Jag tyckte länge Dembo Tourray i Djurgården verkade helt oövervinnelig. En bjässe i målet som var omöjlig att överlista. Så hörde jag ibland andra röster, om att han var rätt ojämn. Men jag hade svårt att tro det - han var ju alltid så fruktansvärt bra mot oss. Förra säsongen började jag ändå fatta vad de menade och i går blev definitivt klart. Killen är mänsklig. I går var han direkt dålig och släppte förbi skott från dålig vinkel trots att han täckte målet. Efter gårdagens match är jag dessutom redo att döma ut hela Djurgården: för få skickliga spelare och ingen geist. Och nu när Tauer var vid sidan om bjöd ju Kebba Ceesay på skrattfesten i stället - vilka rensningar, vilka passningar!
Mitt eget Hammarby är inte bra i år. Efter fyra omgångar är jag ändå lugn - vi åker inte ut, Örgryte är redan nedflyttningsklart och de får uppenbarligen sällskap av Djurgården. Det innebär att Bajen kommer att hamna på kvalplats. Där får vi möta Syrianska och en sådan match tar vi.
Toppstriden är än så länge öppen, jag ber att få återkomma efter ytterligare någon omgång.
21 april 2009
Djurgårn och ÖIS ur. Bajen kvalar mot Syrianska i höst.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Lite väl prematurt att sia om slutställningen redan nu väl? Empirin visar på att det kan vara omvända världen mellan vår- och höstomgångarna.
(Även om jag som du tippar på DIF och ÖIS i Superettan 2010, som resten av "experterna".)
"Experter" brukar avkrävas på ett tips redan serien börjat. Jag har ju tagit mig rättigheten att vänta så här länge. Eller ska jag kanske vänta ytterligare? Ja, man kanske skulle hålla inne sitt tips till näst sista omgången.
Jo nog kändes Dumbo Turaj som en bjässe tidigare, men igår uppvisade han spännande drag.
På första målet, efter marken, snäv vinkel slänger sig tvåmetersmannen på backen och bollen smiter under honom.
Vid 2-1-målet har han tagit lärdom och går ner som en hockeymålis på knä, varpå Chucken sätter den över plocken.
Men visst är det konstiga att Djurgårdens ras gick så fort? Fortfarande sju-åtta omgångar in på förra säsongen kändes Tourray oövrvinnerlig, Kuivasto som den tuffaste av innerbackar, Johannesson som en stentuff lagkapten och Jonson som en outtröttlig kämpe.
Sedan, över en natt eller åtminstone över em-uppehållet var allt ändrat. Målvakten var tung, Kuivasto långsam, Johannesson bara gnällig och Jonson skadad.
Skicka en kommentar