Vi är helt enkelt inte bättre än såhär

Vi är helt enkelt inte bättre än såhär. Det brukade vi, med klädsam blygsamhet, säga efter 4-0 borta mot Öster eller 5-0 mot Elfsborg den där våren 2003 när solen sken och vi faktiskt var precis så osannolikt överlägsna som Zoran hävdade. 13-0 i målskillnad efter tre matcher. Vi var helt enkelt inte bättre än så.

I dag betyder den där ljuvdryga meningen något annat och mycket dystrare. För vi är uppenbarligen inte bättre än den anhopning plågsamt långsamma och pinsamt håglösa passningar och löpningar och då och då ett skott som jag och 7508 andra nyss beskådade mot Stadions ännu sommarvackra gräs.

"Tja, det var ju tre poäng i alla fall". På vägen därifrån sammanfattade killen framför mig i sin mobiltelefon det han och jag och alla andra utom Janne Andersson och hans killar kände. För ett sämre allsvenskt spel har jag inte sett sen, ja, sen hemmamatchen mot GAIS i alla fall. Vad ska man säga om de eviga långbollarna mot Jones, som fortsatte även efter att 99,5 procent av dem resolut nickats bort av Zvirgzdauskas och inte ens lett till mer än enstaka andrabollsvinster? Eller att Komac visserligen kämpar men tappar bollen i två av tre närkamper? I likhet förstås med nästan hela det övriga laget. Att Stoltz och Concha kom fram på kanterna en handfull gånger på hela matchen trots ett rejält spelövertag?

Grönhagens Järnkaminer satte sig intressant nog inte trots flera försök, och kanske håller klacken egentligen med om de bistra, bittra sanningar som Zoran framförde häromdagen. Något har gått förlorat sedan den tiden då vi plötsligt för första gången på 40 år fick vänja oss vid att det inte bara var vi själva som tyckte att vi var lite finare och lite bättre. Det som fanns då finns inte längre och om det sedan är Jonevrets eller Bosse Lundqvists eller Bosse Anderssons eller någon annans fel vet jag inte. Det kan väl dessutom vara detsamma. Som Jesper påpekade i en kommentar nedan var Djurgården då större än de enskilda delarna, större än Z&S, större än Kim&Elmander, större än Bosse&Bosse.

Om Anders Grönhagen är rätt man att smida ihop delarna till en större, finare, bättre helhet vet jag inte heller. Men av det han sett hittills måste han gråta på nätterna av insikten av vad han, och de, jämförs med. Vi är helt enkelt inte bättre än såhär.