06 september 2009

Glider tyst som i en dröm

Jag var otrevlig mot en kille igår. Han tittade in i rummet som var avdelat för oss fotbollsidioter på festen när det var tio minuter kvar av matchen och frågade vad det stod. När han fick veta att det stod 1-1 och att detta betydde att Sverige mer eller mindre var borta från VM sa han "skönt, då blir vi av med Lagerbäck". Jag sa att åt honom att han var en jävla idiot och att han kunde dra åt helvete.
Jag fick dåligt samvete redan när jag sa det. Han var bara en normalt halvintresserad stackare som upprepade nånting som sägs och skrivs dagligen i tidningar, på bloggar och i samtal människor emellan, (och som jag, om jag ska vara ärlig, har tänkt hundratals gånger själv) men han väckte nånting inom mig. Han väckte känslan av att detta var min kompis han hånade, detta var min familjemedlem eller klasskamrat, och om jag sa nåt kritiskt om denna kompis var det en sak, men sådana som han skulle fan hålla käften.
Jag vet bara inte om jag ska vara glad eller ledsen för det här. Jag tänkte häromdan att landslaget nuförtiden var som en sliten gammal polare det numera bara bär jobbigt att möta, en loser som man med lite dåligt samvete försöker hålla sig borta sig från. Igår satt den där losern plötsligt sammanbiten och nyrakad på andra sidan bordet, var målmedveten och ambitiös, hade skärpt sig och skaffat jobb och bestämt sig för att ta tag i sina problem. Ändå såg det ut att gå åt helvete. Då var jag beredd att ta min hand ifrån honom bara för att man inte riktigt orkar ha att göra med folk som har för mycket oflyt - visst var det orättvist att dominera en match totalt och ändå tappa poäng på en grotesk filmning, men det kändes som om det bara var ett slags Makternas dom över det här landslaget, en dom man bara kunde finna sig i. Men så kom då detta vansinniga ögonblick, bollen som rullade mot mållinjen samtidigt som en liten del av mig noterade att övertiden redan var ute och att domarens pipa mycket väl kunde blåsa redan innan bollen var i mål, och den där kompisen hade plötsligt firat en triumf som var en sån bisarr blandning av arbetsseger och fullständig jävla röta att jag bara kunde baxna.
Och inse att jag skulle fortsätta att försvara denna kompis, att be stackars oskyldiga människor dra åt helvete för hans skull, fast jag faktiskt inte riktigt vet om detta är bra eller inte.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Riv ut sportsidorna, tryck det där.

Eric Rosén sa...

Fantastiskt well put.

Gnaget sa...

Spot on. Grymt bra text.

tmw sa...

När den groteska filmningen skedde pekade domaren redan på straffpunkten efter Elms lätta, men ändock regelvidriga, tackling.

The Arctic Bong sa...

Det galler att kunna halla tva tankar i huvudet samtidigt. Sverige vann den har matchen tackvare Zlatan, men hade vunnit med 17-0 mot Danmark utan Zlatan.