Men Anton, varför har du hissat dannebrogen?

Om man släpar sina tre barn ner till Sveriges trängsta och mest överbefolkade leksaksaffär, BR Leksaker på Hamngatan i Stockholm, då behöver man inte ytterligare störningsmoment. Fast ibland får man dem ändå. Nu för en timme sen var det danska supportrar i landslagströjor och mössor med narrbjällror som stod till vänster i T-Centralens rulltrappa. Roliganer som fyllde hela trappan mellan Plattan och Drottninggatan medan de skrålade "Det er et yndigt land". Man blir inte direkt förvånad över att de kommer från en nation vars största bidrag till musikhistorien är Gasolin. Danmark är fan en stor jävla husvagnscamping hela landet, fast ibland undrar jag om det inte är ett beröm.

Vår embedded reporter från det danska landslagslägret i Marienlyst lät i alla fall meddela att Chippenstil, hårvax och taueringar, gällde i hela den rödvita truppen. Daniel Agger beskrev han som "Richmal Cromprons Bill, som vuxit upp och försökt tuffa till sig med ett par tatueringar". Och Bendtner hade ställt sin Porsche Cayenne på en handikapparkering precis utanför ingången.

Är det så här att bli gammal och förlora sexualdriften, undrar jag förresten? Gamla lebemän brukar tala om det som en lättnad. Och jag upptäcker själv att det känns ganska skönt att planera inför kvällens tv-match som inför en social tilldragelse, med tacos som en hyllning till Borås store son och ett par trogna gamla fotbollskumpaner på besök. Anders, Jocke och jag; vi har tagit del av många tunga svenska fotbollsögonblick ihop, från segern över England i EM 1992 till Zlatanklacken 2004. Nu inser jag att jag inte känner någonting av den frätande nervositet jag minns så sent som från EM i somras. Det är som om jag kan välja att gå in i den nuförtiden, i motsats till när jag var yngre (herregud, jag minns när jag surade ihop fullständigt för att Sverige förlorade kvartsfinalen i OS 1988..). Men 20.00, när matchen går igång, kommer jag inte att kunna undvika det längre.