Underligt att resultat kan ha sin alldeles egen innebörd, sina helt speciella associationsvärden. Det har säkert att göra med att jag som småkille lusläste farsans Årets Fotboll från VM 1958, men sifferkombinationen "5-2" har sin särskilda romantiska valör för mig. Med de siffrorna vann ju Brasilien det året inte bara finalen mot Sverige utan även semifinalen mot Frankrike. (Jag har egentligen bara stött på resultatet en gång sedan dess, när Malmö FF slog AIK i SM-finalen 1986 - tre mål av Lasse, två av Masse om jag minns rätt.
Sen dess framsuggererar detta resultat för mig en match där en suverän övermakt med gammaldags framstormande offensiv besegrar ett tappert motståndarlag, som med sina två mål visar att de bjudit precis tillräckligt med motstånd för att det hela inte bara ska ha varit en simpel utklassning - som däremot resultatet 5-1, där förlorarnas mål bara framhäver det totala i deras sammanbrott. 5-3 eller 6-2 däremot känns oseriöst, som bandy i stället för fotboll. Och resultatet 4-2 gör att jag alltid ser framför mg en jämn och spännande match, där 4-2 målet görs i slutminuten när det andra laget desperat kastat allt framåt för att försöka kvittera. Detta bara för att den första 4-2-match jag minns var Sveriges nederlag mot Västtyskland i regnmatchen i VM 1974.
Nej, jag tror ine detta är någon större tröst för Elfsborg. Bara ett försök att sätta saker och ting i ett större sammanhang.
27 oktober 2008
Nummermagi
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Här ska du få se på magi:
http://www.andreasekstrom.se/wordpress/?p=741
..eller så är 5-2 Anya Major i Apples parafras av Orwell, som när tiden är som mest i led svingar släggan mot betongfotbollen, får tyst på en sittplatsläktare av Andreas Ekströmmare, ger liv åt de stelaste träben och anför en kuvad, hånad och bespottad skara att för en afton springa åttor runt storebror och dricka varandra till intill verkligheten återinträder jämte gryning. Ett resultat som är själva definitionen av matchvändning, för till allt hopp, tuvan som fäller östtysken, en flaska kava och ett guld runt halsen på Steven Bradbury. Se länk.
2001 ett spelades ett fantastiskt derby på Råsunda som slutade 5-2. Bajen var två matcher från Guld men fick stryk av AIK i en match som var en av de häftigare jag sett.
Bland annat satte Rubarth en bicycleta i typ 10e till 2-0 efter att Alm klackat in den.
http://www.youtube.com/watch?v=-w3qzqmGo4Y&feature=related
Jag hade med en engelsk polare som efter det derbyt tycket att svensk fotboll var det ballaste han varit med om. Han höll visserligen på nottingham så han var ju inte direkt bortskämd...
5-2 - vi tar guld ändå!
Jag minns också den dagen tydligt, och i efterhand är jag tacksam för att vi förlorade och fick chansen att avgöra hemma. Det är ju bara att tänka efter: vilka fester är de roligaste - de man har hemma i lägenheten eller de som äger rum i en hyrd ABF-lokal?
Skicka en kommentar