra vissa konsekvenser.
Skicka en kommentar