Det mest intressanta med Göteborgs derbyt var förstås publiksiffran.
Gais biljettpriser - 420 kronor för billigaste sittplats, inklusive expeditionsavgift - ledde ju till en ambitiös bojkott från Blåvitfansens sida. I stället för att se matchen på Ullevi samlades fansen på några sportbarer och såg matchen på TV, vilket fick till följd att den match som föra säsongen sågs av nästan 30 000 åskådare på Nya Ullevi i år drog dryt 13 000 till den nybyggda arenan.
I Blåvits klack, som ett normalt derby skulle sälja slut sina sektioner på nolltid, stod väl ett par hundra personer. Man kan anta att det var dels sådana som köpte sina biljetter tidigt, innan bojkotten var ett faktum eller innan de insåg hur mycket pengar Gais faktiskt ville ha, och dels såna som struntade blankt i bojkotten och tycker att en supporters uppgift är att stödja sitt lag.
Man kan tycka en massa kring den här bojkotten. Supporterklubben Änglarna har hävdat att det är en aktion mot generellt höjda biljettpriser i Allsvenskan (om Gais skulle lyckas sälja ut Gamla Ullevi med höga biljettpriser är det bara en tidsfråga innan alla klubbar chockhöjer sina priser).
Gaisarna har å sin sida hävdat att det enbart är en aktion riktad mot Gais som klubb.
Sant är förstås att Gais har chansat på att göra en absolut vinstmaximering på just den här matchen, eftersom de på förhand vet att det är enda gången de kan vara säkra på att sälja ut arenan. Men priserna har varit ohemult höga, och på ett sätt kan jag tycka att det är ganska sympatiskt att skjuta ett sådant försök i sank.
Gais vände under galgen och presenterade i sista minuten ett antal paketpriser som fick ner priserna, varav det roligaste var en kraftigt rabatterad biljett, men där du samtidigt var tvungen att också köpa en Gaishalsduk för 150 kronor. Hade detta enbart varit ett erbjudande som riktade sig till blåvita besökare hade jag sorterat in det som pillemarisk göteborgshumor. Men problemet är ju att Gais priser verkar ta knäcken okså på den egna publiken. Före derbymatchen hade Gais ett publiksnitt på 5514 åskådare - och det med den nya arenan som extra dragplåster. Det måste vara en gruvlig missräkning och en källa till bekymmer på Gaisgården.
Men bojkotten är intressant på ett annat sätt också, nämligen att det via bloggar och nätforum i dag går att fånga upp ganska många supportrar och få dem att följa en uppmaning som är så märklig som att be dem sluta vara supportrar. Nästa intressanta uträkning skulle vara att få reda på vilka av alla bojkottande som verkligen lät bli att gå på matchen för at de värnar om alla andra supportrars rätt till billiga biljetter, vilka som bara följde husbondens röst och vilka som bara ville jävlas med Gais.
21 maj 2009
13 442
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det tycks vara en trend i tiden att supportrar insett att de har makt - och att de använder den. Jag tycker att det är en rimlig utveckling, men också en som kan gå helt överstyr. Det kan bli som Ulf är inne på i ett spåren: något slags obligatorium att följa olika påbud från en för tillfället stark supportergruppering och det tycker jag inte skulle kännas riktigt sunt.
Jag kan säga att det gladde mig att den falang som försökte få till stånd att Hammarbyklacken skulle vara helt tyst i första halvlek mot MFF misslyckades. Det hela rörde sig om någon slags protest mot styrelsen och lanserades via internet och genom att folk på läktaren hyssjade åt oss som tyckte det var en bättre idé att försöka få fart på spelet genom att heja fram spelarna.
Skicka en kommentar