16 november 2006

Journalisten är en trist en

Långt om länge, med den sedvanliga veckans fördröjning, har jag orkat reagera på de senaste turerna i tidningen Journalistens angrepp på svensk sportjournalistik. Konstaterar att den rör sig på den vanliga Journalisten-nivån och alltså handlar om politik. Dels intern mediapolitik och dels allmän samhällspolitik; det handlar om sociologi och "makt" och vilken kategori människor som skriver om vilken annan kategori människor, har makten inom media, etc, etc. Och det är klart att det är enklare att ha åsikter då, enklare för mediamänniskor att fortsätta vara självupptagna under sken av att vilja diskutera sin yrkesroll, enklare att bunta samman människor i grupper, och enklare för journalister att ikläda sig sin förljugna favoritroll, som "makthavarnas" gissel och som företrädare för de människor de just etiketterat som "offer". Men med hantverket i hur man gör ett bra reportage, hur man kommer nära människor så att de framstår som precis så nyanserade som de i verkligheten är, och hur man jobbar med språk och dramaturgi så att man kan skildra verkligheten i alla dessa nyanser, med det har en sån "debatt" inte mycket att göra. Men det var väl inte meningen heller.

3 kommentarer:

The Bad Boy from Beddinge sa...

Jag minns en tid då jag brukade säga att medlemskapet i SJF var världens dyraste tidningsprenumeration. Implic it: man ville ha tidningen, därför stannade man kvar. Sedan Jönsson slutade tycks allt intresse för trivialiteter som textanalys och läsupplevelse ha evaporerat för gott. För övrigt: Stek nu den här gala-layouten. Den är oläslig, påminner om ett högstadieprojekt från 90-talet.

leif e sa...

Ja, snälla ta bort galastassen. Den här rubriken om Mörkrets Hjärta får ju en ny betydelse varje gång man försöker läsa bloggen numera. Jag skriver 'försöka' för det är fan inte lätt. The horror, the horror.

Jesper sa...

bad boy: numera är det bara världens dyraste ID-kort. önskemålet om layoutändring vidarebefordrat till överste Kurtz själv /Marlowe