Dan efter

Man kan vara bakis och ändå må ganska bra. Jag har en lägenhet och städa och en Elsie Johansson-roman att läsa, men hur fan var det Lagerbäck sa, nu får vi suga på den här karamellen tills 11.50 på torsdag?

Just Lagerbäck: det kom ett sms från Weman efter matchen igår. Det löd "Jag ska aldrig mer tvivla på Lagerbäcks fingertoppskänsla. Jag ska aldrig mer tvivla på Lagerbäcks fingertoppskänsla. Jag ska aldrig.." Han talar för många av oss. Till och med laguttagningsfrågorna verkar lösa sig av sig själva. Med den här skadetakten kommer till och med Kim få spela innan den här turneringen är över. Vänsterback i kvartsfinalen kanske? Men allvarligt talat undrar jag om Linderoth automatiskt återtar sin plats när han vilat sig i form.

Sen tiotusenkronorsfrågan: hur bra/dåliga är vi egentligen. Och det knäppa med det här svenska laget är att jag aldrig tycker att jag riktigt vet. Igår tyckte jag mig se ett ganska trögt och nervöst lag som tvingades spela på ett sätt de inte riktigt behärskade - dåliga uppspel, mycket chanspassningar - men som å andra sidan aldrig gick bort sig och som räddades av ett stycke individuell briljans.

Hur står det sig mot de andra lagen, nu när vi sett alla? Det enda som går att säga är att vi är bättre än Grekland, Schweiz och Österrike, sämre än Tyskland, Portugal, Holland och Spanien, fast om vi möter Tyskland, Portugal, Holland och Spanien kommer det inte nödvändigtvis att se ut som det gjorde igår ändå. Matchen igår var en sån Sverige traditionellt har svårt för - mig påminde den om nån av de där matcherna mot Rumänien eller Portugal på åttiotalet som vi alltid förlorade med 0-1 eftersom vi inte kunde bryta ner ett kompakt och bollsäkert försvar och förr eller senare släppte till ett skitmål på en kontring.

Nu har vi ett bredare register. Med Zlatan i skalans ena ände och Petter Hansson i den andra. Jag vet inte varför, men deras mål fick mig omedelbart att tänka på Maradonas båda mot England -86. Petter Hanssons mål (Guds knä, Guds lår, Guds mage och Guds smalben) kan inte jämföras med Guds hand på riktigt samma sätt som Zlatans yttersida med den där solodribblingen, men vad gäller demoraliserande inverkan på motståndaren, vad gäller konsten att dela ut två blixtsnabba slag med höger och vänster på kort tid, tycker jag att parallellen är tydlig.