Som den kloke Ystén påpekade igår: det är en jävla skillnad på när Anders Svensson tjurar över att bli petad och när Kim Källström gör det. Anders Svensson beskrivs som en gnällspik, en vek känslomänniska som "gråter ut" i tidningarna och därmed har sig själv att skylla när han blir petad. Kim Källström är däremot en kompromisslös vinnarskalle som "inte finner sig att bli petad". Skillnaden är att Kim är typecastad som ung, kaxig indivualist som står i motsats till Lagerbäcks folkhemsmodell och i bästa fall kan tänkas bojkotta den. Anders S framställs däremot som den lojale svenske killen, snäll och lite mesig. Och så vill väl ingen av oss vara?
12 oktober 2006
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
6 kommentarer:
orden ur munnen på mig..
Jag tror över huvud taget att Kim Källströms personlighet (hur han framstår/framställs) avgör hur hans insatser på plan bedöms. Han är en "karismatisk" spelare, när han bryter gör han det KRAFTFULLT. Alla märker det, och man skriker "Bra KIm!!" Anders är mer "lågmäld" i sitt spel, och hans brytningar är mera: "Och Sverige vinner bollen..."
Så sant!
Tack för att du påpekar det som borde vara uppenbart för alla. (Tänk vilken reaktion vi skulle få om Svenssons pappa, likt Källströms, skulle oja sig i pressen för att hans son petats.)
Har Anders Svensson ens en pappa?
Kanske är så att ingen rök utan eld iofs? Eller så vinklas det till att han ska vara en mes. Men, antalet artiklar om hur besviken han är, hur spelsystemet borde vara som i Elfsborg och som han lät i pausen mellan AIK och Elfsborg talar väl snarast för att han är lite gnällig...
Kim har faktiskt hållit sig utanför pressen mer i de lägena.
Men att han "gråter" ut ligger väl mest hos rubriksättare med god fantasi...
Like the blogg by the way!
a: tack. Jag måste erkänna att jag gillar Anders S för att han är en så pass öppen person som han är. Jag tror visst det finns vissa personlighetsskillnader mellan honom och Kim (Kim är mer "professionell" och mindre känslomänniska), men de skillnaderna förstoras och befästs i pressen.
Visst är det så. Men risken finns ju i Sverige och speciellt i "världens tråkigaste landslag" att man framstår som gnällig när man inte får spela om man tycker annorlunda själv. "Myten" att alla älskar varandra i landslaget är det väl knappt Lagerbäck tror på längre...
Ramlade in här från vet inte var men ni lär inte bli av med mig direkt i alla fall..
Skicka en kommentar