29 november 2006

Tre icingar matchstraff

(VARNING! Nedanstående post innehåller stillsamt gyckel med andra skribenter! Läsare som uppfattar detta som mobbning, utövande av härskartekniker el. dyl. rekommenderas att stänga av datorn eller läsa i målsmans sällskap!)

Från skidåkning utökar TRE HÖRNOR STRAFF nu sitt bevakningsområde till att innefatta ytterligare en vintersport, nämligen den på sina håll så populära ishockeyn. Om denna idrott skriver nämligen "Keb" Eriksson, den förträfflige krönikör på Gefle Dagblad (www.gd.se) som vår högt uppskattade korrespondent "kanje" har tipsat oss om. Redan vår första bekantskap med Kebs penna, en skildring av ishockeylaget Brynäs möte med ett rivaliserande manskap från Luleå, levde upp till högt ställda förväntningar. Kebs register visade sig kort sagt omfatta de flesta skiftningar och nyanser av pekoralistens repertoar, från det helt egenuppfunna uttrycket ("Sedan kom de individuella misstagen. Ja, sanningen att säga i en enda hoper rad...") till den antiklimaktiska analysen ("Norrbottningarna var inte bara piggare och initiativrikare på alla håll och kanter - utan de var helt enkelt bättre på nästan allt."). Keb odlar också pekoralistens instinktiva förmåga att aldrig någonsin slösa bort en poäng genom att bara nämna den en gång, istället för att hamra in den i läsarens huvud:

Ja, osäkerheten verkade även sprida sig till Boorken i båset - som blev obeslutsam även han och aldrig tog den time out som de flesta väntade skulle komma när framför allt 1-2-baklängesmålet kom så snabbt efter Micke Renbergs kvitteing till 1-1.
Det mål som definitivt vände matchen och som sved mest för den förlorade coachen var 1-1.
Boork:- När vi fick ledningen efter att inte alls ha spelat bra, var det svagt av oss att inte avstyra 1-1. Markeringen brast totalt framför mål-Sperrles kasse.
Det var ett mål som aldrig skulle ha fått komma. En rejäl kalldusch.

Man kan inte annat än beundra den malande rytmen i det där ständigt upprepade "1-1".
Men framför allt besitter Keb den odefinierbara känslan för hur en helt normal mening med hjälp av en liten men betydelsefull ändring kan bli pekoral. Som i följande stycke: "Sanningen är också den att brynäskillarna inte alls var med i matchen i första perioden. Inte ens då, om man så säger [vår kursiv]". Läsaren håller säkert med om att det där lilla tillägget gör hela den skillnad mellan det löjliga och det sublima kejsar Napoleon brukade tala om.

Vi vill dock hävda att även Kebs rival på Svenska Dagbladet håller fanan högt. Följande mening ur dagens Jan Majlard-krönika om det kommande OS i Peking kan lätt misstas för en jämförelse mellan svenska religionsriktningar på 1800-talet, men beskriver hur krönikören under en semester i New York bevittnar en demonstration utförd av förföljda Falun Gong-medlemmar från Kina - varvid nämligen "protestanternas stillatigande sorg gjorde kontrasten till vårt eget frisinnade semesterfirande än värre." Längre fram får vi veta att det för vår frisinnade krönikör känns tröttsamt "att idrotten alltid ska klä skott i påbud om bojkott" samt delges slutligen en distinkt sammanfattning av hela den utrikespolitiska problematiken: "Frågan om det är bättre att samarbeta med en diktatur än att bojkotta den formulerar min kluvenhet när det gäller Kina. Mitt enda besök i hårda Hongkong gav ingen mersmak till skillnad från tidigare stopp i timida Thailand."

Dock, adjektiv, bildspråk och liknelser är inga lätta saker. För veckans lektion i effektiv metaforik vänder vi oss från utrikespolitik till inrikespolitik, från hårda Hongkong och timida Thailand till de 14 "unga socialdemokratiska riksdagsledamöter" som gemensamt undertecknar inlägget med rubriken "Ge unga fasta jobb och rätt till heltid" på LO-Tidningens debattsida. Där lyckas de med bedriften att på de inledande två meningarna blanda inte mindre än tre metaforer:

Många ungdomar som står i startgroparna för att börja sitt vuxenliv blir kvar på ruta ett utan möjlighet att skaffa egen bostad, bilda familj eller kanske ens att skaffa sig ett eget mobilabonnemang. Den stora bromsklossen är att de inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden.

Åtminstone en sportliknelse. Vi gör vad vi kan för att hålla oss till ämnet.

17 kommentarer:

Kanje sa...

