Andersson i nedan

Eftersom vi på TRE HÖRNOR STRAFF ständigt strävar att lyfta blicken från nuets efemära stök och bök (guldstriden i Allsvenskan) mot de stora och eviga frågorna, och eftersom Isobel redan varit inne på en viktig namnskicksfråga, tänkte jag ta upp en annan som sysselsatt mig en del. Jag talat naturligtvis om de försvunna Anderssonarna. Många med mig minns väl landslaget för en nio-tio år sedan som till mer än hälften verkade bestå av folk som hette Andersson. Detta vid en tid då, precis som nu, Sveriges vanligaste efternamn (276 131 mot 273 669 Andersson i SCB:s senaste mätning), var Johansson. Detta har alltid synts mig som en gåta som kräver sin lösning. Rekryterar fotbollen sina spelare ur befolkningslager (klassmässigt eller regionalt) där namnet Andersson är vanligare än rikssnittet? Faller folk med namnet "Johansson" bort innan de når eliten? Eller mindes jag fel, helt enkelt?
Nej, en förteckning över Sveriges landslagsmän genom tiderna avslöjar att Andersson leder stort - 59 stycken mot 37 Johansson. (Carlsson/Karlsson, som sammanräknat enligt SCB är Sveriges tredje vanligaste namn, står för 39 landslagsmän genom tiderna). Listan på svenska elitspelare (Allsvenskan+proffs) i "Årets fotboll 1999" upptar 22 Andersson mot 9 Johansson (och 13 Karlsson/Carlsson). Uppenbarligen mindes jag rätt.
Men det är chockerande att behöva berätta: när jag kollar upp dagens elitspelare är bilden plötsligt en annan. SvFF:s egen statistik över spelare i Allsvenska och superetta år 2006 omfattar 17 Andersson (9 i Allsvenskan, 8 i Superettan) mot 21 Johansson (11+10). Den enda proffs-Andersson jag kommer på (Christoffer i Norge) förändrar knappast den övergripande bilden. Vad som ligger bakom denna fotbollsnamnens egen växthuseffekt vågar jag mig inte på att spekulera om. Inte heller hur det på sikt påverkar svensk fotbolls kvalitet. Jag bara pekar på vad som håller på att hända. Kan vi agera innan det är för sent?