Allons enfants de la Dammfrivägen

Inte mycket fotboll i Frankrikes hetta. Jo, ett kort samtal med emaljmålaren Francois, som förklarade hur desillusionerande det var att hålla på franska landslaget. Spelare som bara tänkte på pengar, tyckte han, och spred taskig atmosfär kring sig (med Franck Ribéry som enda undantag). En nationell atmosfär där förbundskaptenen avskyddes vad han än gjorde. Förväntningar som gjorde att man aldrig kunde vara nöjd, eftersom man ju var tvungen att jämföra sig med länder som Spanien (detta när jag försökte jämföra med Sveriges insatser på sistone).

Jag tänkte att det inte kan vara lätt att hålla på den typen av lag. Men kommer hem och ser Mats inlägg och inser att det naturligtvis är precis så det är att hålla på Malmö FF.