Albansk utmaning

Henry Kissinger brukade nöjt berätta om hur han förstod att det fanns sovjetiska rådgivare på Kuba. Han såg nyanlagda fotbollsplaner på ett satellitfotografi och förstod att det måste betyda europeiska gäster på basebollön Kuba. En ytterligare poäng i sammanhanget var att Kissinger var en av få nordamerikaner som kunde förstå innbörden av de där stora gröna fälten - det var ju från USA Kuba hade fått sin fotbollsanalfabetism till att börja med. I likhet med Venezuela, det sydamerikanska land som är mest påverkat av USA och dessutom det enda sydamerikanska land som aldrig nått VM-slutspel. Att det är just Kuba och Venezuela som står för den häftigaste oppositionen mot USA i den delen av världen är en av de historiska ironier man kan fundera mycket över.

Som jag nyligen var inne på, kollar man på de stora nationer som aldrig lyckats i fotboll tillhör de bestämda geografiska och kulturella regioner. Bland de tjugo mest folkrika starer som aldrig nått VM-slutspel kommer nästan alla från Asien och Östafrika.Nån skulle kanske säga att det finns fysiólogiska skäl för varför kenyaner, etiopier, sudaneser och tanzanier är mer lämpade för långdistanslöpning än för fotboll, men jag tror det inte - åtminstone Etiopien och Sudan har faktiskt kunnat hävda sig hyggligt i regionala fotbollssammanhang en gång i världen, och Marocko är ganska bra både på det ena och det andra. Huvudskälen lär vara kulturella och ekonomiska.

Och vänder man blicken mot vår egen världsdel tillhör våra blivande motståndare från Albanien de lag man faktiskt kan vänta sig mer av. De största UEFA-länder som aldrig nått ett VM- eller EM-slutspel är:

1)Vitryssland
2)Azerbadjan
3)Slovakien
4)Finland
5)Georgien
6)Bosnien-Herzegovina
7)Moldavien
8)Albanien
9)Litauen
10)Makedonien

Nästan undantagslöst länder som blivit till efter östblockets fall och haft mindre än 20 år på sig att hävda sig i fotbollssammanhang. Albanien har däremot deltagit i europeiska turneringar sedan 1962 och har 3,6 miljoner invänare, inte så fruktansvärt myckt mindre än Irland, Kroatien, Norge och Danmark. De är med andra ord ingen evig dvärg som Malta, Luxemburg eller Liechtenstein, utan tvärtom ett land som förr eller senare bör få till det. Och till skillnad från den enda andra konsekventa underpresteraren, våra stackars finländska bröder, är de mer intresserade av fotboll än av ishockey, backhoppning och bloddoping. Vi får hoppas att det inte är nu de tänker vakna från de döda.