Status Quo i Allsvenskan

En blandning av unga talanger och rutinerade rävar. Känns mönstret
igen? Javisst är det Status Quos framgångsformel som ligger till grund för de allsvenska lagens värvarmönster.
- Alla vill ju ha taktfast boogie med spets, säger TFF:s klubbchef
Lasse Larsson till THS under ett seminarium på temat långsökta paralleller mellan gubbrock och allsvensk fotboll.
Mötet modererades av Niclas Kindvall och Henrik Rydström. Allsvenskans kändaste indie- och bibliotekariealibi.
Kindvall lanserade en intressant parallell mellan MFF och Rolling Stones. Analysen gick i korthet ut på att stenarna bara levererat skit sedan Tattoo you.
- Jag menar bitches to babylon och dirty work. Vad är det för mög?
Kindvall ångade på och menade att det krävs nytändningar för att ettband ska kunna uppnå och bevara det organiska och lediga sväng som
finns på Exile on main street och Sticky Fingers.
Vattenbärare som Billy Preston och Nicky Hopkins måste få plats men dåoch då behövs det en Ronnie Wood eller Mick Taylor. Kanske Wigans
Andreas Johansson?
Bruket av hemvändare sågades rejält.
- Det är ju knappast så att Bill Wyman skulle vara en injektion i Stones i dag.
Henrik Rydström menade att klubbarna hade ett varnande exempel i Black Sabbath anno 1983 då gruppen hade Ian Gillan på sång och Bev Bevan(ELO) på trummor.
- Det blev lite Deep Purple och lite Sabbath. Det fanns ingen tydlig spelidé.
Han menade att KFF var byggt som ett punklag med exotisk udd.
- Ja, som Rancid eller Clash för den delen.
Påståendet fick några i publiken att muttra att det snarare liknadekängpunkarna Dia Psalma och Coca Carola men Rydström låtsades inte höra och gliringen föll till golvet.
När landgångarna och lättölen rullats in blev det mera fart på seminariet. Elfsborgs tränare Magnus Haglund fick skit för att han ? profiterat på bossens goodwill? genom att posera med gitarr och påstå
att han har ett hungrigt hjärta i Expressen.
Häcklarna ansåg att Elfsborg snarare var att likna vid det kristna hårdrockbandet Jerusalem eller tidiga Freestyle. AIK:s Rikard Norling var oberörd under tumultet men sa mellan tuggorna att han såg sig som
en korsning mellan demonproducenten Phil Spector och Jerry Williams.
Lite på gränsen men ändå hårt arbetande.
- Individ och kollektiv i en spännande symbios.
Tre hörnor straff lämnade mötet med andan i halsen och majonnäs på kavajen men inbjuder nu läsekretsen att delta i det angelägna arbetet med att hitta fler långsökta paralleller.
Bästa bidraget vinner en hembränd cd signerad Pål Lundin.