"Då går vi ner på Hof", sa jag till Wiman efter bag-in-box-vinet till maten (Offensiv Aubergine från Thomas Nordahls Don Tommasos Favoritmål, "1-0 till dig själv i köket!" enligt Jan Gradvalls klassiska recepttexter). Gå ner på Hof, det är enligt Björn ett av Leo Lagercrantz mer eller mindre lyckade knep för att undvika bakfylla dagen efter. Igår gick det sådär, för vi hade inte mer än öppnat Carlsbergkapsylerna förrän radion proklamerade danskt ledningsmål på Parken.
Men det är märkligt vad en radiosändning kan göra för att hölja ett nederlag i barmhärtig distans, allrahelst som det var förebådat på ett så tydligt sätt som det igår. Idag tänker jag mest på Turkiet, som också slutligen kastade bort sin VM-plats igår. Turkiet har både oerhört mycket större (ekonomiska) och oerhört mycket mindre (traditionellt organisatoriska) förutsättningar till fotbollsframgångar än Sverige. Under Lars Lagerbäcks tid har de missat två mästerskap, efter billiga play-off-förluster mot lag som Lettland och Schweiz, men de har också tagit sig till två semifinaler (VM 2002 och EM 2008) och där medverkat i episka uppgörelser mot Brasilien resp Tyskland. Vad väljer man, den jämna lägstanivå som varit Lagerbäcks och som bara Spanien, Portugal och Italien överträffat under hans epok, eller Turkiets toppar? Det är den bedömning man får göra när man ska sammanfatta Lasse Lagers epok.
Men tills vidare går vi ner på Hof. 1-0 till de andra i köket.
11 oktober 2009
Ner på Hof
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Tja... Eller väljer man Grekland, dvs att suga fullständig baffe i 50 år, blixtra till och tråka sig till en EM-titel, och sen sjunka tillbaka för 50 nya år nere i dyn?
Frågor, frågor. Men är det inte som hos Tellemar? Skivan i all ära, men det roliga är väl att komma fram...
Det är ju bara lite synd att man inte garanterat kan byta fem raka mästerskap mot en garanterad semifinalplats. Oddsen att man tar sig till semifinal minskar ju drastiskt när man de facto kvalar in.
Skicka en kommentar