Zjirkov bra, Sergio Ramos dålig! Zjirkov bra, Sergio Ramos dålig!

Den offentliga psykoanalysen får anstå. Troligen är det, som min vän Svante sa imorse, alla internaliserade jantevärderingar från sjuttiotalets göingska skolgårdar som väcks till liv i mig när jag ser Spanien och Sergio Ramos. Som den som följt denna blogg vet har jag ju en tendens att identifiera mig med den mödosamma lerfotbollens företrädare som Skottland och Finland. Fast tyvärr är det inte så enkelt heller, för jag måste avslöja att jag i det förgångna hållit lika oresonligt på det "kreativa" laget - Holland mot Italien i EM-semifinalen 2000, Portugal mot Grekland i EM-finalen 2004 - som jag gjorde på Ryssland igår. Och slutpoängen är att jag alltid ångrar mig efteråt, för jag upptäcker att jag har blivit upphetsad och besviken av en match som jag hade kunnat förhålla mig välvilligt neutral inför.

Konstigt, det hela. För tio, femton, tjugo eller tjugofem år sen skulle jag hållit stenhårt på Spanien mot Tyskland. Nu får jag resonera med mig själv för att inte börja hamstra tyska flaggor inför finalen på söndag, men det gör jag helt för min egen skull, för att det är mycket bekvämare att vara neutral, för att det är mycket bättre för den egna själsfriden att vara en sån som Thomas Nordahl talar om som "älskar fotboll".