"Fittor" väste jag mellan tänderna. "Jävla fittor" Jag slängde hatiska blickar över lokalen. Vid bordet mitt emot oss satt några obekymrat fnittriga göteborgare som hurrade. "Vad gör ni här då?" muttrade jag för mig själv. Kan ha sagt något om att flytta hem dit ni kom från. Eller något liknande.
Primitivt, ohyfsat, otrevligt. Jag vet. Men alla citerar inte Gunnar Ekelöf när de tänker på fotboll. Jag slåss i alla fall inte. Men en gång, det var en bortamatch mot Halmstad, har jag berättat den här historien förut? Med porslinsskärvorna som ännu flera år senare hittas runt om i lägenheten? Jaja. Jag lever ut min aggression på döda ting åtminstone.
Mitt sällskap hade rest sig upp med ett ryck för att röka redan sekunderna efter att den där jävla bollen gått i mål. När han kom tillbaka hade jag ännu inte hämtat mig. Vi beställde mer öl. 30 spänn per halvliter. Det behövdes.
"Fan vad vackert" hade jag strax efter Lance Davids volleymål skadeglatt messat min gode vän, ifk:aren Andy Ek. Nu pep telefonen till. Jag tittade utan att vilja se: "Alla, utan undantag, heter Glenn i Göteborg."
Sen tog matchjäveln slut. Jag messade tillbaka: "Fittor". När jag i dag försiktigt bad om ursäkt för mitt språkbruk skrattade han fortfarande. Jag hatar fotboll.
ps. Den här posten är från i går, men publiceras i efterhand.
19 oktober 2006
Och så till det lite lumpnare
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Idrott i allmänhet genererar emellanåt en djävulsk aggressivitet såväl hos åskådaren som hos utövaren. Den, kan man tycka, negativa känslan, är en förutsättning för euforin och utan den hade ju såväl fotboll som allt annat vi tycker är viktigt bara haft ett marginellt utrymme i våra liv.
Otäck kille, din kompis. Eftersom han var så skadeglad ska jag ge dig ett tips om en svaghet hos honom.
Han har ingen hushållsassistent – och eftersom han var elak mot dig överväger jag att inte låna ut min till honom ;-).
Fast du får nog skylla dig själv i alla fall.
AAAAAA-IIIII-KÅÅÅÅ-ÅÅÅ!
Aaaaaaah! KanjeförFAAN! Jag behöver ju den där assistenten för att kunna baka ett fantastiskt bröd på två kilo Manitoba Cream som min hustru ordnat till mig i födelsedagspresent. Trådigt jävla underbart bröd. Jag skulle acceptera ett nageltrång på Selakovic i detta nu i utbyte mot en enda liten skiva.
/Andy Ek
Ek har rätt.
Eftersom jag nu hunnit vara med ett tag vet rätt många på bänkarna var jag hör hemma, så att jag bara skrek ut min glädje efter 3-2 (fast vänd mot IFK-bänken) var helt i sin ordning.
Imorgon kommer jag däremot att ha mitt sedvanliga pokerfejs när jag jobbar på HBK-AIK.
Studiomannen: det måste bli svårt, med tanke på att 95% av Sveriges befolkning står bakom HBK. Hur ligger det till med Hammarbys segervilja på måndag förresten? Kan vi inte enas om att det blir bäst för alla om ni ser till att ta det lite lugnt, ni som ändå är så bra på handboll och bandy och speedway och sånt?
Jesper: mycket riktigt var det lite jobbigt idag.
Skicka en kommentar