Antipoderna kommer

Jag brukade ha fantasier om Nya Zeeland när jag var liten. Det var så långt bort man kunde komma, ändå med en begriplig, det vill säga anglo-saxisk kultur: ett slags ännu mer exotiskt Australien. Den enda verkliga nyzeeländare jag någonsin hört talas om var en medeldistanslöpare som hette John Walker (fast hallucinerar jag, eller fanns det också en tennisspelare som hette Onnie Parun?). När Nya Zeeland sedan var med i VM i Spanien 1982 tyckte jag följaktligen att det var ganska kul att de fick göra två mål på Skottland och ge motståndarna skrämselhicka - skottarnas 3-0-ledning förvandlades till 3-2 och matchen vaknade till liv ett tag, fast det slutliga resultatet av detta bara blev två ytterligare skotska mål och 5-2 till slut. Min glädje för nyzeeländarnas skull fastnade i halsen, ty det var dessa båda mål som gjorde att Skottland slogs ut i gruppspel av Sovjet (och man nu inte ser det som en naturlag att Skottland ska slå ut i gruppspel, ett synsätt som ingen kan ha några invändningar mot.)

Korteligen vill jag härmed bli en av de första som gratulerar Nya Zeeland till VM-platsen, efter deras 1-0 hemma mot Bahrain. Om deras insats i Confederations Cup i somras är nåt att gå efter lär de få mer stryk än nåt VM-lag sen de där stackars grekerna i VM 94, men spelare som Ben Sigmund och Shane Smeltz platsar åtminstone i kraft av sina namn. Direkt ur en westernfilm, om ni frågar mig.