22 november 2008

Jag tillbringade veckan på E4, men lyckades passera en tv på onsdagskvällen. Min bestående fråga efter landskampen är vilken svensk komiker som döljer sig bakom den fiktiva kommentatorspersonligheten "Micke Bergvall". Den sortens stockholmsdialekt har jag inte hört sedan Lorrys "91-an"-parodier på det fjärran åttiotalet. Den intill det bisarras gräns drivna förkärleken för uttrycket "ligga på rulle" och den lustiga idén att konsekvent uttala holländaren KÖJTs namn som KAOT var särskilda finesser i rolltolkningen. Som given framtida partner till "Bergvall" i rollen som bisittare framstod för övrigt Rasmus Lindgren - en tung arvtagare till Andreas Isaksson i den särskilda sydvästskånska konsten att stöta fram enstaviga ljud utan att röra en enda ansiktmuskel.

Så lite bitterhet. DN Kultur, eller rättare sagt dess frilansare Charlotta Lindell, har idag uppmärksammat avsaknaden av svenska idrottsböcker. Jag vet att man inte ska förväxla den här typen av rundringningsartiklar med kvalificerade kritiska iakttagelser, men i detta fall finns det en verklighet bakom. Som en som gjort sina försök att hjälpa upp misförhållandet vill jag dock framföra min åsikt vad beträffar orsakerna. Det är otacksamt, helt enkelt, att skriva idrottsböcker på svenska. Jag gav ut en ganska seriöst syftande historik över svenska fotbollslandslaget i år. Resultat: 0 (noll) recensioner från populärkulturens vänner på Dagens Nyheter och Aftonbladet, samma resultat hos gråskäggen på SvD. En obligatorisk recension i min egen tidning, en kort men uppskattande i Sydsvenskan, och så Göteborgs-Posten plus ett stort antal bloggar och landsortstidningar (till övervägande delen positiva). Den utan konkurrens längsta och mest seriösa recensionen förekom i danska Berlingske Tidene.

Jag blev glad, och är det fortfarande, för den uppskattning boken fick, men jag kan ju inte säga att det var ett mottagande om fick det att sjuda i mig av entusiasm för att skriva nya fotbollsböcker. Visst vore det bra om författare verkligen vore autister och fungerade helt avskurna från omvärldens reaktioner, men i min enkla erfarenhet är så inte fallet. Man är beroende av uppmuntran, man är beroende av kritisk respons, man är beroende av känslan att någon begriper vad man håller på med. Och det är lite grann avsaknaden av en sådan kontext som gör att den svenska fotbollslitteraturen - och där räknar jag in mitt eget bidrag - inte är så bra som den kunde vara.

10 kommentarer:

Emil sa...

Hörru, jag älskade din bok iallafall.
MVH

Erik sa...

Att uttala Kyuts namn är inte det lättaste. Det "engelska uttalet" ligger faktiskt rätt nära Bergvalls.

http://inogolo.com/pronunciation/d837/Dirk_Kuyt

Holländarna själva verkar anse att han heter något i stil med "KÄUT"

http://en.wikipedia.org/wiki/Dirk_Kuyt

Att stoppa in ett "J" i namnets uttal är nog vi svenskar rätt ensamma om.

Patrik sa...

Erik, jag tänkte kommentera ungefär so du, MEN kom fram till att i just Kuyts fall kan en holländare faktiskt stoppa in ett j eftersom det faktiskt stavs med (y =ij för holländare) även om det är lite underordnat. Jag skulle försöka säga Käu(j)t alt. Käö(j)t. Generellt är "ui" helt hopplöst att uttala på nederlands och man får skäll hur man än gör.

Har därmed väldigt svårt att göra ner någon för att denne brottas med uttalet av Kuyt.

Att jag valde att stänga av ljudet och lyssna på Ralf och Dag(?) är en annan sak, maken till dålig kommentator var länge sedan jag var med om.

Jesper sa...

Emil: tack det var snällt sagt.

Erik o Patrik: Det störande med en sån som Bergvall är att han mkt väl kan tänkas använda det "engelska" uttalet för att det är det han känner till (o eftersom Kuyt ju spelar där). Samma logik skulle ha dikterat att man talde om Ljungberg som "Liungbörg", fast det å ndra sidan var tt steg i samma (felaktiga) riktning att kalla honom för "Freddie". Man börjar önska sig Bo Hansson tillbaka...

Ulf sa...

Erik (mfl): Jag tror som du, att holländarna själva säger nåt i stil med "Käut".
Jag har fått många tillrättavisande skratt av holländare när jag påstått att deras störste fotbollshjälte heter "Kråjf", som vi har fått lära oss. "Kräuf", typ, skulle det vara.
Men vad vet man. Lindeboj kan nätt och jämnt uttala vanliga svenska namn, och Teddy Lutjitj får fortfarande heta både Lukitj och Loositj, så holländarna kanske inte var rätt på det heller.
Och ingen tycker ju om en besserwisser.

Patrik sa...

jag vet att jag är fånigt intresserad av uttal, döm själva: http://www.youtube.com/watch?v=AX_5r8-MV6U

johnny rep sa...

Kollar ni aldrig på fotboll i TV?

Bergvall har jobbar på Eurosport i typ 10 år och ensam kommenterat afrikanska mästerskapen flera gånger. Att han inte är något vidare är en annan historia

Jesper sa...

johnny rep: Hur uttalas ditt namn?

I övrigt - jag anade nog att "Bergvall" kom därifrån. Det var nånting med hans sätt att skruva upp volymen så fort det blev ett inkast 30 meter från straffområdet. Denna ständiga skräck för att tittarna kan byta kanal om de inte får höra att matchen är HELT OTROLIG hela tiden, antar jag, fast effekten på mig blir den motsatta.

Jesper sa...

Förresten skulle jag vilja ha en dialektanalys av Bergvall eftersom vi ju verkar ha språkspecialister i läsekretsen. Eller ska man tala om sociolekt i det här fallet? Eller är det i själva verket det indoeuropeiska urspråket som Bergvall talar?

weman sa...

Omöjligt att höra. Karln skrek ju mest hela tiden. Som om någon hade klippt av sladden till hans mikrofon. Och jämte honom satt en lugn Pelle Blohm och talade vanlig samtalston.

Typiskt de här Musse Pigg-kanalerna. På SVT hade en redaktör gett små råd i örat på "Bergvall", så han sänkt tonläget.

Och din bok var lysande, Jesper.
Bra research, inte minst :-)

Men mer allvarligt. Det är nog signifikant för Sverige, att man ska passa sig jävligt noga för att skriva flera fotbollsböcker. I synnerhet om samma ämne. Jag har ju fått ur mig två MFF-böcker och (för att ta ett exempel) så hyllades den första "1979"-boken i en tidning som (min fackblaska) Journalisten, medan den andra inte ens omnämndes.

Fanns liksom inte samma nyhetsvärde, om jag fattade rätt. Jag hade ju redan skrivit en MFF-bok, gåddamit.

Synd att Charlotta slarvade där, någon borde hjälpt henne. Tycker att hon har sina förtjänster.