Tre icingar matchstraff

(VARNING! Nedanstående post innehåller stillsamt gyckel med andra skribenter! Läsare som uppfattar detta som mobbning, utövande av härskartekniker el. dyl. rekommenderas att stänga av datorn eller läsa i målsmans sällskap!)

Från skidåkning utökar TRE HÖRNOR STRAFF nu sitt bevakningsområde till att innefatta ytterligare en vintersport, nämligen den på sina håll så populära ishockeyn. Om denna idrott skriver nämligen "Keb" Eriksson, den förträfflige krönikör på Gefle Dagblad (www.gd.se) som vår högt uppskattade korrespondent "kanje" har tipsat oss om. Redan vår första bekantskap med Kebs penna, en skildring av ishockeylaget Brynäs möte med ett rivaliserande manskap från Luleå, levde upp till högt ställda förväntningar. Kebs register visade sig kort sagt omfatta de flesta skiftningar och nyanser av pekoralistens repertoar, från det helt egenuppfunna uttrycket ("Sedan kom de individuella misstagen. Ja, sanningen att säga i en enda hoper rad...") till den antiklimaktiska analysen ("Norrbottningarna var inte bara piggare och initiativrikare på alla håll och kanter - utan de var helt enkelt bättre på nästan allt."). Keb odlar också pekoralistens instinktiva förmåga att aldrig någonsin slösa bort en poäng genom att bara nämna den en gång, istället för att hamra in den i läsarens huvud:

Ja, osäkerheten verkade även sprida sig till Boorken i båset - som blev obeslutsam även han och aldrig tog den time out som de flesta väntade skulle komma när framför allt 1-2-baklängesmålet kom så snabbt efter Micke Renbergs kvitteing till 1-1.
Det mål som definitivt vände matchen och som sved mest för den förlorade coachen var 1-1.
Boork:- När vi fick ledningen efter att inte alls ha spelat bra, var det svagt av oss att inte avstyra 1-1. Markeringen brast totalt framför mål-Sperrles kasse.
Det var ett mål som aldrig skulle ha fått komma. En rejäl kalldusch.

Man kan inte annat än beundra den malande rytmen i det där ständigt upprepade "1-1".
Men framför allt besitter Keb den odefinierbara känslan för hur en helt normal mening med hjälp av en liten men betydelsefull ändring kan bli pekoral. Som i följande stycke: "Sanningen är också den att brynäskillarna inte alls var med i matchen i första perioden. Inte ens då, om man så säger [vår kursiv]". Läsaren håller säkert med om att det där lilla tillägget gör hela den skillnad mellan det löjliga och det sublima kejsar Napoleon brukade tala om.

Vi vill dock hävda att även Kebs rival på Svenska Dagbladet håller fanan högt. Följande mening ur dagens Jan Majlard-krönika om det kommande OS i Peking kan lätt misstas för en jämförelse mellan svenska religionsriktningar på 1800-talet, men beskriver hur krönikören under en semester i New York bevittnar en demonstration utförd av förföljda Falun Gong-medlemmar från Kina - varvid nämligen "protestanternas stillatigande sorg gjorde kontrasten till vårt eget frisinnade semesterfirande än värre." Längre fram får vi veta att det för vår frisinnade krönikör känns tröttsamt "att idrotten alltid ska klä skott i påbud om bojkott" samt delges slutligen en distinkt sammanfattning av hela den utrikespolitiska problematiken: "Frågan om det är bättre att samarbeta med en diktatur än att bojkotta den formulerar min kluvenhet när det gäller Kina. Mitt enda besök i hårda Hongkong gav ingen mersmak till skillnad från tidigare stopp i timida Thailand."

Dock, adjektiv, bildspråk och liknelser är inga lätta saker. För veckans lektion i effektiv metaforik vänder vi oss från utrikespolitik till inrikespolitik, från hårda Hongkong och timida Thailand till de 14 "unga socialdemokratiska riksdagsledamöter" som gemensamt undertecknar inlägget med rubriken "Ge unga fasta jobb och rätt till heltid" på LO-Tidningens debattsida. Där lyckas de med bedriften att på de inledande två meningarna blanda inte mindre än tre metaforer:

Många ungdomar som står i startgroparna för att börja sitt vuxenliv blir kvar på ruta ett utan möjlighet att skaffa egen bostad, bilda familj eller kanske ens att skaffa sig ett eget mobilabonnemang. Den stora bromsklossen är att de inte lyckas ta sig in på arbetsmarknaden.

Åtminstone en sportliknelse. Vi gör vad vi kan för att hålla oss till ämnet.