Ett annat bidrag till den allmänna overklighetskänslan är de sportkrönikörer som ofelbart introduceras när rötmånaden är över oss. Hade jag inte en gång stött på Henrik Leman i pressrummet på Borås arena - han gick då och sjöng IFK Göteborg-supportersånger för sig själv - hade jag trott att han var en datasimulation. De omotiverade radbrytningarna, de upphackade meningarna, de korthugget framfnysta "tuffa" åsikterna, sättet att hela tiden nämna sitt eget namn eller citera sina egna gamla krönikor för att framställa sig som en viktig och insatt person, det kroniska gnället varenda gång den egna betydelsen och rörelsefriheten inskränks eller ifrågasätts, bylinen med armarna korsade framför bröstet à la Guillou - det är som nån hade kört Peter Wennman, Thomas Malmqvist, Kent Hansson, Lasse Sandlin, Jan Majlard, Ulf Janson och hundratals av deras gelikar genom en Professor Baltasar-apparat och hällt upp essensen i ett provrör. Bara den här fantastiska slutklämmen idag om Robin Söders sätt att knycka bollen av Jeffrey Aubynn:
"Som att sno godis av ett litet barn.
Men det var det lilla barnet som fick godiset..."
Å, den där radbrytningen. Å, de där tre prickarna...
03 augusti 2008
Ny Nobelpriskandidat
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
11 kommentarer:
Den var verkligen exceptionellt svårläst och saknade helt rytm. Har aldrig läst honom förr, är han sprillans som krönikör eller?
"De grabbarna ville visa sina tränare en del.
De gjorde det."
Nä. Inte snyggt.
GT-snubbe, tror jag, invärvad till Expressen över sommaren (hoppas jag). Har lagt märke till hans stilistiska kapacitet tidigare, han verkar vara virtuos i det där man kan kalla kvällstidningsskolan.
Det gjorde de.
Jag älskar tre prickar... men Leman har ju ingen känsla alls var de ska sitta. Som... en totalt ...feltajmad stå-uppare.
Men han ju ändå ett språköra: "Det där var, säger jag, semantik av den högre skolan."
"Som att sno godis av ett litet barn. Men..." Kanske hade fungerat bättre.
Problemet är att historien om barnet som blev besutulet på godiset aldrig innhållt två antagonister. Snodde barnet godiset, snodde barnet godiset av ett annat barn, eller lurade barnet tjuven och behöll godiset?
Vad jag egentligen tror att Leman menade var, "som att bli få godiset bestulet av ett barn"
Leman fortsätter leverera:
Ett hack i boråsarnas motor betyder aldrig motorstopp, inte ens när motorn saknar sin allra viktigaste komponent (Anders Svensson) och ytterligare ett par viktiga delar.
Den bara hostar lite - och varvar upp igen.
Precis som Kalmars.
mårten: En svindlande känsla infinner sig - har Jan Majlard fått en allvarlig rival???
Jag vet inte vem Kent Hansson är, men annars har du lyckats pricka in gräddan av stolpskott bland svenska sportkrönikörer. Vad en syntes av dessa blir törs jag inte ens tänka på.
Majlard tar sig för övrigt på större allvar än kanske någonsin tidigare, när han nu får härja fritt i samband med de olympiska spelen.
Insu: Ja, jag har haft glädjen att återknyta bekantskapen med honom ftersom min flickvän har SvD hemma. Ständigt nya stilpastejer och grammatiska haverier. Idag, t ex, förutom lite magisteraktig moralism mot Abrahamians känslutbrott: "Det måste vara något grundläggande fel när inte ens tränade ögon kan uttolka tvärsäkra insikter om hur poängen ska fördelas." "Uttolka tvärsäkra insikter", det är en klassisk Majlard-krumbukt. Ibland låter han som Jupiter i Tre Deckare.
Hallå där - svärta inte ner Jupiter Jones på det viset! De underbetalda författarfabriker som spottar ur sig Tre Deckare-böcker (under pseudonymen "Alfred Hitchcock") ligger på en stilistisk nivå som Majlard bara kan drömma om.
"Ibland låter han som Jupiter i Tre Deckare."
ROFL
Till Lemans försvar: Han var en utmärkt, och nästan lika nördig som Rain Man, hockeyskribent på GP förr i världen. Trots alla eventuella stilistiska tillkortakommanden.
Skicka en kommentar