Fotboll är ju ett dialektiskt spel och då menar jag rent konkret. Två lag spelar mot varandra och det ena måste överlista det andra för att vinna. Därför är det i grunden meningslöst att moralisera över spelstilar, eftersom det enda sättet att argumentera en viss taktik är att besegra den. Därmed står den segrande spelstilen också i tacksamhetsskuld till den besegrade, som den tvingats att utveckla sig mot.
Allt detta ska, som ni förstår, mynna ut i en filosofisk inställning till gårdagens final. Jodå, även förhärdade gnällspikar som jag kan finna något försonande i Spaniens seger. När allt kommer omkring sitter nu morgondagens Tom Prahl eller Bob Houghton och klurar ut hur man ska kunna kväsa, kväva och frysa ner tica-taca-fotbollen, allt för att ta dialektiken vidare till nästa steg. För 54 år sedan, senast det spelades stor turnering i Alpländerna, var det tyskarna som vann, då över den tidens spanjorer eller ryssar, Puskas och hans ungrare. Efteråt beklagade sig den österrikiske författaren Friedrich Torberg, uppvuxen med trettiotalets Wunderteam, i pressrummet: "Nu är poesin död inom fotbollen."
"Oroa dig inte", sa hans vän, fotbollsexperten och f d hammarbytränaren Willy Meisl, "Det är bara hexametern som är död."
Så fortgår det.
P.S. Trots alla tvångsåteruppväckta schabloner - det var inte det "gamla Tyskland" igår. Det gamla Tyskland skulle gjort mål på Ramos tabbe i början. Det gamla Tyskland skulle inte låtit Torres smita in mellan Lahm och Lehmann och chippa in målet. Det gamla Tyskland skulle åtminstone åstadkommit nån sorts press på slutet. Nicht so. Och därför vann Spanien välförtjänt, enligt alla gammeltyska värden - de gjorde ju flest mål. D.S.
30 juni 2008
Hexametern lever
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Fotbollen dog nar Grekland vann, inte for att grekerna spelade trist, utan for att vem som helst kan vinna. Det var kanske det minst forsonande med Spaniens seger, titlar bor vinnas av en liten exklusiv skara, men den sortens trovardighet har EM blivit berovad for lange sedan, sa vad spelar det for roll. Spanjorerna var trots allt bra, grekerna var som den dar aktieintresserade schimpansen. Egentligen ar det bara att hoppas pa den har utokningen av EM, med en extra omgang sa blir det svarare for smalagen att uppratt halla den bredd som kravs for att ga rakt igenom en hel turnering.
Lyckligtvis kan vi trosta oss med VM och Uruguays titlar gar som val ar att forklara bort.
Fotbolls EM dog ska det vara, inte fotbollen.
SÅ jädra mycket ticktackande var det inte igår. Tyckte det såg rätt krampaktigt ut stora delar av tiden.
Fantastiskt Meisl-citat, f ö.
Skicka en kommentar