29 december 2006

Hjärtats nyckel heter Marcus Allbäck

Det är sånt här SvT gör bäst. Förutom en pretentiös speakertext, som gjorde valhänta försök att filosofera om Zidanes skalle på slutet, en saklig och förnuftig krönika över ett sakligt och förnuftigt VM. Det kändes som om den trevade efter den uppenbara dramaturgin - Frankrikes åldrade professionalism, som efter att ha varit hånad och ifrågasatt plötsligt vaknade till och tog över den åldrade professionalismens VM, bara för att i en faktiskt ganska raffinerad dramatisk clou förstöra sig själv med en överloppshandling som var motsatsen till allt vad professionalism heter - utan att komma fram till den, men a la bonne heure. De lyckades faktiskt i ett par sekvenser, utan att använda idiotisk bakgrundsmusik eller rockvideoklipp, ge en uppfattning och precis hur fort fotboll på den här nivån spelas, hur skickliga spelarna är och hur hårt de skjuter.
En annan sak är att den nutida mediala verkligheten gör att en krönika som den här inte kan bli lika auktoritativ längre - SvT har bara kommentatorspår från en bråkdel av matcherna, intervjuobjekten är färre och mer fåordiga (en idrottspsykolog?). Om fåordigheten nu har med SvT att göra: Lagerbäck och Allbäck skulle nog tyvärr ha vaktat sina ord lika mycket var de än var intervjuade. VM-krönikan från 1994, när Kennet Andersson och Tommy Svensson sitter i fåtöljer och avslappnat pratar på om turneringen, känns som den kommer från en annan värld. Synd att SvT följer med i denna mediala onda cirkel genom att förtrytsamt göra ett nummer av landslagsledningens inställning till media före VM - jag vill ha ett omedelbart, totalt och villkorslöst förbud för sportjournalister att på något sätt beröra sina egna arbetsvillkor, eller bedöma de personer de är satta att bevaka för hur de underlättar eller inte underlättar dessa arbetsvillkor. Det är inte deras uppgift.
Men Glenn Strömberg var som vanligt förnuftets röst. "Med beröm godkänt", sa han om Sveriges VM-insats. "Vi spelade mot 50 miljoner träd och 60 miljoner bilar" sa han om åttondelsfinalen mot Tyskland. Well, det var inte så jag kände det, men jag vill inte att Glenn Strömberg ska känna som jag - jag vill att han ska vara just den lugne, sakkunnige mannen, som lindrar mina passioner genom att förklara för mig varför det gick som det gjorde. Jag hör fortfarande hans röst säga "Se upp för Gerrard!" innan Joe Cole ens har fått den boll han kommer att lyfta över det svenska försvaret och som Gerrard kommer att nicka förbi Isaksson.

7 kommentarer:

Studiomannen sa...

Glenn vet.

joelh sa...

Krönikan var ett fall framåt på en hel del plan jämfört med 2002. -02 hade visserligen "scoopet" (mikrofonerna vid avbytarbänkarna), och intervjuerna med de från landet (sydkoreanerna som var övertygade om att de skulle vinna hela skiten!), men var för spretig. för mycket matcher. Denna krönika gjorde väl i att fokusera semifinallagen + sverige. MEN varför inte några "bonusteman"? Som -94: "Baggio vs. Romario", frisyrer under VM, och lite mer bakgrunder. Man kunde tex. gjort en grej om Australien från straffarna mot uruguay, genom gruppspelet och sedan till matchen mot Italien?

Mest kreativ var annars kopplingen till historien. (men var det ännu ett tecken på bloggosfärens inflytande på de etablerade medierna?)

Anonym sa...

Var det någon mer än jag som såg krönikan och förundrades över hur bra Zlatan verkade vara i VM? Jag minns det ju som alla andra att han var totalkass i VM.

Av de typ 15 hyfsade svenska anfallssekvenser som SvT-krönikan visade var Zlatan inblandad i eller låg bakom minst 10 av dem. Mot England och vid målet mot Paraguay var han ju såklart inte med. Annars verkar han varit inblandad i allt som Sverige hade framåt.

Tex var det ju en snygg Zlatan-dribblingsräd som ledde till Henkes filmning och straffmiss mot Tyskland.

Antingen var krönikan konstigt hopklippt eller så var våra förväntningar på Z några snäpp för höga. Kanske både och.

Jesper sa...

leif e: gjorde faktiskt samma reflektion om Zlatan. Han hade dessutom ett snärtigt skott i samma match, bara att det gick rakt på Lehmann. Tänk om bara ETT JÄVLA MÅL mot Trinidad hade gått in... eller nån av de där ribbträffarna mot England...

joelh: förr i tiden var SvT:s VM-krönikor alltid 1,5-2 timmar långa. Varför det är annorlunda nu, när VM är dubbelt så stort, kan man fråga sig, men jag misstänker att det också har att göra med att SvT inte längre är dominerande aktör. Allt splittras. Allt går i bitar.

joelh sa...

ja, det hastas. förhoppningsvis inser svt snart att långsamt och välarbetat är det nya kvicka.

tyckte redan under VM att Zlatan var bra. Särskilt om man betänker sträckningen, som hämmade främst under Paraguay. Svt:s klipp stod i motsats till deras slutsats: att sverige spelade som bäst när zlatan inte var med (england), vilket underströks i en hastigt kommentar som kanske var tänkt som en analys.

Jesper sa...

joelh: håller nog med om att andra halvlek mot England var Sveriges bästa under VM. Vilket nog hänger ihop med att Sverige då låg under med 0-1 och hade lagt upp taktiken på att komma i andra halvlek. Det står inte i strid med tanken att Zlatan var bättre än vad som efteråt har sagts, men ett problem med Sveriges insats öht är att SUCCÉ och FIASKO är de enda poler som finns. Historiskt sett är detta på ett ganska självklart sett något mitt emellan succéerna (50, 58, 74, 94) och fiaskona (70, 78, 90). Ungefär som 2002 m a o.

joelh sa...

sverige var absolut bäst under 2a halvlek mot england. då kunde man känna att chansen ändå fanns. att storstjärnorna, sveriges på pappret bästa lag sen xxx (fyll i själva...), kunde prestera den där vägvinnande fotbollen man drömt om. under 2002 var också andra mot england på nåt sätt grundläggande för det spel och det självförtroende man sedan fann. problemet detta år var kanske att den kom för sent. självförtroendet var redan stukat av tveksamma insatser, och den STORA utmaningen (jfr argentina 2002) kom för tätt på. hade man haft t.ex. paraguay efter england hade man kunnat rida på vågen. etablera självförtroende och spel. därmed inte sagt att det hade räckt mot tyskland. men kanske hade eftersmaken blivit en annan.