Jesper: När jag garvat färdigt (med en viss obehagskänsla i magen eftersom jag inte kan garantera att jag själv inte stått för likadana misstag) så är det en sak som slår mig. Dagens sportkrönikörer har en tendens att skriva lite för långt. Keb är väl ett övertydligt exempel, men det finns fler i betydligt större tidningar.
Simon Bank, Lasse Anrell, Åke Stolt och Mats Olsson är samtliga vettiga till mycket bra skribenter men de lider stundom av samma problem.
Det blir för jävla långt.
Som om heltidsanställda krönikörer måste göra rätt för sin lön genom att skriva längre texter.
Jag menar inte att allting ska vara Punkt SE-kort, men det är en verklig konst att skriva koncist, kärnfullt och samtidigt vackert (eller stilfullt kanske är ett bättre ord).
Ska se om jag kan bidra med exempel någon gång inom den närmaste framtiden.

David sa...

Jämfört med tony Andersson i vänersborg/trollhättans lokaltidning "Ttela" (tidningssveriges märkligaste namn f ö) är Keb en ordkonstens mozart.

David sa...

Förresten, gillar du pekoralister ska du titta in på elfsborgsbloggen "En Rödgul röra". Så här beskriver författaren själv sin blogg:

"Du har funnit en kulturell oas tillägnad proletariatet men framförallt är denna blogg en hyllning till IF Elfsborg, laget som med sitt estetiskt tilltalande spel skänker glädje åt tusentals människor. Bollen smeks fram mellan lagdelarna, likt en pensel som skapar den vackraste konst man kan tänka sig".

Jesper sa...

kanje: jag håller med dig. Framför allt Stolt tyckte jag ofta trampade vatten ganska ordentligt det sista decenniet eller så. Men jag upptäckte, när jag gjorde research för min VM-bok, att han faktiskt var riktigt bra förr i tiden, när han var "journalist" i högre grad än "krönikör".
Sedan i somras har jag viss erfarenhet av krönikörens villkor själv och har förståelse för att det kan bli fel ibland. Särskilt en sen lämning från Borås Arena, när internetuppkopplingen inte fungerade och bara en hjälpsam vaktmästare som lät mig använda bredbandet i speakerbåset, gav mig en viss förståelse varför alla i yrket lär ha varit alkisar förr i världen. (Minns dessutom att jag efter denna adrenalinrusch skulle sova i ett svettigt hotellrum, där luftkonditioneringen inte funkade och ett par knullade i rummet bredvid). Problemet är väl bara de där som skriver fel jämt och där tycker jag det är som vi pratade om tidigare: att det är tidningarnas förbannade plikt att styra upp det, med specialredigering och annat, om de nu anser att en skribents specialkunskaper eller vad det nu kan vara uppväger hans taskiga språkbehandling.

david: alltid kul att lära känna lokalpressens excentriska förmågor. Själv växte jag upp med den legendariske "Noils", författare till spalten "Hästveda horisont" (på bygdemål) i Norra Skåne. Varför heter förresten en elfsborgsblogg "en rödgul röra"???

nima sa...

jesper: jag antar att det röda i röran syftar på "...en kulturell oas tillägnad proletariatet..."

Jesper sa...

nima: tack! men borde inte en oas vara grön?

Neander sa...

Jesper: Gjorde du dig just skyldig till en partsinlaga för centerpartiet?;-)
Vi kan anmärka på flosklerna, men påstår författaren själv att oasen är rödgul får vi väl köpa den överenskommelsen i sammanhanget? Grön och rödgul är ju faktiskt två helt skilda saker. Men som adjektiv funkar väl båda?

Jesper sa...

neander: jag antar att du talar om det Coleridge kallade ungefär "that willing suspension of disbelief which constitutes poetic faith".

Kanje sa...

Kan då tipsa om Åke Stolt i dagens (30/11) Sydsvenskan. Betydligt kortare och koncisare än vanligt (även om det kunde varit ännu tajtare). En krönika som både analyserar en fråga och uttrycker en åsikt. Välformulerat utan att vara tillkrånglat.
Att det sedan handlar om proffsboxning och inte fotboll får väl denna bloggs läsare stå ut med.

Jesper: Klart att arbetsförhållandena spelar roll. Det är ganska enkelt att se om någon haft bråttom. I de sammanhangen verkar Åke Stolt skriva ännu längre än vanligt, vilket inte är så konstigt som det verkar.
Låt mig också bara säga att du hade tur med den där vaktmästaren. Hade du suttit på Strandvallen i Hällevik eller i Jössarinken i Mörrum (vad är det med Blekinge?) hade du riskerat att bli utkastad om du inte varit klar i (deras) tid. Mobilskick från bilen, eller klassisk extemporering återstår... *armsvett*

Jesper sa...

kanje: "jag hade inte tid att skriva ett kort brev" är ett klassiskt citat (jag minns tyvärr inte av vem). Jag förstår precis logiken.
Men i Blekinge verkar de ha en speciell reporterkår att hantera. Var det inte på BLT den där mannen som invaderade planen med Chippen arbetade?

Kanje sa...

