Jag gick på ett informationsmöte.

Min klubb ordnade informationsmöte för medlemmarna, så som man brukar när det stormar. 200 medlemmar var på plats, enligt min bedömning ganska väl speglande det spektra av folk som besöker arenan. Från unga hårdingar till fårade veteraner. Mest män, men inte enbart. Möjligen med undantag av de allra yngsta och med övervikt av äldre supportrar.
Idén om informations- och frågekvällar vid sidan om om årsmötet är ju bra i sig, och fyller uppenbarligen en funktion. 200 deltagare måste ses som en bra siffra. Av bilder att döma var det inte fler som demonstrerade mot FRA-lagen vid Mynttorget i Stockholm fyra dagar tidigare.
Uppenbart är också att nivån på mötena förändrats ganska drastiskt med åren. Ovidkommande frågor - typ "varför kämpar grabbarna inte" - förekommer knappast längre. Inte heller sånt som det är rätt självklart att ledningen inte kan besvara med annat än vaga formuleringar ("har ni något nyförvärv på gång?")
Mötesdeltagarna är snarare ganska väl pålästa även i frågor utanför det rent sportsliga. Och man ger sig inte när det levereras undanglidande floskelsvar. Ett exempel: under torsdagsmötet tog en frågeställare upp det faktum att några av styrelsemedlemmarna som gått in med pengar i den så kallade transferkorgen möjligen kan ha gjort sig en hacka när pengarna återbetalades. Så som konstruktionen sett ut är det fullt möjligt att deras insatser genererat direkta vinster, vilket i teorin också innebär att de kan ha haft ett eget ekonomiskt intresse av att sälja spelare.
Styrelseledamoten Micke Lindkvist (en gammal spelare) hamnade i försvarsposition och försäkrade att de jobbar hårt och ideellt för klubben. Vilket ju är sant, en styrelseledamot i Hammarby IF FF har ingen ekonomisk ersättning, och det går inte att förneka att flera av dem gör ett mycket omfattande och bra arbete för klubben. Men han kunde inte tillmötesgå mötesdeltagarens begäran om att lägga korten på bordet i den här frågan. Varpå frågeställaren började läsa innantill från det senaste årsmötesprotokollet där det framstod som att insatser och utbetalningar skulle redovisas.
Supportern nöjde sig helt enkelt inte med ett icke-svar. Han ville veta, men också ge styrelseledamöterna en chans få ryggarna fri a genom att öppet redovisa hur det ligger till.