Jesper: Hahahahaha. Jo, han jobbbar på BLT. Ja, herregud, vad ska jag säga. Jag har sett honom in action (f ö i Jössarinken). Mer vågar jag inte skriva här ;-).

Jesper sa...

kanje: men du kanske i lagom beslöjade ordalag kan antyda vad följderna av Chippenincidenten blev?

Kanje sa...

Jesper: Det blir lättare eftersom det stått i diverse fackpress. Den omedelbara följden blev att han inte längre fick skriva Mjällbys matcher. Nu pågår en bitter strid om huruvida reportern ska förflyttas till c-red i Karlskrona (som ledningen vill) eller inte. (Källa: Journalisten)

Jesper sa...

kanje: nån borde skriva en bred, episk roman om livet på en landsbygstidnings sportredaktion. Är inte du den mannen?

Kanje sa...

Jesper: *rodnar lätt*
Vad skulle en sådan innehålla?
Tänker du kanske att jag skulle publicera gnällmailen (plural) från den försmådda stjärnan i den stora lagsporten sedan han fått för lågt betyg. Ska jag berätta om världsstjärnan som aldrig växte upp och raggade på krogen med repliken ”Vem vill suga riktig världsmästarkuk”? Kanske vill du läsa om de glamorösa mötena med en samling skogstokiga orienterare som ville stämpla mig i arslet eller så blir jag seriös och diskuterar arbetsmiljö.
Ska man verkligen behöva tåla svettstanken i omklädningsrummen och prostatproblemen efter alla kalla läktarstolar? Är det rimligt att man ska behöva ha de lokala spelarnas helrakade, dinglande, paket decimetrar från näsan när man slagit sig ner på en bänk för att försöka göra en intervju? Kanske är det ändå bättre att hålla sig på den allvarliga sidan och berätta om dödshoten från travfolket (inte jag), den omänskliga pressen när matchen slutar 20.50 eller 21.15 och krönikan ska vara lämnad timmen senare och man dessutom ska hinna med en presskonferens och käfta med en vaktmästare som har bråttom hem.
Fast egentligen skulle man kunna fylla en hel bok med alla begåvade spelarintervjuer...
De med lagkaptenen och politikern som faktiskt har något att säga, med den eftertänksamme journalistmaken, den blygsamme bagarsonen, dalmasen med inställningen och mindervärdeskomplexet eller med den trötte skojaren som alltid förklarar sina positiva insatser med ”den va go den”. Ett kapitel med bara tränaren kanske: ”Tiden talar för oss”, ”Vi vill göra livet surt för etablissemanget.”

Jag vet inte om det skulle fylla en bok Jesper. Å andra sidan har jag precis bytt jobb så det kanske är nu det ska göras ;-).

Jesper sa...

kanje: min grundinställning är att om det är något som saknas i svensk skönlitteratur så är det livserfarenhet. Jag tänker på vad min idol Kingsley Amis berättade om hur han fick idén till "Lucky Jim" - hur han besökte sin kompis, Philip Larkin, när denne jobbade som lärare på någon högskola i en mindre stad, och plötsligt insåg att "ingen någonsin använt sig av den här miljön". Så kan en roman börja.

Anonym sa...

Angående Lasse Anrells ORDVAL "TATARE" OCH "BLATTAR" "EXOTISKA FIDJA" ETC
Efter LASSE ANRELLS fördomar som HAN väver in mellan en och
varannan rad i Sina rasistiska skriverier och går på
1/8-del av befolkningen utan skam i kroppen, är det
lättare att förstå Neger- Och Tattare-karikatyrerna i
tidningar som Bohuslänningen inte för så värst många
år sedan. lASSE ANRELL som många av svenska författarnas invandrarfientliga smårasistiska böcker och
artiklar håller traditionen levande! Sport och rasism
är lätt att vävas ihop! Jag förstår vidare varför Lasse Anrell blev
känd med liknande meriter! Det tråkiga är att 7/8-delar av befolkningen här i Sverige låtsas att de inte läst, hört, sett eller märkt detta och går gärna på liknande JOURNALISTJUBEL! Man såg samma denna storsvenska unga publik klappa händerna för 1 vecka sedan även inne på SVT:s lokaler där en ung dräglig svensk manlig komiker skrattade åt "cigenarkjolar" och "Negggrrrrrrrrrrrrrrer". Publiken var överförtjust och föll pladdask i extas. Man förstår att Hitlers arv står stillla här i 70 år i Norden. Lasse Anrell framstår som den Arkaiska kvarlämning
som han torkat ut som!
Är Ariska Överlägsenheten Gul och Blå- är den sportig och gror den i Lasse Anrells humor- och familjeböcker ?
Och drar den tillbaka när Lasse Anrell är inne på utlandets Opera!
Tja, det bästa plats för att lyssna på Opera är trots
allt New York, Lasse. Ett metropoliskt ställe. Där Du
sitter ensam där med! Man förstår varför Du är så ensam trots allt! I Din Ariska överlägsenhet!